.

Svenska Dagbladet skriver i dag om att:

Integration kräver anpassning, en artikel skriven av Zulmay Afzali, före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare. Han har skrivit flera artiklar om invandringen. Denna är alltså från i dag.

/../

För mig handlar integration om att anpassa sig, att lära sig seder och bruk, regler och bestämmelser i ett nytt land. Dels för att smälta in; dels för att undvika problem av olika slag i framtiden. Som flykting i Sverige har jag måst lära mig – och lär mig fortfarande – om hur saker och ting fungerar i ett samhälle så främmande och annorlunda än mitt eget. Varje dag upptäcker jag något nytt och har insett att integrationsprocessen tar år, kanske decennier.

/../

Både vi invandrade och våra nya svenska landsmän kan bidra till att vi integreras. Vi som är nya och har fått uppehållstillstånd och rätt att leva här, måste ha en vilja att komma in i samhället, hur svårt det än är. Och det måste ställas krav på oss.

/../

Att vi träffar vanliga svenskar och umgås med dem är det absolut bästa – det enda, skulle jag säga – sättet för oss invandrare att integreras i Sverige.

Jag har mycket kvar att lära och förstå. Det jag redan lärt mig, det vidarebefordrar jag till mina elever. Där ingår att visa respekt för det land som tagit emot oss och att lära oss att passa in. Inte assimileras, men passa in.

Och jag vet att de ungdomar som jag övat julsången med, som fått framträda i kyrkan och som mötts med värme av den svenska befolkningen, har en bättre chans att komma in i samhället än de som tror att man brinner i helvetet för att man anpassar sig till landet där man ska leva och verka.

Texten är översatt från engelska.

Om vi översätter det här till ryssarnas situation i Estland, tror jag att vi kan säga, att när Estland befriades och blev en fri republik 1991, då befann sig alla i Estland boende i en helt ny situation. Ryssarna var inte längre i överläge, utan måste som alla andra anpassa sig till den nya verkligheten. Om de säger, som i uppsatsen av Anna Permjakova, (min blogg Maj 4, 2014) på Södertörns Högskola, att de “bara var vanliga invandrare”, så har man inte förstått betydelsen av att ett ockuperat land blir fritt!

Man har inte satt sig in i att esterna levde enligt en annan kultur, att det åter blev ett demokratiskt land med lika rätt för alla. Naturligtvis var den ryska befolkningen undrande. Jag har tidigare berättat om de två som så fort som möjligt flyttade till Ryssland, eftersom de tog för givet att esterna skulle hämnas för alla oförätter, och som några år senare kom tillbaka på ett besök till sina vuxna barn som stannat i Estland, och upptäckte att barnen levde mycket bättre i Estland än vad de gjorde i Ryssland.

Jag har också berättat om när en grupp ryska pensionärer från nordöstra Estland tog tåget till Tallinn för att protestera mot att de hade lägre pension än esterna själva. De stod utanför parlamentet och ropade ut sin bitterhet. Det räckte inte med att en estnisk man kom ut och förklarade att alla i Estland hade samma pension. Inte förrän en rysktalande riksdagsman sa samma sak kunde de slokörade återvända hem.

En annan estlandsryss berättade för mig att hennes pappa inte kunde få estniskt medborgarskap för att han varit soldat. Vem skulle ha gett en Hitlersoldat medlemskap i något av de befriade länderna i Europa? Esterna avstod från att åtala alla som deltagit i mördandet och torterandet av ester under nästan 50 år, men att direkt krama om dem av lycka måste naturligtvis varit omöjligt.

1. Ryssarna måste anpassa sig till att de numera lever i Estland.

2. Från Ryssland får de ofta höra att esterna inte är att lita på;de vill den rysktalande befolkningen illa.

3. Verkligheten är en annan. Ryssarna har det jämförelsevis bra i Estland. Punkt.

I Sverige lät det som om de förföljdes. En kollega till Ants hade fått uppfattningen att det var bråk på gatorna mellan ryssar och ester. Han var med på en resa i slutet av 1990-talet. På vägen hem igen sa han besviket: “Jag såg ingenting.”

Åter: Det handlar om respekt i vardagslivet! Trots att ockupanterna absolut inte visade ett uns av respekt för esterna! Tvärtom.