Sep 3, 2015 Två intressanta program på Kunskapskanalen.

I går var det två intressanta program efter varandra på Kunskapskanalen på TV.

Först var det "En tågresa i Tyskland", där man diskuterade hur det blivit efter murens fall. Man sökte bl.a. upp människor som intervjuats under DDR:s tid.

Men det allra mest intressanta var, en ung judisk man vars familj flyttat från Ukraina under sovjettiden till Tyskland - Just Tyskland! Efter Förintelsen. Han berättade att det var i Tyskland som judendomen var starkast utanför Israel!  Den judiska församlingen ökar hela tiden. Det visste jag verkligen inte, men det är intressant att jämföra med Sovjetunionen efter murens fall och många nationers frihet. Ryssland har inte gjort något positivt för att hjälpa eller söka förlåtelse för sina handlingar. Tvärtom. Man för ett krig i Ukraina i dessa dagar. I Ukraina, landet där många miljoner svalt till döds pga Moskvas rekvisitioner av all säd i landet. Ukraina, som är landet med de bördigaste jordarna.

 

Det här för in oss på det andra programmet. "Socialism på estniska", ett program från Estland gjort 2014, men med Estland under ockupationsåren och de första trevande frihetsåren under 1990-talet som grund. Många kan nog tro, att det ser så eländigt ut i dag i Estland, som det gjorde i filmen. För oss blev det gamla minnen av det elände vi mötte vid våra resor under den tiden.

 Johannes Vares Barbarus, Estlands ledare under den första sovjetockupationen. Han flydde till Ryssland under den tyska ockupationen och återvände till Estland när Sovjewt kom tillbaka 1944. Men blev då åtald för medverkan i estniska frihetskriget. Han begick självmord i november 1946.

Vad man ville berätta, det var om hur man blev tvungen att stjäla från staten för att överleva. Man berättade inte om bakgrunden, bara om många finurliga sätt att stjäla. 

En lustig historia var om fiskarna bland gammelryssarna som var tvungna att lämna allt de fångat under dagen till tillsynsmannen. Men de hade alla gömt undan en del av bytet för att få mat till den egna familjen och andra behövande. En dag blev de avslöjade. Stor skandal! De hade stulit socialistisk egendom! Fallet gick till åtal, och som bevis visade man upp en tunna man hittat i en båt. Den öppnades inför domaren, men visade sig vara helt tom! Beviset fanns inte längre. Att innehållet var stulet av tillsynsmannen var självklart. Alla visste det, men det fick inte sägas.

"När Estland blev en del av Sovjet bestod landet av hälften rika och hälften fattiga människor. Efter en tid i socialism var de rika borta, men de fattiga hade blivit dubbelt så många." 

Men, det är inte riktigt sant. De rika som inte blivit fattiga hade mördats eller deporterats.

Varför stal man då hela tiden från sin arbetsplats - staten? 

Staten hade stulit allt från dem. Så enkelt var det. Jag har berättat om bonden i Setumaa, Estland, som fått sin gård förlorad till kolchosen. Han fick arbete på kolchosen, men ingen lön. Till slut gick han i desperation ut en natt och tog litegrann från sin gamla åker av det han själv sått. Men han blev avslöjad, skickades till ett läger i Estland och dog efter en tid. 

 

Det som känns negativt med filmen, som annars illustrerade eländet bra, det är att kommunister så lätt kan tolka berättelsen så, att esterna är tjuvar - förutom att de är fascister. De vill så gärna få till det så. Det måste göras ännu tydligare vilken misär som landet hamnade i när det tvingades in i Sovjet, det var ett land med nordeuropeisk standard när katastrofen kom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0