. -

Feb 3, 2015 Vi tog en tur till Essu som förstördes helt under ockupationsåren.

Jag tycker det är så fint att resa genom Estlands landsbygd. Det är en resa genom historien, genom sagorna. Ja, jag har sagt det tidigare, men det är likadant varje gång.

Där finns kyrkorna som kan vara 700 år gamla. Herrgårdarna, som stått i några hundra år. Där finns bondgårdarna som esterna köpte och utvecklade när livegenskapen hävts. Det är bara drygt 150 år sedan! Sedan ser vi nybyggnationen från den fria tiden 1920-40. Villor och flerfamiljshus som ser ut som Sveriges. Men där finns också bostäder, fr.a. flerfamiljshus av betong, byggda under kommunisttiden, med stora mögelskader runt fönster och ytterdörrar och enorma kolchoskomplex med den gräsliga betongen. Fallfärdiga och övergivna. MEN man kan också finna renoverade betongbostäder och kolchosbyggnader som många familjer bor i och företag har flyttat in i.

Vi tog en tur till Essu som förstördes helt under ockupationsåren. En trasig miljö med ruiner och mögliga hus, men där finns också riktigt vackar, stora trävillor som helrenoverats och står mitt i förödelsen. Hur är det att leva där; att växa upp där? Vi vet inte när villorna byggdes.

Essu bebyggdes från 800-talet och nämns skriftligen 1249 och herrgården byggdes 1402 av stamfadern till den Wrangelska ätten. Nu är herrgården ett helrenoverat gästhem. Tyvärr är parken runt herrgården i ett hemskt skick. Visserligen åkte vi inte in på gården, men vi såg huset genom det fruktansvärt risiga och oansade skogspartiet som gick nästan fram till byggnaden. Här måste det ha varit något helt annat när gården var en bostad för “herrarna”.

Så blev stora delar av landsbygden raserad under den kommunistiska tiden. Finns det något kommunistiskt land som verkligen sett till att hela befolkningen ska ha en högre standard och inte bara de kommunistiska ledarna? Innan du svarar på den frågan, tänk efter och läs gärna på, det är så lätt att bara svara “ja” för att man vill att det ska vara så, men inte ens Venezuela, som förföll under Chavez är ett sådant exempel.

Några av betoghusen i Essu:

Ni ser mögelskaadorna runt förnster och ytterdörrar.

Varför gör inget något?

När Estland blev fritt var det ett fattigt, utarmat land som skulle börja arbetet för ett bättre liv för alla boende i landet. Man valde då att skänka lägenheterna i alla statliga bostäder till hyreskontraktsinnehavarna. Det betyder att alla i huset måste vara överens om att ev. låna pengar för en renovering. Eftersom man inte fick låna pengar i bank under de första fria åren, såldes många lägenheter i stället och fick kanske 10.000 rubel, som de tog med sig och återvände till Ryssland. Därefter hyrdes lägenheten ut. Man måste komma ihåg det usla skick alla bostäder befanns i och att isoleringen var undermålig, eftersom uppvärmning inte kostade mycket. Nåväl, alla boende var delägare av fastigheten, och skulle komma överens. Alla hade inte möjligheter att, eller vågade inte ta lån. Många visste inget om marknad och ekonoi, de var kommunistiskt utbildade. Då blev inte fasaden renoverad.

I alla händelser kan det inte vara hälsosamt att leva med alla mögelsporer. Just nu arbetar staten mycket för de handikappade och snart kommer man säkert ta itu med fastigheter i dåligt skick. I bästa fall kan de erbjuda statliga lån till bra villkor.

Vad kan det här ha varit? En del i en kolchosbyggnad? Eller ett hus som aldrig blev färdigt? Det fanns många halvfärdiga hus 1991, men, som tur är, de blir allt färre.

Ett hus som aldrig blivit färdigbyggt.

Detta måste vara en ruin efter en lada. Det finns inga fönster, så jag kan inte tro att det är en kyrkobyggnad. Något som ser ut som en ladugårdsdörr hänger i öppningen.

Denna ruin ligger granne med de fina villorna, som står på rad utefter vägen.

2015-02-03 @ 13:57:36 Dag för dag Permalink

Kommentarer

Trackback