Okt 10, 2015. Flyktingproblem i Estland.

Äntligen skriver DN en lång artikel om Estland. Och då är den naturligtvis bekymmersam. Den handlar om problemen för invandrare från Afrika och muslimska länder. Och, ja, det finns problem. Jag har dock aldrig hört talas om just det stora främlingshatet som beskrivs med glåpord och kastade flaskor mot fönster, men det är väl så då. Och det är inte bra.

Naturligtvis drar man in Förintelsen i det hela också. Förintelsen är fullständigt fruktansvärd, men vad hände egentligen i Estland? När Estland var ett fritt land, då belönades landet med Judiska rådets guldplakett för att judarna i Estland fått kulturell autonomi, det enda landet i världen som gett dem det. Det var på den tiden då Esterna bestämde själva i sitt land. Därefter följde den första sovjetiska ockupationen.

Vad hände då? Då deporterades tusentals ester till Sibirien. De fick inte längre bo i sitt eget land. Många av dem dog där av de fruktansvärda förhållanden de tvingades leva i. Andra dog för att de inte tilläts någon som helst vård när de blev sjuka, eller för att de mördades.

De som levde kvar i Estland var hela tiden hotade till liv och lem. Ingen visste om, när, var eller varför de skulle mördas. Som min svärmors kusins man som sköts på järnvägsstationen på väg hem från jobbet. Han hade arbetat som hjälppolis under sommarlov under frihetstiden, vilket straffades med döden under ockupationen. Svärmors kusin, Nilla, blev deporterad och var nära att dö, men överlevde mot alla odds.

Livet hade blivit ett helvete för esterna. Här är några siffror:


Under den första sovjetiska ockupationen 1940-41

arresterades 8 000 ester.

av dem överlevde  200

och i Ryssland dog 5 400 av dem,

i Estland dog 2 400.

De deporterades antal var 10 000

av dem överlevde 4 000

och 6 000 dog.

Till Röda armén tvångsvärvades 34 000 ester.

av dem överlevde 10 000.

antalet döda på väg till utbildning var 2000.

Döda i röda armén 10 000

Döda i straffbataljoner 12 000


Antalet döda ester under den första sovjetiska ockupationen: 37.200. Inget land hade förklarat krig mot Estland. Allt var resultatet av en sovjetisk kupp.  


Sedan kom tyskarna. De hälsades först som befriare, men det visade sig att de inte tänkte låta Estland återfå sin frihet. Ja, det var ester som hjälpte till att tillfångata och mörda de återstående ca 900 judarna i landet. Vilka som egentligen utförde morden på dem och de övriga judarna som forslades in i landet vet jag inte. Men, som jag sagt tidigare, det finns galna människor i alla länder.


Under den tyska ockupationen:

Stupade i tyska armén 10 000

Dödade civila 7 800

 

Skickade till arbetsläger 800

av dem är    200 försvunna.

Skickade till fångläger 4 000

av dem är 1 040 försvunna

och överlevande 2 960.

 

Ester som flydde till Finland: 6 000

av dem är 4 000 försvunna. (sannolikt tillhörande finska armén i krig mot ryssarna)

1 800 av dem återvände till Estland för att slåss mot Sovjet. Finnarna lät dem fly från landet, dock utan vapen.

Sammanlagt dödade under den tyska ockupationen: ca 23 000



Därefter inträffade den tredje ockupationen på 4 år. Sovjet nr 2.

Under andra sovjetiska ockupationen 1944 - 1989

arresterades 30 000

av vilka 10 000 dödades.

 

23 000 deporterades

av dem dödades 3 000.

 

Dödade skogsbröder 3 000.

 

Av politiska skäl arresterades mellan åren 1953-88  500 ester.

 

Estlandssvenskar som evakuerades var 7 900.

Antalet ester som flydde västerut 70 000

De av dem som föll offer för sovjetiska bomber  var 800.

I Tjeckien mördade Röda armén 1 000 ester som burit tysk uniform. Detta efter krigsslutet. Alltså: MORD!


Andra världskrigets ockupationer krävde minst 75 000 esters liv. Men den förlusten talas aldrig om. De utgör ändå 6% av landets befolkning, ett folk som ingen förklarat krig mot.


Det är en aspekt på esternas liv i dag.

En annan aspekt är den ryska inflyttningen i landet. Före 1939 när de sovjetiska soldaterna klev in i landet var antalet rysktalande endast ett fåtal, det var huvudsakligen ryssar som flytt Sovjet, och de blev först dödade av ryssarna.

1991 var 25,8% av befolkningen rysktalande. Och inte bara det. De var verkligen “herrefolket”, som förbjöd esterna att leva som de önskade. De skulle utrota den estniska kulturen och helst skulle Estlands tidigare historia helt falla i glömska. Man införde en ny historieskrivning, ett nytt rättsväsende mm. Ny, sovjetisk, kurslitteratur till Univeristetet i Tartu.

Om man verkligen tänker sig in i dessa problem, kanske man kan förstå att esterna som nu lever med sin egen kultur igen, är rädda för att hamna i samma svåra situation som då. Betänk att de bara varit ett fritt folk först 1918-1940 och sedan från 1991, just nu 36 år, sedan 1200-talet. Hur länge har Sverige varit ett fritt land? Svenskarna trodde att de aldrig mer skulle utsättas för krig, och la ner sin miltär i stort sett. Estland vet att de alltid är hotade, och de är alltid beredda att försvara sig.

Jag kan också tillägga att den ukrainske flykting vi talat med och jag skrivit om, han älskar Estland och esterna.

Mitt svar på frågan: “Varför är esterna rädda för en stor inflyttning av oliktänkande?”

De har varit med om att förlora sin frihet, att vara en andra rangens folk i sitt eget land. De kommer alltid strida för att det aldrig ska hända igen. De vet något som vi svenskar inte kan tänka oss.

Man ska respektera andra människor. Även när det går emot de egna värderingarna. Sverige är känt som ett mycket tolerant land. (Ett uttryck jag själv ogillar.) Är vi verkligen det? Försöker vi förklara andra människors problem utan att lägga in våra egna värderingar? Försöker vi verkligen förstå andra människor? Är vi “goda” när vi erbjuder hundratusentals invandrare att komma hit, utan att vi har förberett oss? Är det att vara god, att låta dem leva i getton där deras egen kultur får vara allenarådande och ibland blir allt mer extremistisk? Gör vi en god gärning om vi inte introducerar dem i våra vanor, vår kultur, vårt rättstänkande? Ska de bara stå oförstående till hur vi tänker? Jag kan naturligtvis inte glömma miljöpartisten i Stockholms stadsfullmäktige som ville belöna IS-krigare med jobb och bostad. Ibland lönar det sig att skjuta och mörda!
 
artikeln: http://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-winiarski-sovjettiden-satter-spar-i-vara-dagar/
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Marve

Hej! Andel av rysktalande i 1991 var betydligt mer än 25,8%... I 1989 var ryssar hela 30,3%, plus alla andra rysktalande - lägg till 6-8%. Först till år 2000 hade ryssarnas andel sjunkit till 25,6%.
Se Eesti Entsüklopeedia: http://entsyklopeedia.ee/artikkel/rahvuskoosseis_eestis

Svar: Tack för rättelsen!
estlandskarin

2015-10-18 @ 00:57:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0