.

Det här är förre presidenten Arnold Rütel för några år sedan. Han efterträdde Lennart Meri, som var mycket populär. President Rütel var inte den fine, elegante, världsvane mannen som sin företrädare, men många anser att han var rätt president för sin tid. Han kunde tala så att även den enkla människan kunde förstå. Men jag har också hört att det var en man som studerade estniska, och han lärde sig språket allt bättre. En dag kunde han nöjd berätta, att han nu förstod vad presidenten sa. Då log den andre i mjugg. Trots att han var est sedan födseln förstod han aldrig var presidenten menade.

Hanno tittade in på te och specialmuffins. Vi hade bett att han skulle komma för att vi ville höra lite mer. Och då berättade han det.

Först den gamla anekdoten om mannen i Ryssland som såg en kö. Och en kö betydde att något fanns att köpa, och det missade ingen. Kanske det var något man behövde.
Efter en stund kom en polisbil och tog dem allihop. Han förstod ingenting, som vanligt.
Senare vid domstolen frågade domaren honom varför han, som var en så ordentlig man hade hamnat i den kön. Och då äntligen, fick han veta. Längst fram blev en flicka våldtagen, och kön gällde att komma i tur till våldtäkten.
Hå hå ja ja.

Sedan frågade vi hur man kunde ställa sig i en kö, som i banken, och veta, att man skulle få stå minst ett dygn.
"Jo, så var det. Ryssarna lärde oss. För det första hade man med sig varma kläder, några smörgåsar och en bok. Sedan frågade man den som stod efter om det var OK att man fick samma plats om man gick på toa. Gick det bra lämnade man kön en stund. Skulle man bara kissa, då gick man ut i parken eller så, men skulle man det andra, ja, det fanns ingen toalett i närheten, så man letade efter en ytterdörr till något hyreshus som var öppen. Man gick in. letade efter ett lugnt hörn. Och där gjorde man det."
"Men lukten?!"
"Man lärde sig att bara andas genom munnen. Det var därför det luktade skit i trappuppgångarna."
Då kom jag ihåg: "Sovjeterna kom med kulturen till Estland."
"Just det."

En gång en sommar var det 35 grader varmt. Och då var jag tvungen att stå i en brödkö. Det var outhärdligt. Och dessutom fick man bara köpa ett bröd. Det fanns inget mjöl att köpa. Men så var sovjetlivets livskvalitet."

Så pratade vi om läroböcker. Per Wieselgren hade berättat i sin bok, att till slut hade det kommit en lärobok i juridik till universitetet. De gamla var ju kapitalistiska. Totalt värdelös. Skriven av någon som inte kunde juridik.

"Jo, det är sant. En lärobok om en finsk-ugrisk minoritetsgrupp, mari och dess språk, var så fel, ingenting stämde, och språkläraren försökte hålla skenet uppe, men till slut sa han, liksom många andra lärare som undervisade i historia. "Det jag lärt er tidigare är helt fel. Det här är rätt." Annars hände "något".

Jag vet inte om ni kommer ihåg att enligt Sovjet bombades Narva av tyskarna. Massakern i polska Katyn var också en tysk historia. Det var bara det, att människorna i områdena, de visste.

Guiderna i Narva var utbildade av Sovjet naturligtvis. De visste vad de måste säga.
På 1960-talet var en sovjetgrupp på besök i Narva. De guidades av historikern Kuuskemaa. Han kunde inte ljuga. Han sa, som det var, att Narva bombades av sovjetiskt bombflyg den 6 mars 1944.
En vecka senare blev han kallad till KGB. En i turistgruppen hade anmält honom för spridande av lögner. Han blev tvungen att flera gånger förklara exakt vad han sagt och varför. När förhörsledaren till slut litade på att han sagt "sovjetiska bombplan" och inte "ryska bombplan", fick han det lindrigare straffet. Han blev avskedad p.g.a. att han var en "människa med ideologiska fel."

I Nürnberg konstaterades att Narva var totalt sönderbombat. Det var bara Hermanborgen och rådhuset som var kvar.

Efter befrielsen fick en Narvabo som flytt till Sverige veta, att han kunde få tillbaka sitt hus i Narva. Han reste dit och försökte. Men det var ett hyreshus, och en KGB-man bodde i en av lägenheterna. Problem. Det hävdades att det inte fanns några hus kvar efter kriget. ”Men här är ju mitt hus!” ”Nej, i Nürnberg sa man…” Han anlitade advokat för att lösa problemet, men det var knivigt. När advokaten ansåg att han skulle kunna lösa problemet, då beslutade plötsligt Narva stad, att området som låg ett visst antal meter från borgen var kulturskyddat. Och det var precis så många meter, att mannens hus ingick.

Regnbåge på samma ställe som alltid.

I dag tog vi en tur till Rakvere. Det var kallt! Isigt kallt. Och småregn. Vi var på Vaala keskus, ett av flera köpcentrum i staden. Det var oroväckande få människor där, och några affärer var redan stängda.

Det gäller att hålla ut tills det vänder.