.

Propaganda kan vara oerhört effektivt, och resultatet kan hålla i sig länge.

Stora delar av världen drabbades hårt under den finansiella krisen som bröt ut 1929. Det gällde även Estland. Det hade gått knappt tio år av frihet för det lilla landet. Man höll fortfarande på med uppbyggnad av demokratin. Problemen hopade sig, och oron steg. Regeringen kom inte med någon lösning.

Vad skulle man göra? 

Den 27 dec 2009 skrev jag om den krisen i Estland. Drömmen om att någon, en klok man, skulle hjälpa dem. Den som antagligen gjorde det, men som inte tillskrevs lösningen var Jaan Tönnison. 

Men folket hade redan vänt sig till de män, som en gång förut hade räddat dem. Frihetskrigarna, vapsarna. De var, liksom många andra ester, emot kommunismen. I stället vände de sig till den finska Lapporörelsen. De var helt emot kommunisterna och använde sig av direkt våld mot dem. De förbjöds 1932. (I Estland utlöstes inget våld.) 

Det jag vill komma fram till, det är att Kreml drev en stark propaganda redan under den första frihetstiden mot esterna och anklagade dem för fascism. När esterna sedan tvingades in i ett av Sovjet riggat riksdagsval 1940, blev de hastigt och lustigt kommunister, men efter en kort tid var de fascister igen. Enligt den ryska propagandan. Under den tyska ockupationen 1941-1944 var det tyvärr några ester som samarbetade med ockupanterna, och de sista 900 est-judiska medborgarna letades upp och mördades, men också över 2000 ester. 

Detta gjorde det lätt för Kreml att understryka esternas antisemitism. Att Estland, som det enda land i världen belönats av Judiska världsorganisationen för att de gett den judiska minoriteten kulturell autonomi glömdes snabbt bort.

Det fanns också en annan anledning till att Kreml klassade esterna som fascister. (Det är det värsta man kan säga om en människa i många delar av världen.) Och den var, att esterna i nordväst så småningom kunde se finsk TV och alltså kunde konstatera att det inte var så fattigt och eländigt i väst, som sas i sovjetisk TV. ("Du ska veta, att bakom kulisserna du passerar på väg in till Stockholms hamn ligger barnen och gråter av svält", som Ave fick höra när hon skulle besöka oss 1988) 

Man kan säga att propagandan om att esterna är fascister, den var av stor nytta för Sovjet under alla år. De ryska tågen med mat till den tyska armén medan länderna höll sams, 1938-1941, hade en text på sidan. "Mat åt de svältande i Estland". 

Det finns fler exempel, men jag slutar där.

Nåväl. Många i världen har trott på den här propagandan, kanske har de inte alltid vetat varifrån den kommit. Men det värsta är, att den dyker fortfarande upp. Bl.a. har Sofi Oksanen berättat att hon fått frågan om alla fascister i Estland även i Mellan-Amerika.

 Vi kan slå fast att propaganda är ett synnerligen effektivt sätt att sprida lögner. Hur ska vi då skydda oss? Jag förutsätter att alla, som jag själv, vill veta vad som ligger så nära sanningen som möjligt.

Vi får inte bara lyssna på och läsa det som de vi litar på säger. Vi måste se vidare. Svenska regeringen skulle ha frågat esterna om deras erfarenheter under den första sovjetiska ockupationen 1940-1941. Kanske skulle inte Baltutlämningen ha skett då. Kanske skulle vi då förstått mer om hur livet verkligen var bakom järnridån. Kanske hade inte utrikesminister Undén sagt att "Sovjetunionen är ju en rättsstat". 

Vad lär vi oss av det?