.

Anton Vaino föddes i Tallinn 1972. Har haft olika poster i Putins administration sedan 2002, och blev dess chef 2011. Han är helt och hållet rysk, och minns säkert inte mycket från sin tid i Estland.

Man hör: “Det är en skam för Estland att en av Putins närmaste medarbetare har ett estniskt namn.” 

 Karl Vaino, född i Tomsk 1923. Han jobbade tidigare vid järnvägen i Estland, ett säkerhetsklassat arbete, och tillåtet bara för ryssar.

Efter att han avgått som generalsekreterare flyttade familjen  till Moskva, och när han fyllde 90 år publicerades en berättelse om honom i estniska tidningar:

Karl Vaino hade varit i ett ärende i Narva under sin tid som generalsekreterare, och var på väg hem. Det var sent, och mörkt ute. Efter att ha kört några mil stannade chauffören bilen i Arkna, en by i Rakvere kommun, och förklarade att han måste ut och kissa. Han öppnade sin dörr, och gick ut. Då tänkte Vaino, som satt i baksätet,  att det var lika bra att passa på, så han gick ut från andra sidan och ständgde sin bildörr efter sig. Chauffören kom tillbaka, satte sig och körde vidare till Tallinn. När han var inne i stan frågade han “Ska vi till bostaden eller någon annanstans? Han fick inget svar. Då vände han sig om, och såg till sin fasa att Vaino inte satt i bilen.

Vaino själv hade förvånad sett hur bilen körde därifrån, och började gå för att se om han kunde hitta någon, som kunde hjälpa honom. Det var vinter och mycket kallt. Vaino var skräckslagen för att ett större estniskt sällskap skulle hitta honom. Skulle han då bli misshandlad? Kanske dödad i mörkret. Han var ju en ockupant.

Han såg ett ljus långt borta. De visade sig vara en lada med kor. Alla dörrar var låsta, som överallt i Sovjet-Estland. Inne i ladan fanns en vakt, som vägrade att öppna dörren. Vaino talade dålig estniska, så vakten bad honom gå därifrån i tron att han var en stråtrövare. Då började Vaino skrika på ryska bl.a. “Lenin”, “Stalin” etc. Då vågade vakte inte vägralängre,  utan öppnade dörren och Vaino fick komma in. Han såg en telefon och ringde till partikansliet i Tallinn, som hade bevakning dygnet runt.

Tallinn ringde till Rakvere partidistrikt, jagade upp partisekretaeraren och befallde honom att hämta Vaino och köra honom till Tallinn. Han fick stränga order att ha extra bensindunk med sig, eftersom det inte fanns några bensinstationer på den här tiden. Man tankade om en tankbil dök upp. (Det var vi med om 1978)

Vi ser hur den kommunistiska mentaliteten är/var: Herre-slav. Chauffören talade aldrig med Generalsekreteraren. Han väntade bara på order.

Alla dörrar var låsta i hela Estland, och vakter ställdes ut för att bevaka lador och andra förrådsbyggnader. De hade blivit av med så mycket vid olika raider.