April 25, 2015 Att ha makten över historien.

Den 18 april skrev Peter Wolodarski i DN “Ska vi tacka Stalin för Europas frihet?”

 
 En sak som jag tycker är extra intressant är detta:

70 år efter Nazitysklands kapitulation pågår försök att omtolka andra världskriget. Det är en historierevisionism som har otäck bäring på vår tid.

Makten över historieskrivningen är också makten över samtiden. Hur vi tolkar det förgångna påverkar hur vi uppfattar nuet.

Just det. Det är därför det är så viktigt för Putin att man lär ut den “rätta” historien i skolorna. Han måste behålla den övertygelsen hos alla ryssar, att Sovjet räddade esterna och att kriget började först 1941.

I Estland och många andra europeiska länder vet man med stor säkerhet, att detta är helt fel. Deras lidande började redan 1939, och Polen angreps från två håll av två stora arméer samma år. En fullständig mardröm som “inte har hänt”.

Att Tyskland och Ryssland bestämde vem som skulle lägga under sig länderna mellan dem, det har väl heller inte hänt.

Polen skulle tas över och styckas upp. Två totalitära stater gick till attack – och resten av världen tittade på. Efter en massiv septemberkampanj konstaterade den sovjetiske utrikeskommissarien Molotov stilenligt att Polen hade ”upphört att existera”.

 Undertecknandet av pakten.

I linje med Molotov-Ribbentrop-pakten fick Stalin fritt spelrum när han attackerade Finland, de baltiska staterna och Rumänien. Och på motsvarande sätt kunde Hitler, utan invändningar från Moskva, gå in i Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Frankrike.

När Putin vill fira Sovjets stora roll i kriget mot Tyskland då glömmer han detta. Och det finns svenskar, som också glömmer det.

Visst, jag kan mycket väl förstå vikten av att ha makten över historien. Vill man att människor ska älska sitt fosterland för alla “goda och fantastiska saker “ som hänt under en lång tid, att de alla förstår allt gott som hänt, ja, då måste man ha kontroll över allt som hänt, och både vinkla allt rätt och stryka sådant man vill dölja.

(Jag jämför med hur man i svenska skolor lärde ut så lite som möjligt om Karl XII under de senaste 35 åren, han passade inte in i den nya synen på svensk historia som lärdes ut. Hela den svenska Stormaktstiden ansågs så fel, att man helst glömde bort den. När jag läste historia i skolan la man inga värderingar i det som hänt, vi fick veta vad som hänt helt enkelt. Men vi fick aldrig veta att det var svenskarna som initierade införandet av judestjärnan i deras pass.)

Artikeln:

Att Putin parallellt försöker skriva om historien säger mycket om hans världsbild. Han accepterar i grunden inte den säkerhetsordning som skapades efter Sovjetunionens upplösning. Han betraktar, i likhet med Josef Stalin, betydande landområden bortom Rysslands gränser som en del av Moskvas ”intressesfär”.

Jag har tidigare ställt frågan “När har man rätt till ett annat landområde?” Hitler ansåg sig ha den rätten precis som Stalin, och resultatet av detta såpg vi under 1900-talet. men jag har också skrivit om att Ivan den förskräcklige ansåg sig ha rätt till Tartu eftersom den ryske storfursen Jaroslav hade erövrat området vid förra millennieskiftet och behållit det tills esterna tog det tillbaka 1224. Ivan levde 25 augusti 1530 - 18 mars 1584. Det är några hundra år som gått, men ändå har Ivan all rätt till marken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0