Maj 2, 2015. Gränsavtalet.
Ett stort problem för Estland när det gäller det nya gränsavtalet, det är att en del av det som var Estland efter Tartuöverenskommelsen 1920 nu tillhör Ryssland. Stalin ritade om kartan när han ockuperdt landet. Problemet är nu: Ska man bara ge sig, eller går det att få rättelse?
Justitiekanslern undersöker nu hur gränsöverenskommelsen överensstämmer med estnisk lag.
Esterna hävdar att ingenting har diskuterats i detta avtal som gäller Tartufredens gränsdragning. Ingen demokratisk process har förklarat Tartufreden ogiltig. För att godkänna det nya avtalet måste delar av avtalet förändras för att de nya gränserna ska kunna ratificeras. När gränserna ändades var Sovjet en diktatur, som bestämde de nya gränserna i Kreml, självklart utan att esterna hade något att säga till om.
Regeringen menar att esterna först måste gå med på att man kan diskutera andra gränser än Tartufredens. Ryssland måste gå med på att diskutera att/om Tartufreden ska vara bas för vidare diskussioner. Naturligtvis kan justeringar göras, men grunden måste vara demokratiskt fattade beslut.
Vid en omröstning måste 68 av parlamentets 101 ledamöter rösta för förslaget om att diskutera igenom hela avtalet. Helme menar att då måste tio röster från oppositionen rösta med regeringsförslaget, vilket han bedömer som inte troligt.
Ja, det är en stor och känslig fråga, det där gränsavtalet. Vad man kan förstå av Rysslands beteende i Krimfrågan, så är det svårt att tänka sig att de skulle ge tillbaka de tidigare estniska områdena. Men sanningen är ju, att så som ryssarna ser på Krim, så ser esterna på sina områden. Ett ömsesidigt avtal skrevs under 1920 om landgränsen. Sedan bestämde alltså Stalin om helt nya gränser 1944. Jag har ställt frågan förut många gånger och gör det igen: Vem har rätt att bestämma vilka områden som ska lyda under vem?
