Dec. 26, 2010. Kadri Liik reder ut begreppen.
Nu ska jag försöka referera Kadri Liiks essä i boken "Om Ryssland" så att ni förstår allvaret i misstankarna mot Edgar Savisaar.
Kadri Liik skriver verkligen bra. Jag glömde säga att hon är estniska. Hon skriver alltså med estniska ögon, och behandlar Ryssland. Hon menar att Jeltsin försatt chansen. Och jag tänker på Garibaldi. Kommer ni ihåg honom? Han enade Italien, men när han blev tillfrågad om att bli president, då tackade han nej. Han var soldat, inget annat. Jeltsin förde inte Ryssland mot demokrati, menar Kadri Liik. Det fanns kanske en möjlighet att föra Ryssland mot demokrati, att förändra de regler enligt vilka landet fungerade, att förändra tankesättet, hur man såg på sitt förflutna, sin nutid och sin framtid; att befria Ryssland från den sekellånga börda av auktoritetsstyre; att förändra dess auktoritet. Men han försatt chansen, och Putin tog tillbaka traditioner från det gamla Sovjet.
Hon skriver också om den olika syn vi har på Ryssland; vi som levt i Västvärlden och de länder som tillhört Sovjet eller dess allierade. Västvärlden säger för att förmana de forna öststaterna att ta de lugnt: "Ryssland har en så komplicerad historia, landet kan inte omvandlas över en natt."
... Rysslands territoriella och historiska börda, i den gamla västvärldens ögon, innebär att landet är handikappat på reformernas område och berättigar att man tillämpar andra kriterier på reformernas område och berättigar att man tillämpar andra kriterier eller tolererar inte bara en långsammare takt, utan också rena helomvandlingar, så menar östeuropéerna att Ryssland är lika väl lämpat som de själva, åtminstone överlag ...
På frågan vad Ryssland egentligen vill ha av sina grannar menar Kadri Liik att de flesta ryska sakkunniga skulle
säga "goda grannat". Men betydelsen av "goda" i det sammanhanget ska tolkas "underordnade" menar hon.
Tydligt visade detta sig 2004, när den ryska politiken förändrades. USA hade kört fast i Irak, och framstod som svagare än tidigare. FSB, den ryska säkerhetstjänsten, hade fått ökad makt. Oljepriset höjdes och gav kapital till landet. Ryssland blev en "suverän demokrati". De lanserade sin egen demokrati, men fastslog att Ryssland därmed var ett demokratiskt land.
I förhållandet till de baltiska staterna fastslog man att det inte behövdes någon fungerande demokrati gentemot dem. De kunde användas för andra syften, dvs. genom att framställa dem som hopplöst ryssofoba blev de inte trovärdiga i frågor som rörde Rysslands intressen. 2004 återinförde Putin historien på den politiska agendan nästan efter den sovjetiska agendan. De baltiska, polska, och ukrainska tolkningarna av historien kontrasterade därmed med Rysslands.
Västvärlden förstår inte varför man i Öst kan gräla om detaljer från krigsåren. "Har ni ingen framtid?" säger de. I öst har man talat om "allt ont som Ryssland gjorde oss" och "När gjorde vi de misstag som ledde in oss i allt detta?" Och, menar Kadri Liik, det är en avgörande process som inte får offras för att upprätthålla den goda relationen med någon.
Sanningen kan vara olika. För oss måste sanningen erkännas och hanteras, för Ryssland finns möjligheten att köpslå om den. T ex Katyn: Om vi ger er Katyn, dvs. erkänner Sovjetunionens mord, vad ger ni oss då? Och hon berättar om en diskussion hon hade med en tjänsteman vid ryska UD. "Om ni vill ha en bra relation med Ryssland, hur kan ni fortsätta att anklaga Sovjetunionens hjältar för brott mot mänskligheten? Det gäller här Arnold Meri, en sovjetisk hjälte som i Estland var misstänkt för medverkan i deportationer (se min blogg 28 okt 2009, 22 mars och 12 april 2010). I utbyte mot goda relationer med Ryssland ska man ge upp sin identitet som ett rättssamhälle där brottslingar ställs inför rätta.
En annan viktig fråga är huruvida ryssar behandlas illa i olika stater. I Centralasien där rysktalande verkligen har förföljts och ofta till och med dödats har man inte agerat. Man fokuserar på de baltiska staterna där en del ryssar kanske saknar medlemskap, men där deras rättigheter som bosatta i landet är verkliga och garanterade och vägen till medlemskap står öppen för alla som är villiga att försöka lära sig språket i det land de lever. Ryssland vill behandla länderna som de formades 1991. De stater som blev fria 1920 och deras gränser finns inte för ryssarna. Några krav på kompensation för femtio års ockupation erkänns inte.
2004 började Ryssland lägga sig i de nya staternas vardagsliv genom att utnyttja de ryssar som levde där. Två exempel: Först var det Lettland och en skolreform 2004, sedan Tallinn och flytten av Bronssoldaten 2007. ;Men i augusti 2008 när man förklarade att man invaderade Georgien för att rädda ryssar i Abchazien och Sydossetien var värst av allt. Därmed var alla utomlandsboende ryssar en säkerhetsrisk. I Estland talar vissa om att det räcker inte med att behandla dem juridiskt korrekt, man måste också "vinna deras hjärtan". Det är svårt att arbeta för det nu, efter Georgienkriget. Man känner sig utpressad.
Detta är orsaken till att esterna måste få veta vad Savisaar har lovat Ryssland i utbyte mot pengarna till kyrkan och sitt parti.
