Feb. 10, 2010. Sista kapitlet.
Jag har läst ut boken om Nina. Den är intressant, även om hennes förhållande till pojkar tar väldigt mycket plats. Dessutom förefaller det så märkligt med ordningen i klassrummet. De pratar och lever om hela tiden!
Jag ska ta några citat igen. Det är ju ändå det, som KGB fastnade för som säger mest om livet i Sovjetunionen. Jag kan inte citera allt de strukit under, jag måste välja ut det som säger mig själv mest.
Jag lever genom att göra observationer, följer med i allt och försöker lägga allt på minnet. Ivrigt lyssnar jag på böndernas prat om hur de har det och så, och ju mer jag lyssnar, desto mer börjar jag hata bolsjevikerna.
Några elever hade blivit kallade till rektorn för förhör. De visste inte själva vad det gällde, men fick gå in ett par stycken i taget.
Snart kom de först förhörda pojkarna. De hade frågats ut angående en underjordisk, kontrarevolutionär organisation, och tydligen fått en försräcklig utskällning.
Vilka eländiga, förhatliga räddharar och bolsjeviker! De är så rädda för allting, att de till och med kan skapa något allvarligt av så oskyldiga skämt som pojkarnas påhitt. Pojkarna hade skrivit ett slags dokument med order från den påhitade kejsar Krok II. Självklart blir de stackars sovjetiska barnövervakarna rädda. En så fasansfull, oerhörd reaktion i Sovjetunionen.
Ja, jag minns när vi 1978 hade lämnat kvar en IKEA-katalog hos kusin Anne. En tid efteråt blev en klasskamrat till Enno pressad i ett förhör av KGB. De ville att hn skulle ange någon. vad som helst. Då sa han att enno hade en utländsk katalog hemma hos sig. Enno kallades in för förhör. men detta var alltså 1978, så det hände inte mer, men ändå...
...Delvis har bolsjevikerna rätt. De är grymma och barbariskt råa i sin grymhet, men ur sin egen synpunkt har de rätt. Om de inte skrämmer upp barnen från tidig ålder, så kan de titta i månen efter sin makt sedan. Men de fostrar oss till tysta slavar och slår hänsynslöst mot alla försök till protest.
All känsla av kritisk inställning till saker, den minsta antydan till frihet och oberoende - bestraffas skoningslöst. Och bolsjevikerna uppnår sina mål. Hos dem som den protesterande anden bara har muttrat i djupet. har de slutgiltigt dödat den, och hos dem där denna ande talat högt och öppet har de jagat ner den i ett sådant djup, att den aldrig tar sig upp igen.
Om skolan:
Varför anses det nästan som ett brott att plugga flitigt, ha god diciplin och ligga bra till? ... Det finns inga förutsättningar att utveckla karraktärens goda sidor, för de andra instinkterna överväger ju alltid, och ger ingen själslig tillfredställelse. Världen är på något underligt sätt uppbyggd på fiendskap, eller är det en naturlag?
Den 3 januari 1937 skriver Nina för sista gången i sin dagbok. Påföljande dag, den 4 januari, genomfördes en husrannsakan hos Ninas familj, varvid man beslagtog all korrespondens som rörde Ninas far, litteratur med socialrevolutionär anknytning, samt de dagböcker som döttrarna Nina och Olga Lugovskaja hade skrivit.
Jag ska berätta något om pappan och varför han arresterades flera gånger.
Hans namn var Sergei L., under 1900-talets första decennium blev han medlem av det Socialrevolutionära partiet, som var ett vänsterparti och konkurerade med Lenins bolsjeviker om makten 1917. Han häktades flera gånger för sin politiska verksamhet. Han släpptes från Sibirien under de första åren av 1910- talet. Gifte sig med Ljubov 1914, och fick tvillingdöttrarna 1915. Efter oktoberrevolutionen 1917 blev Sergei L. bl.a. ledamot av det verkställande utskottet i det s.k. Ryska riksbonderådet. Han var också en av redaktörerna för tidningen Golos Trudogovo Krestianstva (De arbetande böndernas röst).
I november 1917 bildade vänsterflygeln av det Socialrevolutionära partiet ett eget parti Socialrevolutionära vänsterpartiet. Sergei L. blev medlem där. Han valdes in i partiets Centralkommitté. Han bedrev ett aktivt partiarbete i Petrograd.
1918 bytte man huvudstad till Moskva. Familjen flyttade dit och Nina föddes där. 11 feb 1919 arresteras Sergei L., och anslöt sig till partiets legala flygel som samarbetade med bolsjevikerna.
Efter ett par frivilliga år i Sibirien kom han tillbaka till Moskva och startade ett bageri, ett företag som växte till ett kooperativ. 1928 hade kooperativet 393 anställda, sju bagerier, nitton affärer och en konfektyrfabrik mm.
I slutet av 1928 krävdes att han skulle ta in bolsjeviker i styrelsen. Han vägrade upprepade gånger, tom. efter hot om stängning. Den 7 januari arresterades Sergei L. Den 9 mars 1929 dömdes han till tre års förvisning i norra Ryssland. Den 7 januari 1932 skulle Sergei L. friges från förvisningen och återvände till Moskva i mars. Han lyckades få tillstånd att bo i Moskva, tack vare bekanta, och lyckades också få arbete där. 1934 togs tillståndet att befinna sig i Moskva bort. Natten mellan den 14 och 15 oktober 1935 arresterades Sergei L. Den 22 februari 1936 dömdes han till tre års förvisning i Kazakstan.
Den 4 januari 1937 arresterades hela familjen.
Fadern dömdes till 10 års fängelse för sina politiska ambitioner. Modern och döttrarna dömdes till fem år i läger.
Detta är ett vakttorn i Gulag, men sådana fanns utefter hela kusten i Estland, "för att kontrollera att ingen tog sig in i landet olovandes. De fanns också vid utfartsvägarna. Alla människor kontrollerades alltid.
