.

Undrar hur många som ser TV-dokumentären om reklamen i Sovjetunionen?

Reklam i Sovjet

Mitt under sovjetisk planekonomi och utbredd varubrist marknadsfördes produkter som inte gick att köpa. Med den estniska entreprenören Peedu Ojamaak som grundare skapade filmstudion hundratals reklamfilmer per år för att marknadsföra varor som inte bara var utom räckhåll, utan ibland också helt påhittade.

(http://www.svt.se/k-special/se-program/)

 

Han studerade reklamfilmer från Väst, och överförde idéerna. Det fantastiska han gjorde,

det var att han skapade reklam för produkter som fanns men minst lika ofta för produkter som inte fanns. Det var mycket bra reklam. Men sedan fanns de inte till salu. Vad var meningen med det?

Tja, för det första var det roliga och trevliga filmer.

För det andra var det bra för imagen utåt. Alla “nyttiga idioter” utanför Sovjet trodde på dem, och fick bekräftelse på hur fint det var i det kommunistiska landet. Vilket i och för sig var en av många orsaker till att ingen trodde på oss, när vi berättade hur det verkligen var.

Men det huvudsakliga budskapet var att alla i Sovjet skulle se hur fint deras land var, men inte just “här”...

“Den första gästen i ett kommunistiskt land, det är Svälten.” Så säger man i Estland och andra sovjeiska delstater. Och så visades reklamfilmer om överflöd, glädje och härliga varor. Så långt ifrån sanningen man kan komma. Men det var ju så med allt.

Det varnades för alla kärnvapen som var riktade mot Sovjet från Väst, medan det i själva verket var tvärtom. Det finns fortfarande avskjutningsramper kvar i Estland för allmänt beskådande. “Ett kärnvapenfritt Östersjön” var en slogan i tiden, som vände sig mot Väst. Men, de som sa så talade aldrig om de kärnvapen som Sovjet vände mot oss. Så ologiskt var det landet, liksom de godtrogna som föll i fällorna.

Var då Peedu Ojamaa en lögnens mästare? Knappast. Han hade hittat en möjlighet att göra film, att tjäna mycket pengar själv, att göra så att alla som arbetade med  filmerna tjänade mycket pengar och att utföra beställningar från Kreml.

Varifrån kom då pengarna? Jo, Kreml hade bestämt att alla företag, som producerade en vara, måste avsätta 1% av sin budget till reklam! Vare sig det behövdes eller inte. Och film var ju bra, och den enda reklamfilmsbyrån var ERF...

Det berättades om en skolflicka, Anu Sagim, som var med i flera filmer och bl.a. Gjorde reklam för kondomer. (Fanns inte att köpa i vanliga affärer)  och hade samma lön som mamman.  Hon vågade aldrig berätta vad hon egentligen tjänade. I dag ser man henne i galareportagen i tidningarna.

Nej, han var inte en "nyttig idiot", han visste hela tiden vad han gjorde. Han avskydde sovjetstaten, men utnyttjade situationen.