.

Oj vad vi log åt att svenskarna tyckte de hade en så snörik vinter. Vi körde av båten och for genom Stockholm och Nacka. Det var inte vinter! Det var vår och inget annat. Men ju längre ut mot skärgården vi kom, desto mer snö. Och när vi svängde upp på vår egen gata, då var vi tysta. Vilka snövallar. En gång tidigare, när barnen var små och jag inte såg dem när de lekte på gatan, då var vallarna t.o.m. högre. Men detta kommer säkert som nummer två i den tävlingen.

Som tur var hade Hans och Felix varit här och skottat i går. Annars hade vi inte kommit in med bilen. Dessutom kom postbilen så nära vår brevlåda att hon äntligen fick lägga i vår post. En hel hög!

Jag låg och läste Jag vill leva, en skolflickas dagbok under Stalintiden av Nina Lugovskaja i går kväll i hytten. Lite drygt hundra sidor av trehundra hann jag med. Dagboken, eller rättare: dagböckerna hade omhändertagits av KGB när flickan fängslades, och det hade gjorts understrykningar där man ansåg att flickan avslöjade sin vilja till omstörtande verksamhet. Det är mycket intressant att se vad som var så farligt när en 12- årig flicka skriver dagbok.

Jag har gjort några markeringar för att komma ihåg.

…Delvis har bolsjevikerna rätt. De är grymma och barbariskt råa i sin grymhet, men ur sin egen ståndpunkt har de rätt. .. Men de fostrar oss till tysta slavar och slår hänsynslöst mot alla försök till protest. (30 jan 1935)

Hon börjar skriva den 8 oktober 1932.

Här ett citat från 18 maj 1933:

Regeringen! Det är bara en samling skurkar som håller på och kör med hela befolkningen, som om vi skulle vara skyldiga att underordna oss, som om vi skulle behöva lyda en massa judiskt pack och tindra inför Stalin.

Jag citerar direkt ur boken.

 Ett annat exempel där KGB gjort understrykning är den 31 augusti 1933) Underliga ting sker i Ryssland. Svält, kannibalism… Mycket berättar de som kommer resande från landsorten. De berättar att de inte hinner städa bort liken från gatorna, att landsortsstäderna är fulla av svältande bönder i trasor. Och Ukraina? Som flöt av mjölk och honung… Vad har det blivit av Ukraina? ... En död tyst stäpp... Där ser man inte de stora och glada byarna med deras vita ukrainska gårdar och hör inte några glada ukrainska sånger. Här och där ser man döda, tomma byggnader. Ukraina har tömts på folk. Det var ca sju miljoner ukrainare som svalt till döds när Stalin rekvirerade allt ätbart till Moskva, tom. kommande års utsäde.

Detta och mycket mer som jag får berätta om i morgon, föranledde ett straff på fem år för Nina, hennes två storasystrar och mamman.

Familjen bodde i Moskva, men Pappan var syndikalist och fick inget inrikespass, vilket betydde att han hade tolv dagar på sig att lämna Moskva. Han flyttade ut på landet, och familjen kunde besöka honom ibland. Hon talar om att hon vill döda Stalin, att hon inte vill leva och att allt är meningslöst.

Boken jämförs med Anne Franks dagbok.
Jag fortsätter att läsa i kväll.