aug 21, 2016 Trygghet? Otrygghet?
I förrgår var det 25 år sedan Estland fick sin frihet igen. Det firades stort i landet.
Men. I Svenska Dagbladet publiceras naturligtvis en tendensiös artikel om den fria republiken. Jag kan inte förstå varför vi aldrig kan få sanna berättelser från Estland.
http://www.svd.se/25-ar-efter-frigorelsen-jag-kanner-inte-friheten
– Människor i Estland var tryggare under sovjettiden och arbetslösheten lägre, säger Paulina. Rösten är raspig, hennes ögon gråblå som havet.
Paulinas barnbarn, 36-åriga Olga säger att de inte känner sig som en del av befolkningen, även om det finns det som förenar:
– Nu har både estländare och ryssar dåligt med pengar, säger Paulina, som går med raska steg på den mjuka sanden.
Detta stämmer inte. Esterna var absolut inte tryggare under sovjetockupationen. Det är en fruktansvärd lögn.
Man visste inte vad som kunde hända i nästa ögonblick. Bara ett litet exempel: Man kunde när som helst bli kallad till KGB för förhör, och därefter kom ovissa följder. Vår unge släkting Enno, blev kallad till förhör hos KGB. Varför? En kompis hade skvallrat om att han hade en IKEA-katalog hemma. En katalog som vi lämnat kvar vid vårt besök 1978. Han släpptes, som tur var, men sådant skapade inte trygghet.
Man fick inte sjunga eller lyssna på de gamla estniska sångerna. Malle har berättat om en arbetskamrat på apoteket som kom inrusande när hon hörde att någon lyssnade på just en sådan melodi på radion. Hon ändrade snabbt program på radion.
Man hade fyra ansikten. Ett man visade upp utomhus, ett på arbetsplatsen, ett med vänner och ett med familjen. Och det var fullt allvar. Man måste hela tiden vara på sin vakt.
Inte kan det vara trygghet att vara ute på lördagskvällen, kanske på väg hem från en kväll med vänner, och så möts man av en milisman, som anhåller den gående för att vara för berusad. Kanske hade du inte ens druckit alkohol, men milisen hade ålagts att skicka ett visst antal i fängelse den kvällen, och fattades någon, ja då tog de vem som helst.
Så gick det ju också till vid deportationerna till Sibirien. KGB hade fått ett antal att deportera, och hittades inte alla. Då fick man ta vem som helst. Och det gjordes. Barn och gamla skickades verkligen på den långa resan till Sibirien.
Alla fick inte den medicin de behövde. Däremot fick alla KGB-medlemmar allt. Detta gjorde t-ex- att Malle fick tillåtelse att resa till Australien på semester. Men familjen måste lämnas kvar.
Bemötandet i affärerna var under all kritik. När nya varor kom till butiken, då ringde biträdena till sina bekanta, fr.a. ryssar, som på då sätt alltid kom först i kön. För övriga var det osäkert om de skulle få mat för dagen.
Otryggheten levde kvar ännu en tid. Tallinn, 1991. Det ringer på dörren hos Anne och Ülo. Anne går och öppnar, Ülo ställer sig gömd bakom en annan dörr, precis som han alltid gjort under ockupationsåren, men han hör vad som sägs. Han ser mycket orolig ut. Under sovjetåren kunde när som helst någon ringa på dörren för att t.ex. hämta mannen i huset för militär tjänstgöring. Så gick det till när olyckan hände i Tjernobyl. Många ester skickades dit utan skyddsutrustning.
Tillbaka till ockupationsåren: Om alla var så trygga, varför hade de då madrasserade ytterdörrar?
Jag skulle aldrig känt mig trygg att bo i ett hus som byggts och inte renoverats under den sovjetiska ockupationen. Ingenting renoverades. Den är dragig, inte isolerad, rören läcker, och om den ligger i stan, då har främlingar flyttat in. I de lägenheter i huset som vår släkt ägt innan Sovjet stal det, där bodde tre olika familjer i varje lägenhet. Tre familer som inte kände varandra från början. Inger det trygghet? Alla människor hade rätt till 9 kvm utrymme. Så fort någon flyttade, måste någon annan flytta in.
