.

Hur mycket vet världen om bombningarna i Estland i mars 1944? så gott som hela staden Narva förstördes. Ryssarna var då, som de är nu. De varnade befolkningen för att de skulle testa sirenerna i Narva en viss dag. Det var för att människor skulle stanna hemma. Så började de då tjuta och människorna stängde fönstren och sov vidare. Det var naturligtvis en jättekatastrof. 

 

Tartu bombades. Straxt utanför staden låg Eesti Rahva Muuseum i ett slott. . Det låg någonstans på landsbygden. Där hade tyskarna fått tillstånd att inkvartera soldater. Även den byggnaden bombades.

 

Nästa stora bombräd skedde i Tallinnområdet under kvällen och natten mellan den 9:e och 10:e mars. Alltså för exakt 71 år sedan.

 

Kvällen den 9 mars 1944 var Ants föräldrar på fest hos några goda vänner i staden. Livet fungerade ungefär som vanligt trots krig och elände.

Kommunistkollaboratörer hade spridit rykten om att man skulle testa varningssirenerna den kvällen. (På så sätt skulle så många som möjligt dödas.) När det började tjuta reagerade ingen, utan stängde bara fönster. Men efter en stund kunde man tydligt höra att bomber fälldes över stan. Ants mamma, Irina, blev livrädd. Hon hade lämnat den lille Ants, drygt ett år gammal, hemma med barnsköterskan estlandssvenskan Ida Westerholm. Hon var god vän med president Päts hembiträde, som jag tidigare skrivit om.

Irina sprang, och sprang genom staden. Oron var obeskrivlig. Överallt brann det och hus hade fallit samman. Bomberna föll, men hon bara fortsatte att springa.

Och, helt otroligt. Husen på alla sidor runt deras var sönderbombade, men just deras hus stod kvar. Hon rusade uppför trapporna och slet upp den lille och tog honom i famnen. Han levde!

Mitt emot deras hus byggdes senare det s.k. Stalinhuset; en present till staden från Stalin.

 

I dag visades en film och dessa bombningar på estnisk TV. Jag visste ju att det hade hänt, men att förödelsen var så stor, det hade jag inte förstått. 5000 hus helförstördes. Ungefär 700 människor hade dött.

 

I Nürnbergrättegången visade sovjeterna upp bilder på förstörelsen, och skyllde allt på tyskarna! De hade gjort ett vackert album över Narva, Tartu och Tallinn, och kunde visa på "tyskarnas ondska" när de spr'ängt sönder det lilla landet. Albumen finns i dag på Historiska Museet i Tallinn.

-Det tog många år innan sanningen kom fram.- Varför tyskarna skulle spränga områden där ryssarna ännu inte fanns, det vet jag inte hur de förklarade. 

Skulle verkligen tyskarna ha sprängt sina egna?

 

Precis så här är det nu i Ukraina. Ryssarna är helt oskyldiga tills de har segrat. I dag skyller ryske ambassadören i Sverige förresten kriget i Ukraina bl.a. på vår utrikesminister. Helt otroligt!!

 

Det är viktigt att så många som möjligt ser filmen. Då, om inte förr, förstår man att Röda armên verkligen inte kan ses som befriare. De smulade sönder landet; brände och dödade så många ester som möjligt. Vem "befriar" ett land genom att rasera det? Ett land som inte var en del av kriget, utan tvingats in i det av ockupanterna. 

Den här filmen kan också öka förståelsen för att det var viktigt för esterna att flytta Bronssoldaten från Centrum av Tallinn 2007, symbolen för ockupationen; det som upprörde den rysktalande befolkningen, som såg statyn som en symbol för befrielsen, med stöd av Kreml. 

 

Jag ångrar nu, att jag aldrig frågade Ants mamma om hur det var sedan. Mellan den 9 mars och den 21 september 1944 levde de i huset som omgavs av ruiner. Sovjetarmen kom allt närmare, och esterna visste då vad de kunde ställa till med. Mycket hade hänt 1940-1941 under den första helvetiska sovjetiska ockupationen, som satte skräck i hela Estland. Alla måste ha levt i konstant stress. 

 

 

Se hela programmet på estniska här:

http://etv.err.ee/v/elusaated/saated/11138142-d302-4484-8ef2-27dee9467ddd