För övrigt är det samma väder här som i Sverige. Här förmanas man också att stanna hemma. Om man absolut måste ut på vägarna ska man ha en laddad telefon, varma kläder och snöspadar med sig. Och helst en motorsåg också. (dock ej elektrisk)
Kadri Liik skriver verkligen bra. Jag glömde säga att hon är estniska. Hon skriver alltså med estniska ögon, och behandlar Ryssland. Hon menar att Jeltsin försatt chansen. Och jag tänker på Garibaldi. Kommer ni ihåg honom? Han enade Italien, men när han blev tillfrågad om att bli president, då tackade han nej. Han var soldat, inget annat. Jeltsin förde inte Ryssland mot demokrati, menar Kadri Liik. Det fanns kanske en möjlighet att föra Ryssland mot demokrati, att förändra de regler enligt vilka landet fungerade, att förändra tankesättet, hur man såg på sitt förflutna, sin nutid och sin framtid; att befria Ryssland från den sekellånga börda av auktoritetsstyre; att förändra dess auktoritet. Men han försatt chansen, och Putin tog tillbaka traditioner från det gamla Sovjet.
Hon skriver också om den olika syn vi har på Ryssland; vi som levt i Västvärlden och de länder som tillhört Sovjet eller dess allierade. Västvärlden säger för att förmana de forna öststaterna att ta de lugnt: "Ryssland har en så komplicerad historia, landet kan inte omvandlas över en natt."
... Rysslands territoriella och historiska börda, i den gamla västvärldens ögon, innebär att landet är handikappat på reformernas område och berättigar att man tillämpar andra kriterier på reformernas område och berättigar att man tillämpar andra kriterier eller tolererar inte bara en långsammare takt, utan också rena helomvandlingar, så menar östeuropéerna att Ryssland är lika väl lämpat som de själva, åtminstone överlag ...
På frågan vad Ryssland egentligen vill ha av sina grannar menar Kadri Liik att de flesta ryska sakkunniga skulle
säga "goda grannat". Men betydelsen av "goda" i det sammanhanget ska tolkas "underordnade" menar hon.
Tydligt visade detta sig 2004, när den ryska politiken förändrades. USA hade kört fast i Irak, och framstod som svagare än tidigare. FSB, den ryska säkerhetstjänsten, hade fått ökad makt. Oljepriset höjdes och gav kapital till landet. Ryssland blev en "suverän demokrati". De lanserade sin egen demokrati, men fastslog att Ryssland därmed var ett demokratiskt land.
I förhållandet till de baltiska staterna fastslog man att det inte behövdes någon fungerande demokrati gentemot dem. De kunde användas för andra syften, dvs. genom att framställa dem som hopplöst ryssofoba blev de inte trovärdiga i frågor som rörde Rysslands intressen. 2004 återinförde Putin historien på den politiska agendan nästan efter den sovjetiska agendan. De baltiska, polska, och ukrainska tolkningarna av historien kontrasterade därmed med Rysslands.
Västvärlden förstår inte varför man i Öst kan gräla om detaljer från krigsåren. "Har ni ingen framtid?" säger de. I öst har man talat om "allt ont som Ryssland gjorde oss" och "När gjorde vi de misstag som ledde in oss i allt detta?" Och, menar Kadri Liik, det är en avgörande process som inte får offras för att upprätthålla den goda relationen med någon.
Sanningen kan vara olika. För oss måste sanningen erkännas och hanteras, för Ryssland finns möjligheten att köpslå om den. T ex Katyn: Om vi ger er Katyn, dvs. erkänner Sovjetunionens mord, vad ger ni oss då? Och hon berättar om en diskussion hon hade med en tjänsteman vid ryska UD. "Om ni vill ha en bra relation med Ryssland, hur kan ni fortsätta att anklaga Sovjetunionens hjältar för brott mot mänskligheten? Det gäller här Arnold Meri, en sovjetisk hjälte som i Estland var misstänkt för medverkan i deportationer (se min blogg 28 okt 2009, 22 mars och 12 april 2010). I utbyte mot goda relationer med Ryssland ska man ge upp sin identitet som ett rättssamhälle där brottslingar ställs inför rätta.
En annan viktig fråga är huruvida ryssar behandlas illa i olika stater. I Centralasien där rysktalande verkligen har förföljts och ofta till och med dödats har man inte agerat. Man fokuserar på de baltiska staterna där en del ryssar kanske saknar medlemskap, men där deras rättigheter som bosatta i landet är verkliga och garanterade och vägen till medlemskap står öppen för alla som är villiga att försöka lära sig språket i det land de lever. Ryssland vill behandla länderna som de formades 1991. De stater som blev fria 1920 och deras gränser finns inte för ryssarna. Några krav på kompensation för femtio års ockupation erkänns inte.
2004 började Ryssland lägga sig i de nya staternas vardagsliv genom att utnyttja de ryssar som levde där. Två exempel: Först var det Lettland och en skolreform 2004, sedan Tallinn och flytten av Bronssoldaten 2007. ;Men i augusti 2008 när man förklarade att man invaderade Georgien för att rädda ryssar i Abchazien och Sydossetien var värst av allt. Därmed var alla utomlandsboende ryssar en säkerhetsrisk. I Estland talar vissa om att det räcker inte med att behandla dem juridiskt korrekt, man måste också "vinna deras hjärtan". Det är svårt att arbeta för det nu, efter Georgienkriget. Man känner sig utpressad.
Detta är orsaken till att esterna måste få veta vad Savisaar har lovat Ryssland i utbyte mot pengarna till kyrkan och sitt parti.
För övrigt är det samma väder här som i Sverige. Här förmanas man också att stanna hemma. Om man absolut måste ut på vägarna ska man ha en laddad telefon, varma kläder och snöspadar med sig. Och helst en motorsåg också. (dock ej elektrisk)
Trackback
