.

OSSE-observatörerna har släppts!

Asson kom till hemlandet i går. Han vet inte vilka som tog dem, och han vet inte varför de tvingats stanna där. De detog inte i någon förbjuden verksamhet; de var en vanliig OSSE-grupp.

"När vi greps, hade vi redan patrullerat i vårt ansvarsområde, i en månad, och sett tillräckligt för att kunna rapportera.”                                                              

«Vi kom varandra närmare både fysiskt, psykiskt och moraliskt och utvecklade ganska normala mänskliga relationer, vilket inte betyder att jag nu är drabbad av Stockholmssyndromet, vilket kanske på sätt och vis i så fall möjligtvis gäller båda sidorna. De andra kanske längtar efter oss och vill att vi kommer tillbaka.”

När de befriades gick det väldigt fort. Inte förrän de lämnat byggnaden de hållits fängslade i fick de klart för sig att de skulle släppas fria.

Asson planerar att fortsätta som OSSE-observatör.

På Lennart Meri-flygplatsen i Tallinn uttryckte utrikesminister Urmas Paet sin glädje över att det hela är över efter en månad.

"Vi vill uttrycka vår tacksamhet till alla som bidragit till frigivningen,", sade Paet.

Samtidigt är han oroad över de andra fyra OSSE-observatörerna som sitter fängslade. “Att ta internationella OSSE-observatörer till fånga är oacceptabelt. De måste få fortsätta sin verksamhet och därför ska även dessa fyra släppas!”

Paet sade att den särskilda delegationen från  OSSE spelar en central roll för att bidra till att lösa krissituationen i Ukraina och för att vi ska få en tillräcklig överblick över situationen. "Vi har gjort allt för att se till att uppdraget och säkerheten för dessa personer ska säkras i den mån det är möjligt, och att de kan utföra sina uppgifter," sade han och tillade att resultatet av den nuvarande situationen är att antalet observatörer har minskat i Donetsk- och Luhanskregionen.

För deras befrielse har estniska diplomater, tjänstemän vid OSSE-delegationen, UD och ambassaden i Kiev och andra departement arbetat och de har varit i ständig kontakt med representanter för OSSE i de fängslades hemländer. De har också arbetat nära med de ukrainska myndigheterna.

Vi får vara tacksamma att de är fria, samtidigt som det är tragiskt att ingen kan anklagas för brottet att fängsla dem.

I en tidning i dag läste vi att man undrar vad som egentligen händer i Ulkraina. Och jag förstår att det kan verka som ett stort mysterium för dem som trodde att vi lagt krigen bakom oss i den här delen av världen. Men för dem som följt alla händelserna sedan Sovjet föll är det inte märkligt alls. Och därför var de baltiska staterna och Polen snabba med att bli medlemmar i Nato och EU. Om man läser de ryska tidningarna och ser de ryska TV-programmen blir man också medveten om tonen som används mot de tidigare sovjetstaterna. Och: vilket annat lands parlament har fått besök av en skrikande ledamot från grannlandets, den tidigare ockupantens, parlament som krävt landets regerings avgång? Betyder inte sådana händelser något? Kan man inte använda sina “små grå” för att förstå att något är annorlunda i tänkandet i det stora landet i öster? Tror man att de här små länderna inte betyder något, eller tror man att de “egentligen” är ryska, eftersom de var det så länge? Lyssnar man inte när vi säger att kulturen skiljer sig så oerhört mycket i Baltikum jämfört med Ryssland?