Okt 4, 2014 Det är nyttigt att ibland påminna om den svenska hållningen till balternas frihetssträvanden.

I går kunde vi se i ett TV-program att engelsmännen kan se skillnader i kultur mellan dem och oss svenskar. De är helt fascinerade av vad de kallar Nordique noir, dvs sättet vi ser på natur och hur vi framställer oss själva i deckarlitteraturen. Vi är inte som engelsmännen, menar de, trots att vi är så nära. En tid talade man om Skagenmålarna. De skildrade naturen och ljuset på ett specieltt nordiskt vis. Eller danskt. Skagen ligger ju i Danmark.

Jag uppfattar det som spännande och hoppas vi själva snart kan få tillbaka vår kultur.

 

----- 

 Riga augusti 1991
 Utrensning i Riga 1991.                                                          

I DN läser vi om letterna, och hur Ukrainakrisen och synen på Ryssland präglat valrörelsen där.

 

Lettland blev (liksom Estland) självständigt från Ryssland 1920. Tjugo år senare var ryssarna tillbaka; sovjetiska trupper ockuperade landet och en marionettregering (ditsatt av Moskva) ansökte om inträde i Sovjetunionen.

 

Under hela kalla kriget var Lettland, vars huvudstad Riga ligger närmare Stockholm än vad Malmö gör, ockuperat av en diktatur. Det är nyttigt att ibland påminna om den svenska hållningen till balternas frihetssträvanden. Den är bland annat beskriven av Andres Küng i Svensk Tidskrift från 1991. (Jag återkommer till den.)

 

Borgerliga politiker som hävdade att demokratisering av Östeuropa och nedmontering av kommunismen skulle ge fred anklagades för USA-kramande och ”korstågsanda”. En ledande socialdemokrat kallade 1988 tanken på svenskt stöd till baltisk befrielsekamp för ”utrikespolitiska stolligheter” från ”extremmoderater”.

 

Men Sovjetunionen föll, balterna blev fria och sökte sig snabbt till de demokratiska gemenskaperna – Nato och EU. Det är Ukrainas önskan om att närma sig samma sfär, åtminstone EU, som fått Ryssland att mullra med stridsvagnar, skicka in soldater utan nationsbeteckningar och stödja rebeller som skjuter ner passagerarplan.

 

Mycket riktigt hörs i dag ekot från kalla kriget i de svenska vänsterkretsar som anser att inget som USA ogillar kan vara riktigt dåligt för resten av världen. Ukraina ligger trots allt i Rysslands intressesfär, det var onödigt av EU att provocera Kreml, nog har Putin och ryssarna anledning att frukta Nato och så vidare – repetera visan tills vodkan är slut. Skamligt är det.

Och Putin har mersmak och trappar upp den retorik som går ut på att ”skydda” ryska medborgare utomlands och behålla kontrollen över det ”nära utlandet”. Inte underligt att den lettiska valrörelsen präglats av Ukraina.

Grattis till demokratin, Lettland – lycka till med valet. Förlåt oss svenskar för att vi inte bättre stod upp för er frihet när det begav sig. Förhoppningsvis kommer det aldrig att upprepas.

 

Erik Helmerson DN.

 

Ja, det är inte bara Putin och Lavrov som hela tiden far med osanningar. Aldrig ska jag glömma den där augustikvällen när Estland befriades och Pierre Schori, som jag aldrig hört säga något gott om esterna, (men om t.ex. Castros Kuba) då plötsligt sa: “Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv!” Plötsligt såg han esterna! Och letterna och litauerna! Struntprat!

Men sedan blev allt “som vanligt” igen. När statsminster Göran Persson for till Riga och skällde ut letterna för att “de inte gjort upp med sin historia!” Jag är helt övertygad om att Persson inte var vaken under historielektionerna. Jag är övertygad om att han saknar EQ-faktor. Går man till en nyss frisläppt dödsdömd, dömd utan rättegång, och anklagar honom för något hans förfäder gjorde? Innan han hunnit hämta andan. Ska man inte först gratulera, hjälpa till med återuppbyggnaden av allt, allt, i landet. Och därefter lugnt diskutera det som hände för femtio år sedan, diskutera vad som gjordes, vilka de skyldiga var och försökt komma fram till en deklaration. Man kan inte begära att de nyss frigivna letternas första tanke är att tänka bakåt, när allt handlar om att tänka framåt. Det är i samma nivå som att svensk TV inte begrep att de fängelser som fanns under de första åren av frihet var kvar från sovjetockupationen. Jag tror inte att man över huvud taget hade någon aning om hur livet hade varit i de ockuperade länderna. Jag vet, att många inte heller var intresserade av att ta reda på det. De var så hjärntvättade av budskapet att USA är genomruttet och Sovjet är framtiden. Jag skriver helt efter egna erfarenheter. Jag har pratat med så många och läst så mycket, att jag törs påstå detta. DET ÄR PROBLEMET! Det kvarstår undermedvetet hos många än i dag. Man kan höra det i bisatser och undermeningar.

Ja, Ukraina gränsar till Ryssland och har en del av sin historia gemensamt med Ryssland. Det gäller även Estland och Lettland. Trots det. mina vänner, trots det har de baltiska och de ukrainska folket rätt till sin frihet.

Det finns så mycket att chockas över, som de fria baltiska staterna numera slipper. Vi måste ha klart för oss, att den sjukvård de erbjöds under ockupationsåren, inte var på de västra ländernas nivå. I Sovjet tog man inte del av de nya rönen när det gäller forskning. I stället hade de egna forskningsresultat att vara stolta över, som Lysenkos upptäckt att man kan uppfostra sädesslagen. Som bevis över den nya kraften i veteaxen tog man ett foto på en pojke som uppenbarligen kunde stå på säden! Vad som inte syntes på bilden var den pall han stod på.

Flera år under den nya friheten sålde apoteken kosttillskott som medicin för olika sjukdomar eftersom det var ont om vanliga mediciner. Och jag minns att Malle, apotekaren, berättade att hon fick tillstånd av KGB att resa till Australien bara för att hon alltid sett till att en viktig man där alltid fick sin medicin. Medan andra fick vara utan. Sanning, logik, humanism etc saknades i det förlovade landet. Jag blir förtvivlad över att så få vill veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0