juni 26, 2014 KGB och deras fängelser.

Estland har besök av den amerikanska jagaren USS Oscar Austin med 300 besättningsmän.

De ska delta i Östersjö-övningen Baltops, den största marina övningen under året.

Fartyget är ofta med i övningar. Den kan ha två helikoptrar, är beväpnad med olika missiler och torpedsystem med konventionella vapen. som ofta används i den amerikanska flottan.

Fartyget är uppkallat efter en modig soldat, Oscar Palmer Austin, som dog i Vietnamkriget 1969.

-----

I Tallinn finns det möjlighet att se hur KGB arbetade. På hotell Viru öppnade man tidigare lokaler som KGB använde för avlyssning av besökare. Jag kan intyga att det är helt sant eftersom vi vet att vi var bevakade under vårt besök 1978.

Många människor, de flesta, i Väst är ovetande om vad KGB gjorde i Sovjetunionen. Man har lärt sig att Ondskan är Hitler. Värre finns inte. Men det är inte sant. I Riga har man också öppnat ett KGB-museum. Jag tvivlar på att det kan få någon större betydelse för Väst-människorna. Jag tror inte att de är beredda att förstå den totala ondskan som rådde i Sovjet. Jag såg nyss en film om Hitler på SvT2, och den beskrivningen av honom skulle mycket väl passa in på Stalin. Omänsklighet. Grymhet. Kyla inför andra människors liv. Och mycket, mycket mer.

Här kommer nu artikeln från Postimees om det fruktansvärda huset i Rigas centrum:

           

I Riga öppnar man KGB-fängelset för besökare.

Det är i centrum av Riga det sex våningar höga tornhuset står, det som alla letter var väl medvetna om under de sovjetiska åren. Det var så skrämmande att alla undvek det och gick på andra sidan gatan om de måste passera där. De som hamnade där inne kom i bästa fall därifrån efter en mycket lång tid, eller aldrig. Eller kanske de skickades till Sibirien.


Bara betong i KGB:s lokaler i Riga. 

Här låg alltså KGB, i det sovjetiska Lettland officiellt högkvarter för den nationella säkerhetskommittén.

För första gången öppnas nu byggnaden för besök under Kulturhuvudstadsåret. Man förväntade sig en strid ström av turister, men det vsar sig att de flesta besökarna är rigaborna själva.

Här finns många speciella rum. Förhörsrum där fångar förhördes och torterades och rum vars väggar är klädda med gummerad väv och med en ränna i stengolvet där blodet skulle rinna ut; och ett källarrum där de svåraste folkfienderna hölls. De hade fyra kvadratmeter att dela på. De var nio stycken i taget!

När gärsterna lämnar de fruktansvärda lokalerna och kommer ut i solskenet, då drar de in frisk luft och njuter av livet omkring dem, då är de förändrade. Då inser de hur mycket de har att glädjas åt i livet.

Juris Viņķelis är en av dem, som just har klivit ut ur källaren i det fria - för andra gången i sitt liv. Den första var när han fängslades i nio månader. Hans brott var distribution av antisovjetiska broschyrer.

                                                                              

Juris Viņķelis 

"Det var helt absurt. Jag var en 29-årig läkare, jag hade en familj. Jag sattes i fängelse efter bara några pappersark. Det är därför unionen försvann. Det var summan av landets absurditet som förgjorde det."


1912 byggdes ett hyreshus på platsen. Det förstatligades 1918. Inrikesministeriet flyttade in, och sovjet tog över huset 1941; därefter nazityskarna. Tyskarna gjorde ett litet museum i källaren för att gratis visa ryssarnas grymhet. 1944 kom ryssarna tillbaka och huset blev högkvarter för KGB fram till Lettlands självständighet 1991.

Inte ens lettiska polisen, som flyttade in, klarade av att vara där. Skräcken, smärtan och olyckan fanns i väggarna. Nu vill man få igång en diskussion om vad huset ska användas till, och ännu mer: hur ska letterna komma genom den delen av sin historia?


Ska KGB-arkiven bli offentliga? Juris Viņķelis menar att om man gjort det 1991, då hade det varit rätt, men nu är det för sent. I arkiven finns 4.500 namn, medan agenterna i själva verket var nästan 25.000. Resten finns i Moskvaarkiven eller har förstörts.

Lettiska parlamentet anser att arkiven ska öppnas, men först efter att man gjort en grundlig forskning av dokumenten, som beräknas vara klar 2018.

Dagens ungdomar är ovetande om den här delen av den lettiska historien. När ungdomar besöker lokalen frågar de vad det är för något. Historikern Rihards Pētersons svara med en förklaring:  “Varje stat är en institution vars syfte är att ta hand om den inre och yttre säkerheten, såsom FBI i USA. Viktigast är dock för de demokratiska eller diktatoriska myndigheterna att skydda landets intressen. Sovjetunionen var en diktatur och KGB var ungefär som Nazitysklands Gestapo.

"När jag talar på det här sättet, börjar de förstå", säger Pētersons.

Många lettiska institutioner röstar för att det ska vara ett KGB-museum i framtiden också.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0