Okt 26, 2014. Vilket man inte heller vill veta i Väst.

Först det allvarliga.

Sökandet efter undervattensaktivitet i Stockholms skärgård är avslutat. Nu diskuterar man vad som hände i stället. I morgonens program i radion vidarebefordrade Göran Greider Putins åsikt att Sverige nu har stört freden i Östersjön och skapat den nya oron.

Vilken okunnighet! varför ska vissa få uttrycka sig i media utan att veta något?

Ryssland har under många år efter Baltikums frigörelse hotat och misskredierat dessa länder så gott som varje dag. Alltid finns det något man kan göra eller säga. Flera spioner har också avslöjats, vilket betyder att spioneri är förekommande.  I Estland har man fått höra att alla ester borde förintas. Att de diskriminerar ryssar, och därmed bevakas av  Putin, eftersom han ska “skydda alla ryssar var de än befinner sig i världen.” Det är ett hot, Göran greider. Det kommer inte från någon svensk. Ryssland är inte det goda och humanistiska paradis, som Greider m.fl. vill tro.

Jag tror inte Greider är betald av Ryssland, han är bara en “nyttig idiot”. Inte som finlandssvenske docenten Bäckman som menar att t.ex. esterna for frivilligt till Sibirien för att slippa krig. (Han tänker inte på att många finns i livet som kan berätta sanningen, vilket inte så många vill veta.

---

Sedan det roliga.

Vi var på stor fest i går i Kiltsi herrgård.

Man möts av den långa fasaden och ett budskap på tyska högst upp vid taket:

Huset är från 1292 och renoverades 1784.

Det är en gammal herrgård mao. Nu är det åter renoverad och invigd.

Ägarna har varierat under tidens gång naturligtvis, och det har varit med om stora drabbningar.

Den största skedde här under livländska kriget 1558. Den dåvarande ägaren av Kiltsi Robrecht von Gilsen (troligen den man som gett gården sitt namn) organiserade en bastion för effektivt motstånd. När det Livländska kriget slutade år 1600 fanns bara en ruin kvar, och den nämndes inte alls på många år. Under 1700 talet ägdes gården av familjen Uexküll, men överfördes 1761 till Gustav von Rosen, som i sin tur sålde den 1778 till Hermann Johann von Benckendorff.

 

Färdigrenoverad blev inte gården förrän 1790 då huvudbyggnaden var helt klar.

Därefter hände det, som gjort herrgården så känd.

1816 pantsatte Paul Friedrich von Benckendorff Kiltsi till en sjökapten i tsarens tjänst, Adam Johann von Krusenstern. Fyra år senare omvandlades det till ett köpekontrakt.

Adam Johann von Krusenstern (1770-1846) ledde den första stora världsomseglingen i rysk sjöhistoria (1803-1806). Han färdigställde “Lõunamere atlase”/ Atlas för Södra havet när han bodde på gården, och där blev han kvar till sin död 1846.

Efter att Estland blivit fritt 1920 förlade man skolor i många herrgårdar, så också i Kiltsi. Det betyder att byggnaden bevarats och sedan 1994 har man arbetat med renoveringar.

Och så var det den stora festen den 25 oktober 2014.

Vi placerades i matsalen alla gästerna och fick gå och ta god mat från smörgåsbordet precis som vi ville. I Estland dukar man inte ut maten efter en tid, utan det går bra att småäta hela kvällen om man vill.
 

En god vän till paret höll tal, och barn och barnbarnen sjöng och spelade piano och gitarr.

En manskör, 4 personer sjöng först allvarliga sånger t.ex. om att aldrig, aldrig mer ska landet tillhöra någon annan. Nu ska freden vara i tusende år.

Det är inget märkligt att sjunga sådant i Estland, det ska inte tolkas negativt nationalsitiskt, som man alltid gör i Sverige. Det är ett uttryck för att man inte vill tillbaka till det liv man levde under ockupationerna. Vi måste lära oss att andra folk har andra erfarenheter än vi. Därefter sjöng de de vanliga sångerna som vi ofta hör i Sverige också. Jag minns “När som julljusen tändas där hemma”, men med en annan estnisk text.

-----

Förresten talade man i radion också om Norge under kriget. Vad ont tyskarna gjort och lättnaden när Röda armén trängde bort dem. Därefter lämnade ryssarna Norge! Obs!

Jämför det med Estland. Estland var ockuperat av Sovjet. Fruktansvärda brott begicks av ryssarna, tyskarna kom och trängde bort dem. Självklart hoppades man på att det var befrielse det gällde. Men efter tre år kom Röda armén tillbaka och trängde bort tyskarna. Då visste esterna vad som väntade. De hade erfarenheten. - De som kunde flydde landet. Som sagt inte för att rädda skinnet, utan för att rädda livet!-  Men Röda armén lämnade inte Estland, som de lämnat Norge.- De blev kvar och plundrade landet och förstörde infrastrukturen och införde en ny kultur som innebar, att esterna nu blev ett diskriminerat folk. Vilket man inte heller vill veta i Väst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0