.

Så var vi på biblioteket och jag hittade några böcker jag måste läsa. En tangerar det jag redan studerat, nämligen Rysk spegel. Svenska berättelser om Sovjetunionen - och om Sverige. Kristian Gerner & Klas Göran Karlsson (red.), 2008.
Denna bok handlar om hur svenskar under 1900-talet i bilder och berättelser har redovisat sina möten med Ryssland och Sovjetunionen. ... I skärningspunkten mellan ideologi, kultur och politik verkar bilder och berättelser när vi bildar kunskaper, bygger identiteter, skapar föreställningar - och, i förlängningen, agerar som individer och samhällsmedborgare.
Just det här är intressant. När vi läser något eller hör någon berätta något, då släpper vi in det till de bilder vi redan har, och ger berättelsen en mening utifrån detta.
I denna bok analyserar vi "images" genom att lägga en lång rad bilder av samma motiv, nämligen Ryssland och Sovjetunionen, efter och bredvid varandra.


Det första kapitlet heter Kommunistiska berättelser i Sverige - en fråga om tro, och är skriven av Kristian Gerner. Han menar bl.a. att de nazistiska förbrytelserna har vi diskuterat och förfärats av, men de kommunistiska, som de i Sovjet och Kambodja t.ex. är det inte lika enkelt med. Så resonerar han sig fram till att den kommunistiska tanken är egentligen att likna vid en religiös tro. Det var en ny värld som skulle ge oss ett paradis. Vänstersocialister såg ett framtida paradis hägra, medan konservativa fruktade apokalypsen. Jag minns ju hur vänsterfolket sa, fullständigt lugnt och utan känslor: "Några offer krävs det alltid." Och på så sätt försvarade man morden och terrorn. Att kulakerna mördades har heller aldrig diskuterats, och, som jag nämnt tidigare, det är en gåta för mig. Är det för att kulaker är ett okänt ord för oss? Det har ingen egentlig betydelse. Och förresten, Storbönder, det måste vara utsugare? Och så tar man inte reda på vad kulaker egentligen är. Kanske en fattig änka som lejt en grannpojke som hjälp på gården. Eller en enkel bonde med en ko för mycket. Eller en bonde som köpte sin gård på slutet av 1800-talet (som Hannos farfar) och lyckats arbeta upp den till en gård att försörja sig på. Han gjorde helt enkelt ett bra arbete. Förresten var det sådana män Stalin ville ha i sina arbetsläger i Sibirien för att gräva kanaler och utföra skogsarbete. Esterna behövdes eftersom de var dugliga arbetare, och då klassades de som kulaker.

Ett annat sätt att förstå kommunismen som religion nämnde jag också tidigare. Flera av de ledande vänstermänniskorna i Sverige har blivit präster. Är det inte för att få en ny tro, ett nytt livsmål, ett nytt paradis?

Föresten är det här en del av baksidestexten, bara så ni förstår:
I Rysk spegel analyserar fyra historiker hur svenska iakttagare av Ryssland och Sovjetunionen avläst dessa gigantiska länder med svenska ögon. I sina skildringar har resenärerna speglat sina egna drömmar och visioner, men också sina mardrömmar och skräckvisioner. Mot oreda, lidande och nöd har ställts vitalitet och framtidstro. Kommunismen som ideologi och samhällssystem har lämnat få oberörda. Reseskildringar, romaner och filmer får vittna om hur svensken förhållit sig till fenomen som terror och förtryck, kvinnor och familj, och Sankt Petersburg och Moskva.

Jag har bara hunnit börja i boken och ska straxt lägga mig på sängen och läsa vidare.