Feb 8, 2015 Vi har talat med så många människor om deras erfarenheter.

Jag trodde aldrig jag skulle få läsa något sådant i en svensk tidning. Visst vet jag att det finns troende kommunister i Sverige, men jag kunde inte tänka mig att en svensk dagstidning skulle införa en hyllningsartikel till Stalin och Röda armén. Inte nu, när alla har möjlighet att läsa sanningen om vad som verkligen hände i Sovjetunionen. Jag ska inte upprepa alla galna, råa och totalt inhumana saker han utsatte befolkningen för. Det är inte många i de tidigare ockuperade länderna som inte skulle ha önskat en annan utgång av Andra världskriget. Trots att de också lidit under ockupation av den andra vansinniga makten också. Hur kan någon enda intelligent människa tro att livet som ockuperad i Sovjetunionen var något annat än ett stort lidande?


Nu rubriken i Aftonbladet: Tacka Röda armén för befrielsen. En viss ödmjukhet inför insatsen vore en stilla nåd att be om.


Är det alltid så här? Om man har bestämt sig för att tro på något, då hör man bara sådant som stämmer med den tron. Man träffar aldrig människor som anser att den tron är helt fel. Att vissa människor har lidit, har dödats, har förlorat allt, verkligen allt, det ser man inte. Det kan alltid förklaras. Kanske på det sättet som Putin och Lavrov förklarar hur Väst hetsar Ukraina, hur hela västvärlden består av fascister? Hur de själva är totalt oskyldiga. De lovar att arbeta för eld upphör, men det löftet gäller bara tills nästa andetag är draget.


Vi har talat med så många människor om deras erfarenheter av Andra världskriget, människor som levt mitt i kriget, människor som deporterats till Sibirien, människor vars föräldrar deporterades till Auchwitz, människor från flera olika länder ockuperade av nazister och/eller kommunister. Vi har t.o.m. vi träffat en man, som när han var 15 år var en av de unga tyskar som Hitler satte in i kriget mot Sovjet. Vi har lyssnat och reflekterat.


All den ondska som sovjettrupperna utövade mot de människor de ställdes mot, gör att jag, till skillnad mot fru Linderborg, absolut inte kan känna någon ödmjukhet för dem, trots att de spelade en stor roll i krigets slutskede. Man kan inte beundra eller känna den minsta ödmjukhet. Den gränslösa grymheten och hänsynslösheten  blir inte sonad eller glömd trots att de röda soldaterna fick slut på en annan diktators gränslösa och helt ofattbara grymhet och frånvaro av medmänsklighet. För människorna som drabbades av Stalin tog kriget inte slut förrän 1991. Eller snarare 1993-94 när Röda armén äntligen lämnade deras förrådda länder.

 
Symbol för den fria republiken Estland.

En ukrainska sa i dag i radion att,"den som känner ryssar vet att det enda de ser efter är styrka. De respekterar dem som visar just styrka. Ukraina har inte gjort det, och föraktas därför. Esterna gav upp 1939 utan strid; ryssarna känner ingen respekt för dem." Hon sa också "Min faster lämnade Ukraina för ett arbete i Ryssland för 10 år sedan. När jag talar med henne nu har hon anammat all rysk propaganda. Hon säger att Kiev är fullt av fascister, nazister, amerikanska soldater, Natodoldater och andra soldater från EU. NÄr jag säger att det är fel, då lägger hon på luren. Efter 10 år i Ryssland är hon helt hjärntvättad. Till min stora fasa finns det också folk i Ukraina som ser de ryska sändningarna och tror på dem."

 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Skulle esterna.vara under nazi makt?

Svar: Jag svarar i bloggen.
estlandskarin

2015-02-13 @ 22:41:50
Postat av: Anonym

skulle estland vara under hitler? bättre?

Svar: Jag svarar i bloggen
estlandskarin

2015-02-13 @ 22:45:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0