.

Vi satt och pratade i går om att man nog, i alla fall, skulle kunna göra en komedi om livet i Sovjetunionen. Och i dag berättade Hanno att man säger att en kommunist måste ha fyra ansikten. Ett på arbetet, ett när han var med sina kollegor. Ett hemma i familjen och det fjärde när han roade sig med kamrater som inte var kollegor. Och det låter kanske inte så märkvärdigt, men det måste vara vattentäta skott mellan dessa ansikten. Den man är i familjen får inte komma fram till någon utanför den. Och så otrevlig som de var på jobbet till kunder och andra, det kan man bra inte vara i andra sammanhang. Jag har berättat om hur fruktansvärt otrevlig Anne var, när hon avvisade kvinnan som hade tagit ledigt från jobbet och hade åkt långt med tåg till mötet de hade kommit överens om, och nu var Anne upptagen av oss! Vi blev verkligen chockade över att se snälla, trevliga Anne på det sättet. Det blev ju lite fel också den där gången när Malle ringde hem, och Hanno inte hörde att de var hon, utan satte på sig fel ”ansikte”, och skällde ut den som han trodde främmande kvinnan.

I skolan fick banen veta, att de absolut skulle berätta om föräldrarna sa något olämpligt hemma. Då skulle eleverna hedras. (Och föräldrarna straffas.)

Dessutom fanns det ingen logik i allt som sades. Ungefär som när Putin säger en sak till medborgarna i Ryssland och en annan sak till utlandet, som han gjorde i Katyn.

När Estland skulle ”rösta” om anslutning till Sovjetunionen 1940, då blev de lovade bl.a. att det aldrig skulle bli tal om kollektivjordbruk. Men det var ren lögn. Fru Lauristin, en av de aktiva kommunisterna, protesterade när hon fick klart för sig att det ändå skull ske. Hon fick plikta med sitt liv. Försök se logiken i det.

I Ukraina är det påsken som är den stora högtiden. Men i det sovjetiska riket var det absolut förbjudet med risk för repressalier att fira påsk. Partipamparna i landet tog därför ledigt över påsken och for till landet och målade ägg. Om någon annan blev avslöjad med att fira påsk, fanns det stränga straff att utmäta.

Den som inte var kommunist använde bara två ansikten. Ett hemma i familjen och det andra ute bland andra människor.

I Rakvere finns ett område med egnahem som byggdes under sovjettiden. Det är relativt stora hus på 1½ våning. De ligger i utkanten, på en åker. Åkern togs i beslag av Sovjetstaten, dvs. Moskva och kommunistpartiet. Vanliga människor kunde, sedan Chrustjev varit vid makten en tid, anmäla intresse att för en tomt, som man erhöll ”gratis”. När man skulle uppsöka myndighetspersoner för att få pappren, var man tvungen att ha med sig ”gåvor”. Annars blev det problem. Marken, 1200 kvadratmeter var alltså formellt gratis,. Man fick bo där, men man fick inte sölja tomten. Huset fick man sälja men bara till av staten fastställt pris, dvs. nästan ingenting.

Därefter kom nästa problem. Man måste ha byggnadsmaterial. Och det fanns inte att köpa. Alla var tvungna att stjäla, köpa svart, eller ”kombinera” vilket betydde att man stal från sin arbetsplats; om man inte arbetade där det fanns byggmaterial sålde man det man stal mot byggmaterial, eller andra saker man behöver i ett hem. När människor flyttade från en lägenhet tömde man den på allt. Allt. Elektriska kontakter och dörrar. Allt. (Vi såg det själva när folk flyttade från det hus som Ants fick tillbaka.) Det tog 10 – 15 år innan ett hus var färdigbyggt. Alla visste hur det gick till, och det här området fick öknamnet Tjuvarnas Marknad.

Ibland kom det besök från Ryssland till Rakvere. När de såg husen frågade de: ”Varför bygger ni så stort?” Då förklarade esten att man byggde för att få plats med släktingar mm. mm. Efter en lång förklaring sa ryssen: ”Men varför bygger ni så stort?” De kunde absolut inte förstå vad man ska med så stora hus till. Jag minns ett av Lasse Holmqvists program i början av 1990-talet. En pojke i tonåren sa, att han skulle bygga ett hus på 600 kvadratmeter när han blev stor. Alla hade lidit av de små utrymmen som varje människa blev tilldelad. Eller som Õie sa: En est vill ha mycket egen yta runt sig, en ryss behöver så lite yta som möjligt. Han vill ha nära till andra ryssar.

Nu till varför Lenin behöll Stalin i partiets högsta ledning. Någonting som alla drabbades av.

Mensjevikerna var mycket populära, till Lenins irritation. Två av mensjevikernas populära ledare var georgier. Lenin, med sin begränsade begåvning, trodde att mensjevikernas popularitet hade med de georgiska ledarna att göra, och ville inte se, att det var den annorlunda politiken som var orsaken sa: ”Om det är georgier som folk vill ha, då kan vi upphöja vår egen georgier.”

Att Stalin var en galning hade ingen betydelse.