Juni 13, 2015 Rakvere galna marknad.

Nu ska ni tänka er.

Vi går utefter en stadsgata. Det är 33 grader varmt. Det finns ingen skugga eftersom husen bara är ett par våningar höga. Längs sidorna är det stånd med försäljning av olika varor och massor av människor däremellan. Hela Rakvere verkar vara full av parkerade bilar. Det är "Den galna marknaden". 

Vi fick syn på en kvinna som sålde små vita virkade jättefina mössor med skärm. Det blev vår räddning. Vi hade redan blivit lite yra av den starka värmen, och jag ville inte åka hem igen. Jag ville ju se allt som fanns. Särskilt allt handgjort! Det är så fascinerande med alla saker man kan göra av de speciella randiga tygerna som finns i folkdräkterna. Söta barnklänningar med virkad överdel, väskor, plånböcker och skärp. I Estland är det folkliga inte löjligt. Det betyder något särskilt; det är en bit av Estland. Alla kan använda folkdräktsinspirerade saker alltid.

 

Jag tittade förresten på inbjudningskortet igen, det som vi fick förra året till Tarapitadansarnas årsfest. Dansgruppen bildades 1989. Alltså var 1989 det året när man struntade i vad "de" ansåg i Kreml. Det mesta som handlade om estnisk folklore var ju förbjudet i Sovjet. Estland och estländarna skulle raderas ut. Men 1989 vågade de äntligen återuppta sin egen kultur och sin egen historia. Jag vet att jag skrivit om det tidigare, men det blev så tydligt när jag läste kortet.

I alla fall: Rakvere. Här kommer några bilder: 
 

Alldeles i början av Pikk-gatan står det här huset. Det är stort med en riktigt stor tomt runtomkring. Det är så ovanligt att mitt i stan, vid den längsta gatan, där har många av husen jättetomter. Kanske beror det på att staden är så gammal. Rakvere blev stad den 12 juni 1302 när Erik Menved var kung.

 
Det var sprängfullt av besökare. Här är det bara i början av stånden, det blev värre sen.
Våra vänner familjen Kopso sålde sina ekomjöler och -kakor i ett stånd, och mannen hade sin fiol med sig. När han såg oss började han genast spela. Jättekul!

Vi hörde musik komma närmare. Det var en rad medeltida soldater som passerade, beredda att försvara Estland till siste man.

Vi såg också flera romer i sina vackra kläder. Jag antar att de skulle uppträda senare. Magdansösernas uppvisning såg vi en liten del av.

En romsk man fick frågan om man i Estland skulle ändra deras beteckning. I Estland kallas de "mustlased" ung "de svarta". Men han tyckte frågan var dum. "Vi har ju alltid hetat mustlased. Det är väl inget fel på det!"

 

Det är roligt att vara med när staden har fest.

 

 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0