.

Ja, i dag firas Estlands 99:e Nationaldag. Det engagerar många, många ester. Historiska filmer visas på TV. Och. Hör och häpna! Även på svensk TV.

 

 

 

 

 

I går såg vi filmen 1944, som skildrar den svåra tiden då tyskarna retirerade och sovjeterna kom tillbaka. Det är en film som kan vara svår att förstå för dem, som fortfarande tror att alla ester är fascister. 

Först får vi se en skildring av striderna i Sinimäed. Ett av de största slagen under Andra Världskriget. Vi ser hur ester i tysk uniform  skjuter ner och dödar de framrusande Röda Armésoldaterna. Det är en ren slakt, och även många ester dör. En liten grupp som överlever beslutar sig för att dra sig bort från bergen västerut. 

 

De kommer till Avinurme, där ryska bombplan börjar flyga över dem och alla andra flyende ester utefter vägen. De släpper bomber, och dödar många. Efter en tag är alla soldaterna från Sinimäe döda. Vi får istället följa en av de estniska Röda armésoldaterna. 

När esterna i de olika uniformerna står nära varandra, då vet de, att de alla är ester. Då blir det inte lika lätt att skjuta.

Vid ett tillfälle beordrar en officer, NKVD-man ,dem att skjuta några tonåringar i tysk uniform. De vägrar. Då skjuter officeren en av dem, och blir sedan skjuten själv. De klarar inte att skjuta barn. 

 

Det här var ett stort problem, att esterna tvingats till olika uniformer. Jag minns så väl Ants morbror Ossi, som hela livet talade om att han, i tysk uniform, skjutit ihjäl sin bäste vän, i rysk uniform.

Allt detta skildras så fint i filmen. Allt är inte så enkelt, som vi vill göra det till. 

 

Jag känner mycket starkt, att om vi svenskar verkligen tänker till när vi ser den här filman, då förstår vi bättre hur kriget var i Estland. Hur människor tvingades in av olika skäl. Hur man måste agera för att försöka rädda familjemedlemmar. Den 14 juni fylldes många boskapsvagnar med människor i Estland för en lång och fruktansvärd resa till Sibirien. Hur många ester blev sedan frivilliga i tyska armén för att få tillbaka släktingarna från de iskalla orterna långt därborta? Jag kan inte svaret, men kanske, kanske får vi en annan syn på deras öde när vi ser filmen "1944".

 

Den 23 maj, 2015 skrev jag om filmen bl.a. som då visades i S:t Petersburg: