.

Årets Leninpris har tilldelats Mikael Wiehe, sångaren från Skåne som, liksom många andra, lever helt i det blå. Han tackar och ska ta emot priset. Liksom skådespelaren Sven Wollter är han starkt okunnig om vad som egentligen hände i Sovjetunionen redan från början. Att göra revolution innebär mord, massmord! En ideologi som ska förändra människorna måste vara grym. Det är helt omöjligt att alla människor kan ha samma åsikt om lycka, framgång och ett bra liv, och när man insett det, är steget till mord och galenskap mycket litet. Då gäller tvång. Finns det någon kommunistisk stat som inte har mördat massor av människor? Är det det som är lycka?

Gunnar Hökmark,delegationsledare Moderaterna Europaparlamentet, skriver i dagens Expressen en protestartikel mot att Leninpriset över huvudtaget finns och accepteras. Han skriver:

Alla terrorns vänner är lika skamliga

/../ Parollen "Je suis Charlie" har fått en vidare innebörd än solidaritet med de mördade på tidningens redaktion. Den har i Frankrike blivit ett uttryck för stödet till det fria och öppna samhället och människors rätt. Terrorns idé är skrämma människor till tystnad, flykt eller undergivenhet. Dess logik bygger på föraktet för den enskilda människans frihet och rätt till liv.

Lenin, vars namn anges i priset  är den som utvecklade och genomförde den moderna och politiska teorin om terror och terrorism. I ett Ryssland som efter tsardömets fall var på väg mot demokrati la han grunden för årtionden av sovjetiskt brutalt förtryck och kommunistiskt mördande präglat av förakt för människolivet.

Företagare, bönder, präster och människor som ville eller var något annat än undergivna kommunister skulle dödas genom en terror som skrämde andra till tystnad och eftergivenhet. När det så kallade kulakerna, det vill säga självägande bönder vägrade inrätta sig i förtryckets lokala sovjeter telegraferade han till sina underlydande i Niznij Novgorod:

"Ni måste omedelbart inrätta en trojka med diktatorisk makt och gå in för massterror. Ni måste skjuta eller deportera alla de hundratals prostituerade, som förleder soldaterna att dricka, och alla de förra officerarna, osv. Inte en minut får gå förlorad. Handla kraftfullt och kontrollera allt. Den som påträffas med vapen skjuts. Deportera i massor alla mensjeviker och andra misstänkta element." (Läs det igen! Fruktansvärt! Vad är misstänkta element? Jag minns den kvinnan någonstans i Estland, som jag läst om, som passade på att straffa dem som mobbat henne i skolan, när Estland ockuperades och hon fick i uppdrag att hitta folkets fiender. Eller mannen -som jag också skrivit om tidigare- som spelade utvecklingsstörd för att slippa påtvingas något vapen, men ändå blev utvald till att välja ut folkfiender.)

Och några dagar senare, för att försäkra sig om att inga missförstånd skulle uppstå och att inga skulle slippa undan telegraferade han än tydligare:

"Kamrater! Upproret bland de fem kulak-volosterna måste slås ned skoningslöst. Hela revolutionens intresse kräver detta, eftersom vi nu har framför oss vårt slutgiltiga avgörande slag "med kulakerna". Vi måste statuera ett exempel. 1) Ni måste hänga (och häng dem så att folk ser det) minst 100 beryktade kulaker, rika samt blodsugare. 2) Publicera deras namn. 3) Beslagta all deras säd. 4) Avrätta gisslan i enlighet med gårdagens telegram. Detta måste utföras på ett sådant sätt att folk i en omkrets av hundratals mil kan se, darra, veta och skrika: låt oss kväva och strypa de blodtörstiga kulakerna. Telegrafera att ni har fått anvisningarna och effektuerat dem. Hälsningar Lenin. P.S. Använd era mest hårdföra män för detta."

 

Observera att han anger ett antal kulaker som ska mördas. Så gjorde även Stalin. De angav utan rättegång hur många “folkfiender” som ´fanns på en ort, och sedan skulle rätt antal gripas. Alltså det var antalet som var viktigt, inte personerna själva.

När Stalin senare signerade ett påbud att alla kulaker skulle mördas, då gällde det fler människor än det antal judar som mördades av nazisterna.

/../

Det finns ingen skillnad mellan detta och det som ISIS gör i norra Irak och i Syrien. Massmördandet kom att omfatta närmare 500 000 bara under revolutionstiden. Den svält som mördandet av bönderna ledde till användes i politiska syften för att tvinga människor in i den sovjetiska diktaturens ramar. Den kostade uppemot 5 miljoner människor livet.

Terrorn, massmördandet och föraktet för människors liv var inte ett misstag, en överlöpning, underlydandes missförstånd utan Lenins vilja och metod för att skapa ett totalitärt förtryckarsamhälle. För att strukturellt inordna terrorn i det sovjetiska samhället etablerade han Tjekan som kom att bli KGB. Det blev mer än 70 år av förtryck och massmördande. Det är detta som Jan Myrdalsällskapet vill fira och högtidlighålla genom det stora Leninpriset. Och det är detta som Wiehe ska hedras av.

Mikael Wiehe är ingen Charlie utan tvärtom en anmärkningsvärt stolt Leninpristagare. Terrorns vänner är lika skamliga oavsett om de uppträder under religiös eller politisk beteckning. Ska vi värna det fria samhället måste gränsen mot dem dras lika kompromisslöst oavsett vilka syften de tjänar. Att de kan spela på gitarr ursäktar inte. På Varbergs stadsteater kan de sjunga "Nous sommes Lenin" för att klargöra vilken sida de står på.

 

Och som vanligt kan jag säga: Vad skulle hända om någon inrättade ett pris till Hitlers ära? Som jag sagt så många gånger: Det är tydligt att alla m’änniskor inte är lika värda! Att som kommunist ägna sig åt massmord verkar inte vara en synd. OK. Precís det som gäller för IS-krigarna. De kommer ju t.o.m. till Paradiset.

Att berätta i Estland om att det finns ett Leninpris är lika märkligt som att resa till Israel och berätta om ett Hitlerpris. De uppfattar det som ett mycket dåligt skämt; det måste vara ren lögn. De förstår inte vitsen med att berätta en sådan historia över huvudtaget. När man fått dem att förstå att det är sant, du blir de stumma.

Är detta pris ett uttryck för  yttrandefrihet? Ja, kanske. Men skamligt är det också!