.

-----

I tidningen Foreign Affaires finns en artikel

The Estonian Spymasters - Tallinn's Revolutionary Approach to Stopping Russian Spies.    

Artikeln är lång och innehållsrik, och går ut på att det estniska faktiska försvaret mot ryskt spionage är världsunikt. 

Estland har visat sig mer beredda att stå upp för rysk aggression än någon annan europeisk nation. Sedan 2008 har Talinn varit värd för Natos Cooperative Cyber Defence Center of Excellence, och den estniska regeringen har varit allmänt känd i väst som en pionjär inom cybersäkerhet. Mer i det tysta: landet har också blivit ledande i att använda gammaldags kontraspionage mot Ryssland. Enligt John Schindler, en före detta analytiker vid National Security Agency i USA och professor vid Naval War College, finns det  få i väst av samma kapacitet när det gäller att avvärja ryska underrättelsebrott. "Esterna har haft så mycket med ryssarna, och innan dem Sovjet, så länge att göra, att de intuitivt förstår det ryska underrättelsetjänsten kultur och hur de fungerar," sa Schindler till mig. "Vi gör det inte."

 

Herman Simm.

I Estland avslöjades storspionen Herman Simm, en gång det estniska försvarsdepartementet främsta säkerhetstjänsteman. Han är nu i fängelse, och man vet att han har avslöjat många hemligheter om Nato, men inte så mycket mer.

Estland gick med i Nato 2004. Under de senaste fem åren, har Tallinn koncentrerat sig på att bevisa - för sig själv och för sina allierade i Nato - att de har möjlighet att försvara sig mot Ryssland (med hjälp av öppna och dolda medel). Det har också utgjort ett starkt bevis för varför konfrontation med Moskva är oundviklig.

Säkerhetstjänsten (Kapo) hade dittills huvudsakligen jobbat med att få slut på korruptionen, som varit stor ynder sovjetockupationen.  "Simm-fallet" sa Schindler till mig (förf Michael Weiss), "tvingade esterna att ta itu med några riktigt långvariga problem i Kapo. Det tvingade dem att bli bättre. " Därefter har ytterligare några ryska spioner avslöjats. Bl.a. Vladimir Veitman som då var pensionerad, men hade hunnit tipsa Moskva om att Kapo undersökte Simm.

Krisen i Ukraina har ökat Moskvas ansträngning att ställa till bråk i Baltikum. 19 mars varnade Moskva i FN för att ryssar diskrimineras i Estland, så som de diskriminerades i Ukraina och Simferopol.

En uppsjö av nyhetsrapporter dök upp i april som tyder på att Narva, Estlands tredje största stad, snart skulle bli nästa Krim eller Donetsk.

Narva ligger geografiskt närmare S: t Petersburg än Tallin och har en befolkning som till 82 procent är etniskt ryska. De flesta utländska korrespondenter har varit snabba att söka efter och konstatera sanningen, nämligen att staden inte visar någon önskan om "befrielse" av Moskva. När pro-ryska protester uppträder tenderar de att samla "omkring 20 till 40 personer," och ibland är en tredjedel till hälften av dem från media och / eller estniska brottsbekämpande organ, enligt Arnold Sinisalu, generaldirektör Kapo.

Det viktigaste i Rysslands propaganda är att hävda att Estland är en nazistisk stat. Som de gjorde i Kiev, har Moskva har sysslat med en desinformationskampanj om Tredje rikets ockupationen av Estland på 1940-talet, och en omskrivning av den sovjetiska ockupationen som föregick och följde den. Under denna ofta banalt omskrivna berättelse beskrivs allt estniskt motstånd mot marxismen-leninismen automatiskt som sammanbundet med "Nordisk Hitlerism", som en politik riktad mot ryssarna. I en dokumentärfilm som visades i Tallinn och S: t Petersburg år 2013 med titeln The Hidden History of Baltikum hävdades att det som Estland, Lettland och Litauen gör mot sina ryska minoriteter är vad tyskarna gjorde mot judarna under Förintelsen. Vissa organisationer som driver denna linje, till exempel Mir Bez Natsizma (World Without nazismen), deltar i stora europeiska politiska sammankomster, bland annat den årliga konferens som Organisationen för säkerhet och samarbete som anordnas av Europakontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter med huvudkontor i Polen. (Mir Bez Natsizma leds av oligarken och tidigare ryska federationsrådet medlem Boris Shpigel, som enligt israeliska tidningen Ha'aretz, skryter om sina "nära band med Kreml" och som år 2008 anklagade Georgien för  "folkmord" och "etnisk rensning".)

Så förutom att söka efter stupade och stulna minnen, måste Estland nu kämpa med Putins försök att göra landets förflutna till ett långt mörkt kapitel avbrutet av det starka ljuset under Rysslands imperialistiska styre. Dessa två strategier kompletterar i själva verket varandra, eftersom det blir lättare att rekrytera förrädare om Moskva redan har odlat en miljö i Estland där landets självständighet ses som det största sveket av alla. Och så, för överskådlig framtid, kan Tallinn räkna med att ryska spioner fortsätter att gräva i deras territorium. Och Moskva kan räkna med att se sina agenter fångade.

-----

------

I Lasnamäe har det rests en minnessten över 23 franska judar som skulle arbeta med en tänkt flygplats där 1944. Samtliga överlevde kriget, och den siste överlevaren deltog i maj vid invigningen av stenen. Stenen har skapat irritation hos många ryssar i Lasnamäe, och någon har vänt stenen så att namnsidan har kommit mot skogen.

-----

Vid en slavisk festival i Sillamäe där även delegationer från Ukraina deltog, buade den rysktalande befolkningen i Sillamäe åt ukrainarna och skrek “Fascister! Fascister!”

----

I DN i går skrev man lovord över Pisaresultaten i Estland. Mitt förslag är att svenska lärardelegationer ska gå på kurser i Estland. I slutet på 1990-talet ordnades flera lärarresor till Estland där de svenska lärarna uttryckte stor beundran över Estlands fantastiska skolsystem. De svenska lärarna fick träffa svensktalande elever från lågstadiet till gymnasiet, oplanerat, och uttryckte sin förvåning över samtliga elevers mognad.