Okt 6, 2014 Narvaborna.

 

Jag fick tips om en artikel på webben.

Ryssarna i Narva vill inte bli ‘befriade’ av Moskva. /Tom Balmforth

 Hermannborgen och Ivanborgen på var sin sida av Narvafloden med en riksgräns emellan. 

Han har intervjuat flera Narvabor och jag citerar:

Aleksandr Brokk är etnisk ryss, stolt över sitt språk och sitt härkomst, men behöver bara titta över Narvafloden på Ivanborgen och dess omgivningar för att försäkra sig om var han vill leva. “Man behöver bara köra in i Ivangorod för att känna atmosfären. Vem vill leva där?”

Brokks åsikter är inte ovanliga i Narva. Man får nyheterna från Ryssland, ryska är “språket” och det orange-och-svarta bandet som symboliserar segrar i krig pryder bilarna.

Men ryssarna som utgör 88% av befolkningen i staden känner EU och Nato som “hemma”.

Och medan de kan känna en känslomässig samhörighet med Moskva och säkerligen har sina gruff med den estniska regeringen i Tallinn, är det få som säger att de vill följa exemplet i Krim och strida för Ryssland.

De flesta här har vant sig vid sitt stabila och förutsägbara liv vid EU:s östra gräns.

 

Oleg Uglov, chef för en framgångsrik fira som tillverkar bord-tennis-rackettar; en av Narvas mest framgångsrika företagare, prisar avsaknaden av korruption, säkerheten för ägodelarna och smidigheten att göra affärer i Estland.

“Man kan vara helt säker på att det inte kommer någon i morgon för att ta över dina affärer; de kommer inte ta bort något eller ändra lagen så att det blir svårt att göra affärer,” säger Uglov. “På det sättet är Estland ett mycket bra land att bo i och göra affärer i.”

I FN sa utrikesminister Lavrov att de känner oro för att ryssarna i Estland marginaliseras. Det uttalandet skapade naturligtvis oro både bland ester och ryssar i Estland att Ryssland skulle agera på något sätt.

Den lokale jornalisten Roman Vikulov, reporter i veckobladet “Viru prospekt” säger att om narvaborna höll ett val, liknande det på Krim, då skulle resultatet bli helt annorlunda.

Han tror att bland den ryska befolkningen i Narva är det en önskan att få slut på de spänningar mellan ryssar och ester som funnits sedan befrielsen som gäller. Ett sådant val, som dock inte är troligt, skulle visa Narvasryssars lojalitet med Tallinn.

Ryssar i Estland har vissa klagomål. Det mesta handlar om språket och medborgarskap.

Den stora majoriteten ryssar flyttade in efter det att Sovjet ockuperat landet och tvingat in det i unionen efter andra världskriget. Under 1940-talet sändes tiotusentals ester till arbetarläger i Sibirien, där många dog.

När Estland förklarade sitt oberoende 1991 blev de som flyttat in i landet efter andra världskriget inte automatiskt medborgare i Estland. Istället förväntades de naturaliseras, en process som också innehåller ett språktest.

I Narva är 46,7% av befolkningen estniska medborgare, 36,3% har ryska pass. Resterande 15,3% är varken ryska eller estniska medborgare. Detta innebär att färre än 50% av befolkningen kan rösta i nationella val.

Aleksandra, 22 år, som inte vill uppge sitt efternamn, är en etnisk ryska som studerar vid universitet för att bli högstadielärare. Hon säger att språkkravet gör det svårare för henne att få ett jobb i soffentlig sektor, eftersom hon inte är född est. Hon har levt hela sitt liv i det fria Estland, men känner sig som mellan två världar - inte riktigt rysk inte riktigt est. “Vi är som på en liten ö avskuren från den övriga världen. Vi tillhör inte ryssarna som bor i Ryssland, och inte heller esterna här. Vi är ett litet samhälle med egna regler,” säger hon. “När jag talar med ryssar från Ryssland händer det att vi inte förstår varandra.”

Trots att de inte vill förenas med Ryssland säger många i Narva att de stödde Rysslands annektering av Krim.

Vladimir Alekseyev, 67, som är ledare för fackföreningen på Narva Energia fördömer Västs stöd för Maidanupproret i Ukraina som resulterade i den proryske presidenten, Viktor Yanukovych, avgång.  Han berömmer också Krimborna för deras arbete för “självbestämmande”.

“Alla kunde se, och Europa kunde bara se på, och det var den absoluta viljan hos majoriteten av Krims befolkning att återvända till Ryssland.  "Det var ingen annektering. Det är lögn Detta var en normal process och reaktionen i väst har inte varit konstruktiv-Extremt okonstruktivt"

Den svåra frågan är hur de ska reagera om det blir allvarligt värre mellan Ryssland och Nato. Vi vet inte.

Ja, jag också funderat kring problemet. Skulle ryssarna i Estland försvara eller strida mot Estland? Jag tycker inte det är helt klart vilka överväganden de gör, men jag vet från flera håll att de har det bättre i Estland än i Ryssland. Jag minns t.ex. det äldre föräldraparet som var helt övertygade om att esterna skulle ta hämnd på ryssarna när de befriades och därför flyttade snabbt till Ryssland 1991. Deras vuxna barn blev kvar, och föräldrarna kunde se hur mycket bättre de levde där än de själva gjorde i Ryssland. Men det var för sent att ångra sig.

Vi har också talat med unga värnpliktiga, som inte heller kan säga hur de rysktalande soldaterna i estniska armén skulle göra vid ett krig med Ryssland. Antingen stannar de i armén och slåss mot Ryssland, eller så deserterar de. "Vi tror inte att de skulle slåss mot Estland", har de sagt.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0