Nej, om ni vill höra sanningen, då ska ni skicka en reporter, som kan bakgrunden; som talar estniska, och som kan vända sig till den estniska befolkningen. Vi måste komma ihåg, att den rysktalande befolkningen ser på rysk TV och får därmed rysk propaganda. Numera vet vi även i Sverige hur man tummar på sanningen där. Inte bara tummar, man ljuger. Jag har tidigare berättat om hur en grupp ryssar reste till Tallinn och ställde sig utanför riksdagshuset för att protestera mot att de fick lägre pension är esterna. Det sas så i rysk TV. De for inte hem förrän en rysktalande riksdagsman talade om för dem att de var lurade. Det fanns bara en tariff för pensionärer.
Hur många journalister skickades till Estland under ockupationen för att höra hur esterna hade det? Jag minns ingen!! Intresset fanns inte. Den ryska propagandan hade lyckats. Alldeles för många svenskar ansåg att esterna levde i paradiset, och de som deporterats till Sibirien hade “gjort sig skyldiga till något”. Även lilla 6-åriga Evi Juhani då? Bara ett av de estniska barn som placerades i sibiriskt barnhem pga att hon var “skyldig” till något.
Res gärna i Estland! En rundtur. Särskilt om du inte varit där sedan 1990-talet. Se hur hela infrastrukturen har blivit helt annorlunda.
Numera är de stora vägarna målade, har skyddsräcken där det behövs och vägskyltar likaså. Reparationerna har åter satt fart efter finanskrisen 2007-08. Allt avstannade då, och esterna lärde sig smärtsamt hur svenska banker fungerar i kris. Kunde man inte betala sina lån, då fick man gå från sitt hem, men lånen var kvar. Det var en klar otrygghet. Nu har mycket hänt igen. Kommer ni ihåg hur det såg ut och luktade i städerna 1991? Förfall! Förfall!
När Estland förberedde sig för “seglar-OS 1980”, och vi var där 1978 och såg att man börjat reparera hus i Gamla Stan, då sa Tallinns vice stadsarkitekt till oss: “Kom tillbaka om treår, så kommer ni se hur allt förfaller igen.”
Men priserna då? Det största problemet är de låga lönerna. Men priserna är höga, precis som i andra EU-länder.
Det tror man görna, men vi kan försäkra er, att det mesta är billigare i Estland än i Sverige, även om priserna gått upp. En kartong med tio ekologiska ägg kostar motsvarande mellan 8 och 11 kronor i Estland, I Sverige kostar de ca 25-35 kronor. Det var det första jag kom att tänka på…
http://www.weske.ee/index.php?route=product/category&path=67_69 Ett annat exempel. Jfr dessa priser med de svenslka!
Shop for köpa stadscykel on Google
Kanske ska jag betona, att mormor i Sillamäe, som talar om dagens otrygghet, att hon är ryska. De flesta rysktalande i Estland har inte förstått att de inte är vanliga invandrare. De skickades till Estland för att så småningom utplåna den estniska kulturen! Före andra världskriget fanns nästan inga ryssar i Estland.
De spelade “herrar”. En släkting berättade om en estniska som gift sig med en ryss. När de hade släktkalas och de pratade estniska, skrek ryssen: “Sluta med det där ögonblickligen!! Annars ser jag till att ni hamnar i Sibirien!” Och det var ett reellt hot. Det kan jämföras med när vår släktings granne för 10 år sedan hade tröttnat på sin man, och på fullt allvar gick till våra släktingar och frågade: “Hur gör man nu? Kan man se till att han kommer till Sibirien?”
Trollen finns överallt. Nu har de lyckats få in en elak artikel i SvD också.
"Jag kan inte förstå varför vi aldrig kan få sanna berättelser från Estland" Kan du inte? Svenska journalister har ingen aning om hur det är i Baltikum, för de vet knappt något om området. De kan inte sin historia och tror att Riga är Litauens huvudstad (nej det är inte skoj, det är hemskt). På sin höjd har de åkt Estline till Tallinn och festat, men inte mer. Riktig kunskap är för svår, helt enkelt.
