.

Varför ser inte svenskarna? Varför får vi inte ens försöka se? Varför klassas vi som “dåliga människor” av än det ena än det andra slaget om vi påpekar det, som nästan hela världen vet? 

Häromdagen pratades det om läggmatcher i fotboll i Sverige. Då kunde vi läsa eller höra att man i andra länder anser att svenskarna är naiva, som inte har förberett sig för att sådant kan förekomma i vårt land? Varför tror vi att alla människor är “som vi”, dvs blågda, vilken färg de än har på sina ögon. OBS! Många svenskar är faktiskt brunögda, så det är inte rasism att säga så.

 

Jag minns när en god vän från det nyss fria Estland sa 1991 att “ryssarna har sett hur lätt det är att ljuga och få understöd så man slipper jobba! Snart kommer de till Sverige!”

 Men vi fortsätter att tro pa allas godhet. 

“Varför förstår inte esterna att det är slut på Kalla kriget?" Den frågan såg vi flera gånger i svenska publikationer. Nu ska jag berätta för alla svenskar: “Därför att esterna känner sin fiende och vet hur han arbetar.” Men det får vi inte säga i Sverige. Vi har ju inga fiender. Vi har inte lärt oss något av historien. Många har ingen aning om att vi haft en Stormaktstid. Den talas det nästan aldrig om i skolorna i dag. Men tänk om man istället kan lära sig mycket av vad som hände då? Kanske kan vi förstå varför det krigas i Mellersta Östern. Kanske kan vi förstå vad Putin håller på med. Kanske kan vi förstå att man inte kan tro på alla löften och underskrifter. Det har man aldrig kunnat nämligen. En underskrift gäller ibland bara så länge parterna sitter i förhandlingsrummet. (Som i Helsingfors.) Nu tror jag att man i Sverige ändå börjar förstå vem "ryssen" egentligen är.

 

En ung kvinna från Estland som studerar till läkare i Sverige har berättat att i början försökte hon förklara för sina studielkamrater hurdan “ryssen” är, hur Sovjet var.  Men alla såg bara helt oförstående ut. Hon berättade för sin mamma, läkare i Estland, i telefon att hon har slutat prata med svenskar om ryssar, kommunister och Sovjet. “De jag träffar i Sverige vet ingenting. De tror på fullt allvar att ryssarna är som vi.” Mamman tappade hakan. “Som vi! Vet de ingenting? Har de aldrig träffat några ryssar?”

Nej, de vet ingenting, tar inte reda på något och det är mer eller mindre förbjudet att undersöka saken. Munkavle sätts på alla som gör skillnad på människor. Jo, det är så. Man blir rasist helt enkelt om man säger att ryssarna är inte som vi."

Vad vet då esterna, letterna, litauerna, finnarna, polackerna, rumänerna, tjeckerna, ungrarna, östtyskarna och de andra, som vi inte vet, men ändå säger vi att de ljuger när de försöker berätta om den svåra tiden. 

Under de senaste femtio långa, långa åren var esterna tvungna att anpassa sig efter människor som ljög och hotade. Man kunde aldrig lita på vad de sa. Ett bra exempel är när Stalin 1940 lovade att det aldrig skulle bli tal om förstatligande och kolchoser i Estland om de valde "rätt" 1940, som ändå var avgjort i förväg eftersom resultatet publicerades innan vallokalerna stängts, då de skulle komma att tvingas in i Sovjetunionen.

Hur länge höll han det löftet? Det hann inte hända så mycket på den fronten under det första ockupationsåret, det handlade om arkebuseringar och deporteringar istället. När de återockuperat landet 1944 återsändes några ester tillbaka från Ryssland. De fick med sig att de absolut inte fick berätta hur livet var på kolchoserna. Det eländiga livet. Och 1948 var kolchoserna ett faktum och livegenskapen återställd i landet. De vet att man aldrig kan lita på en ryss. De ärliga var antingen dödade eller hotade till livet. 

Många svenskar tror att det levde hundratusentals ryssar i Estland före 1939, men så var det inte. De var inte fler än ca 5000. Efter 1944 flyttade hundratusentals ryssar in och ut i landet, varav de flesta var flyktingar från Sovjetunionen, och Ryssland hävdade att Estland "alltid" varit ryskt. Kommer de säga att Gotland (Slite) är ockuperat av svenskarna och snarast ska tillbaka till Ryssland också?

-----

I dagens DN finns en artikel där Philip Teir skriver under rubriken

Starkt om hembygden som ett öde       

Artikeln handlar egentligen om en bok Jorden vi visste av Murat Isik. Men jag reagerar oerhört starkt mot några meningar där han jämför den boken med Sofi Oksanens böcker om Estland under kriget. Han skriver:

Jag har alltid tänkt att Oksanen, som författare, framför allt är intresserad av att visa hur människan är beredd att offra börd, hemgård, faster och moster för att rädda sitt eget skinn.

Det är så oerhört nonchalant skrivet. “för att rädda sitt eget skinn” har en feg framtoning. Men antagligen hör artikelförfattaren till dem som inte har en aning om varför esterna flydde. Skulle han verkligen själv ha stannat kvar i sitt land om han med säkerhet visste att han skulle dödas om han stannade kvar. Att gömma sig i det egna landet var svårt. Det fanns alltid någon beredd att skvallra.

De flydde för att rädda sitt och sin familjs liv. Inte skinnet. Livet! Det ska man ha respekt för. Det krävs ju att vi har respekt för de flyende i världen i dag. Det gäller också dem som flydde från kommunisterna i Sovjetunionen.

Bland annat gladde sig kritiker åt en debutroman (Isiks bok) som inte handlade om en inåtvänd medelklassunge som stirrar rakt ner i sin egen navel:

Är det så han tänker om Oksanens böcker? Helt fruktansvärt. Här kan man verkligen tala om att alla människor inte är lika värda. Oksanens böcker beskriver det svåra livet i Sovjet-Estland. Det är svårt att skoja om. Människor led. Och faktum är att flera av de estniska kommunisterna tog sina egna liv när de insåg vad Moskva gjorde. Så fruktansvärt är det att bevittna förintelsen av ett folk och ett land.

Men nu har esterna verkligen visat vilken skillnad det är på dem och sovjeterna. De har byggt upp ett land som har rest sig ur askan. Snabbare än någon annan sovjetrepublik! Vi ska lära oss av detta och leva efter de kunskaperna. Det gäller att analysera det som händer, se det från alla håll och inte bara tro på vad andra säger för att nå sina egna framgångar. Vi måste vara kristiska och analyserande. Vi måste ha den rätten utan att klassas som rasister.

 

Ryssarna behandlas inte illa i Estland trots detta. De flesta är faktiskt europeiserade och rumsrena. Det tror jag att många är i Moskva och S:t Petersburg också, men jag vet också att många inte är det.