.

Jag läste på newsmill.se att Stalin använde sig av "Den stora lögnen". Ja. Verkligen. Jag visste inte att den kallades så, men jag har förundrats över att han alltid visste vad människor önskar sig mest av allt; att leva i sitt fria land; att välja sina egna regeringsrepresentanter; att få arbeta på sin egen gård etc. Han lovade esterna det, och så fort han tilltvingat sig makten gjorde han precis tvärt om. Och få i omvärlden reagerade!


De där dagarna i september 1944 var vägarna fyllda av folk. De var så många, som hade väntat för länge. Hoppet att bli ett fritt land hade funnits i deras hjärtan. Nu var det borta. Bråttom. Bråttom. Men många, många hann inte ändå. Hanno brukar säga, att de som ändå hann iväg har att tacka för det motstånd som trupperna i Narvatrakten gav sovjeterna. De sköt och sköt, men det spelade ingen roll hur många sovjeter som dödades, det kom nya hela tiden. Det var inrikestrupper bakom som sköt ihjäl alla som retirerade, så de hade att välja på att skjutas ihjäl av fienden eller de egna.

De människor som inte hann iväg visste att det var bråttom att komma hem igen, annars skulle de stämplas som folkfiender, och då kunde vad som helst hända.

Vår vän Peeter berättade att hans mamma, bror och han själv också kom till Gotenhafen, men sedan visste de inte vart de skulle ta vägen. De hamnade på ett tyskt tåg, och där blev de kvar i flera månader. Efter något år fick de en möjlighet att ta sig till Sverige. Inte officiellt. De smugglades över. Peeter, 3 år, lades i en baklucka på en privatbil. "Nu måste du ligga alldeles stilla. Här har du en chokladkaka." När luckan öppnades låg han på precis samma sätt med den smälta chokladen i handen.

Hannus, en annan av våra vänner, som också var liten när det hände, berättade att de bodde i inlandet, och hans pappa hade aldrig varit på havet. Han hade fått tag på en båt, som skulle rädda dem till Sverige, men han visste inte hur han skulle göra för att komma dit. Då fick han en kompass av någon, som ställde in den och sa: "Åk bara efter pilen, så kommer du rätt."

Det kommer allt fler berättelser nu om flykten, och det är bra. Det är alltid väsentligt att det vi tror oss veta, är det som verkligen hände. Jag har läst att ett bevis för at alla ester var nazister är att de inte flydde under den tyska ockupationen. Och det vittnar om att man inte förstått någonting. Ingen människa lämnar sitt hem och sitt liv förrän det är omöjligt att leva där. Det var fruktansvärt svårt, ett rent helvete, under den ryska ockupationen, men det gick att leva under den tyska. Om man inte var jude naturligtvis. Samma beskyllningar har inte riktats mot andra europeiska länder som ockuperades av tyskarna.

Snart kommer Hans och Gunilla, Ebba, Jonna och Isak. Just nu sitter de på bussen till Rakvere, där en taxi väntar. Jag har förberett med en nybakt limpa och te. De dricker ju inte kaffe de små liven.