.

Här kommer en historia om hur monumenten sprängdes i Estland 1940-41.  Det är en översättning av några sidor från en bok av L. Anton  “Vart tog alla byar vägen?” Tallinn 2011

1940-41 sprängde ryska och estniska kommunister frihetsmonument över hela Estland. Alla städer, byar och samhällen hade minnesmonument för att hedra de som dött under frihetskriget 1918-20.

I trakten av Rakvere fanns en mycket känd Förintelsebataljon. Ledarna hette:

Plutus, en man från Hulja som bara gått tre år i skolan,

Jaagu, en arbetare på Hulja herrgård

Ryssen Kuvaltjuk också från Hulja. Han hade bara en arm.

Krampe från Risu, fick vara med eftersom han var sprängare.

Övriga var löst sammansatt folk utan historia.

Detta kommando fick order från sina kommunistiska politruker att börja med frihetsmonumentet i Kadrina, som var placerat framför kyrkan. Det är ett stort monument skapat av konstnären Adamsson.  Detta monument var ihopsatt av speciellt formade stenar. Det räknas som Estlands finaste frihetsmonument.  Så konstnärligt format av marksten, det finns ingen motsvarighet.

Missdådarna vågade inte utföra ordern på dagtid, de började förberedelserna en natt.

Krampe borrade flera hål i stenen och sprängämnen stoppades in. Monumentet sprängdes samma natt. De sod en bit därifrån och betraktade hur det förvandlades till småsten.

På morgonen när det hela upptäcktes blev människor tokiga och började leta efter missdådarna. Vi måste ha klart för oss att det var deras släktingar och vänner som hedrats med monumentet.

Den kommunistiska milisen förbjöd all efterforskning. "Det är fascister som är skyldiga till detta".  

Missdådarna fick sedan order att spränga monumentet i Rakvere redan natten därpå.

De skolbarn som skulle ha aktiviteter på kvällen den 21 okt 1940 skickades hem. Ungkommunisterna och milisen spärrade av området.

Krampe och Jaagu borrade denna natt fyra hål som laddes med sprängdeg. Någon gång efter midnatt kom ordern om att tända på. De satte eld på kablarna och tre smällar hördes. Den fjärde uteblev.

“Vad nu? Gjorde du det ordentligt?” frågade Plutus Krampe.

“Självklart!”

“Men varför small det inte?”

“Fan vet.”  

Alla väntade en god stund. En stor del av frihetsmonument var förstört, men soldaterna som stod statyer på monumentet var fortfarande kvar.

“Djävlar jag går och tittar”, sa Jaagu.  

“Gå inte än. Vi väntar en stund till”,  sa Krampe.

Männen blev nervösa.

“Djävlars djävlar.”

De smög fram och började känna med händerna.

Plötsligt ropade Jaagu  “Djävlar! Jag har tändkabeln!”

“Slit loss den”, sa Krampe.

Det small. Resten av monumentet rasade ihop. När Krampe och Jaagu bars fram under stenen framkom att Jaagu blivit av med en hand och Krampe saknade ett öga. Han var ju redan enarmad, och nu även enögd.

Kuvaltjuk o Plutus skadades inte. När Krampes och Jaagus sår setts om fortsatte de sin rövarbana.

När de ryska trupperna dragits tillbaka över Purtse å sprängde de bron. De satte eld på Lüganuse kyrka. Och sprängde Lüganuse monument. Som medlemmar i Förintelsebataljonen sprängde de och eldade upp allt som kom i deras väg.

Innan de lämnade Estland satte de också eld på presidentens sommarslott i Toila. Innan sprängningen hade de grälat om huruvida de skulle spränga en så vacker byggnad eller låta den stå kvar.

“Men vad sa kamrat Stalin?”  påminde de andra Plutus. “Allt ska förstöras. Inget får bli kvar till fascisterna. Det är kamrat Stalins order. Spräng!”

Slottet sprängdes och brann ner till grunden.

Själva flydde de till Ryssland rädda för sitt eget öde om de stannade. Hur vet jag detta? (frågar sig författaren) 1978 blev jag bjuden till arkitekt Paalberg för att fira hans frus mormors 75- årsdag. En annan gäst pratade oupphörligt och högt. Det var mormoderns brorsson, som det framkom senare var åklagare. Hans namn var Plutus och han arbetade på Tallinns åklagarämbete.

Framåt morgonen när han hällt i sig rejält med vodka blev han väldigt pratsam han började skryta om sina stordåd under kriget. Han hade inte varit vid fronten utan bakom. Och så började han prata om sprängningarna av minnesmonumenten. Alla spetsade öronen. Temat var ju tabu. Alla visste om vad kommunisterna gjort, men om det pratades aldrig. Plutus berättade hur man organiserade sprängningen av Rakvere monument. Han hade blivit kallad till Rakvere Komsomolkommitte. Någon sorts "krigskommission" pågick. Där satt också Arnold Green som gav honom uppgiften att spränga.

Han berättade noggrant om vad son hände.

“Hur blev ni åklagare?”  frågade jag. “Det var lätt på den tiden. Inte var man tvungen att ha utbildning för det yrket då. Vi anklagade med sunt förnuft. Jag har bara gått tre år i småskolan. I Moskva gick jag en tremånaders kurs. Därifrån skickades jag till Estland. Var åklagare här och där. Gjorde visst ett bra arbete, för snart skickades jag till Tallinn och är nu åklagarämbetets chef sedan flera tiotals år.”

Och vem var Arnold Green? Han en av de värsta mördarna och deporterarna i Rakveretrakten. Arnold Green hade papper från Moskva. Papper som skrivits många år tidigare, där de som skulle deporteras eller mördas var namngivna. 1984-90 var han utrikesminister i Sovjet-Estland.

Det här är skrämmande av flera skäl. Vi får klart för oss att Moskva var helt säkra på att de snart skulle ta över Estland och Lettland igen, trots fredavstalets löften. De var väl förberedda, både med namn på “förrädare” och på föremål som skulle bort.

Det var inget brott att förstöra monument spm betydde så oerhört mycket för esterna, däremot var det ett brott att flytta en staty 2007 som betydde mycket för ryssarna. Ännu ett exempel på att vad som är tillåtet för en, är belagt med höga straff för en annan. Rättvisa? Vad är det?

Dessutom undrar man om det pågår en liknande aktivitet i Moskva nu, om de listar vad som ska åtgärdas i Baltikum om det värsta skulle hända igen.

Jag kan tillägga att jag tittade på Kommunistiska partiets hemsida i Sverige och blev skrämd. De menar t.ex. att Nordkorea är det mest demokratiska landet i världen. Demokrati för en kommunist är tydligen något helt annat än vad vi menar. Att döda är tillåtet, så vida det inte gäller en själv. Att stjäla är tillåtet, utom “mina” rikedomar. Det är fruktansvärt!