.

Jag lyssnade på ett radioprogram om en 30-årig mans plågsamma död på ett svenskt sjukhus efter felaktig behandling, och jag tänkte på när jag åkte in akut på sjukhus i Rakvere 2009. Jag hade sån tur. Sjukhuset var nyrenoverat med EU-pengar. Så mycket nytt hade installerats. Så duktiga läkare. Allt kunde de undersöka, och allt kunde de avläsa. Hade jag blivit sjuk några år tidigare, då är risken stor att jag inte levt i dag. När Ants akut hamnade på sjukhus i Tallinn  året innan, då sa unge Indrek: "Vilken tur han inte är på Rakvere sjukhus, där är det livsfarligt."

 

Estland utvecklas så snabbt. Ingen annan tidigare sovjetrepublik kan jämföra sig med Dem. Ett så litet land, som har fattat så kloka beslut för sin utveckling, från ett land i kris, tömt på allt man byggt upp under friheten, till ett europeiskt land med mycket god infrastruktur, utbildning, socialvård mm, mm. Jag tänker på det hus Ants farfar byggde 1903. Ett vackert stenhus med moderna lägenheter i Tallinns utkant. När vi såg det första gången 1978, var det i totalt förfall. Ingen hade gjort något för att underhålla det sedan familjen flydde 1944 när staten stal det. 

När de gäller sjukvård, gällde det att den sjuke hade pengar att muta läkaren med. Och för att få medicin måste man ha tur på apoteket. Medicinen måste finnas där, och apotekaren skulle vilja sälja den till den sjuke. Som exempel: En släkting berättade att om man skulle få en abort gjord betalade man för att läkaren skulle göra rätt; kvinnan fick stanna för observation och hon skulle ha möjlighet att bli gravid senare. En annan släkting fick tillstånd att resa till Australien därför att hon sett till att en KGB-man alltid fick sin medicin på Apoteket där hon arbetade. 

Det jag upplevde på sjukhuset i Rakvere var något helt annat. Ingen förväntade sig att jag skulle betala några mutpengar. De gjorde självklart allt de kunde, och jag är så tacksam.