.

Det som upptar våra tankar just nu är den operation som det svenska försvaret håller på med i Stockholms skärgård. De söker, och söker, och kanske har de fått tag på något, men i denna stund vet vi inget.

 

       

Vad som är intressant är att studera hur människor tänker om det som händer. Sverige nya vice statsminister anser inte att detta utgör något skäl till att öka försvarsutgifterna.

Någon annan sa att det är så svenskt: Vi har ett starkt försvar i mellanperioderna, men när det hettar till, då har vi inget försvar alls.

 

Jag känner igen allt från min uppväxt. Hela min barndom och långt in i vuxenlivet fanns det alltid anledning till oro. Någonstans i världen hände något som kunde bli ödesdigert för oss alla. Det var fruktansvärt jobbigt, och de senaste 25 åren har varit ett underbart undantag. Inte alla åren, men en stor del av dem.

 

Apropå Åsa Romsons åsikt att vi inte behöver något försvar, vill jag återigen påminna om hur det gick till när Tibet förlorade sin frihet. De var så uppfyllda av sin starka religositet, att de inte såg vad deras granne gjorde. De la ner sitt försvar eftersom de ansåg att det inte behövdes. De kunde därför inte försvara sig när det behövdes, när grannen såg vad de gjort, och så försvann det fria landet.

 

Vi måste komma ihåg, att alla människor inte är likadana. Vi får inte tro att Kreml tänker som vi. De har levt i en helt annan kultur i alla år. Och framför allt sedan revolutionen. Putin är en skapelse av just den revolutionen. Han lärde sig att leva och klara sig när den moralen rådde. Han steg i graderna därför att han taktiskt agerade i den anda som krävdes på¨den tiden. Han tillhörde KGB, och var en framgångsrik man, som fick förtroendeuppdraget att bli KGB-chef i Östtyskland.

 

     

Han tänker inte som vi i väst. Men han förstår ganska bra hur vi tänker. Han är strategiskt skicklig. Han vet när han kan agera, när tillfället dyker upp, och han vet naturligtvis att vi har ett synnerligen svagt försvar.

 

En annan sak är att ryssarna minns. På ett annat sätt än vi. De är övertygade om att vi ska söka revanch efter nederlaget i Poltava, efter kriget 1809 då vi förlorade Finland etc. De glömmer inte. I skolan får de lära sig att de alltid varit oövervinnliga, och att de fortfarande är det. De får aldrig lära sig om de gånger då de förlorat. Eller som Krusenstern sa när vi drack kaffe tillsammans att han fick lära sig. "Ryssarna vinner alla krig. Men, de förlorar alla segrar." De är med andra orde ett heroiskt folk, som ingen ska sätta sig upp emot.

 

Ena dagen kan vi läsa att Lavrov säger att balterna inte behöver oroa sig, nästa dag säger han att de ska passa sig.

 

Ja, det är oroligt. Tänk om alla kunde förstå vad som händer, och agera därefter. Nej, fortfarande är det vänstertidningar som försvarar Ryssland, men, vänta nu, Ryssland är ju inte kommunistiskt längre. Varför är det just vänstern som försvarar Ryssland?

Varför stalinisten Åsa Linderborg?

Varför den egendomlige Göran Greider?

Varför den norske poeten Eggen?

Varför den finske docenten Bäckman?

De låter som våra politiker på 1970-80-talen

Vi får nu lita på försvarsminister Hultqvist. Det låter som om han förstår situationen. När hon sätter sig emot att vi ska försvara oss få han väl prata med Romson om hennes miljöbrott med sin båt. Giftfärger, olaglig diesel osv.