mars 11, 2014. Det påminner om valet 1940.
”Konflikten skärps, EU och USA trycker på och släpper loss terrorhandlingar i norra Kaukasus. Putins popularitet ökar. Regimen i Kiev inför en nationalistisk diktatur. Etapp två av dramat inleds: ”slaget om Novorossija” (Dugins namn på sydöstra Ukraina). Ryssarna i sydöst gör uppror mot regeringen i Kiev. Ett blodigt inbördeskrig utbryter. Ryska arméförband går in över gränsen. Väst hotar med kärnvapenkrig. Ett existentiellt moment för Putin, men nu kan han inte stanna upp. Till slut befrielse av östra Ukraina, fram till Dnjepr, under svåra förluster./../ Nu är den Ryska Tiden här, medan Kievs homo-försvarare är dömda att gå under. I dag finns i världen bara två nationer: Den Ryska och den icke-Ryska. /../De som i dag säger ’bara det inte blir krig’ är förrädare… Ukraina är Ryssland! Realisten Putin vacklar ännu, men om han tar steget ut i avgrunden … kan han komma ut som en Helig Ledare”.
Redan i går kunde vi i SvD läsa Claes Arvidsson som skrev i en gästledare "Allt är fel men ska gå rätt till", om Ukrainakrisen.
Han har ett stycke som är speciellt, då det säger hur demokratin fungerar i Ryssland och fungerade i Sovjet då Estland drabbades.
Att det lokala parlamentet rätt och slätt kuppades av Putins vänner spelar inte någon roll för fasaden. Inte heller att parlamentsledamöter kallades till omröstningen under hot eller att icke närvarande registrerades som ja-röstare. En snabbutlyst folkomröstning på Krim den 16 mars ska kröna verket. Allt ska gå rätt till.
Inget parti som inte kunnat godkännas av Moskva fick delta i det val som skedde i Estland 1940 påkallat av Moskva. Jag minns också så väl när moster Tanja berättade om hur hon tvingades till vallokalen i Tallinn av en beväpnad soldat som hämtade henne i bostaden. Och att valresultatet presenterades innan vallokalerna stängt. Precis samma ärlighet och demokrati som vi kan se i Moskva i dag alltså. Ni vet, det var det där valet då "alla" ester röstade för att landet skulle bli en del av Sovjetunionen. Jämför Krim i dag. Det märkliga var att Sovjet alltid framhållit att före och efter det valet var esterna fascister.
När det gäller Sverige anser jag att problemen bottnar i att ingen förberett den stora invandringen; att ingen förstått vad som kan komma ut av att människor som föraktar varandra hemma i sina fädernesländer tar med sig föraktet när de flyttar hit. Man skulle ha kunnat arbeta för en större förståelse från alla håll. Nu är det bara så, att Vi ska älska varandra! Punkt och slut och ingen diskussion. Finns det ingen kunskap om alla människors skilda värderingar och skilda erfarenheter. Konstigt. Jag har ju läst så mycket om det. Varför har de som skulle ha gjort det inte gjort det.