Mars 29, 2010. Slaget vid Blå Bergen höll på i 8 månader!



 
Rakveres symbol är oxen, och detta är en vacker bild på den där
den står där uppe på berget vid slottsruinen och betraktar sin stad.


Apropå bombdåden i Moskvas tunnelbana: Det kommer aldrig bli lugnt om inte Ryssland tar på sig ansvaret för vad som hände i Sovjet. Jag förstår problemet. Det kan kosta fruktansvärt mycket pengar och prestige. Men det skulle rädda liv, och ge större trygghet för så många människor. Om man kunde komma överens om hur gränserna ska gå mellan de tidigare sovjetstaterna och sedan acceptera faktum skulle också ett visst lugn kunna lägga sig. Man kan ju alltid drömma. Naturligtvis handlar detta också om dagen, men att man försökte utplåna ett folk i Kaukasus sätter naturligtvis spår hos de överlevande.

I Tyskland kräver offer ersättning av den tyska järnvägen som körde dem till lägren. Kraven kommer från Vitrysslands, Polens, Rysslands och Ukrainas offer. Den tyska järnvägen tjänade så mycket pengar för dessa resor, att de ska kunna ge av sitt överflöd. Ska alla de, som forslades till Sibirienlägren göra detsamma?

”Terrorister ska förintas.” sa Putin i TV. Naturligtvis, ska de straffas. Det är fruktansvärda brott de begår. Jag kan ändå inte låta bli att tänka på den människosyn som existerade i Sovjet. Människor hade inget värde. De satte in hur många soldater som helst i striderna; när de dog var det bara att skicka nya. I så gott som alla slag var det så ohyggligt många fler sovjetiska soldater som satte livet till än de på motståndarsidan. Och det har man inte pratat så mycket om. Att de kunde skicka fram så många soldater är säkert en av orsakerna till att svenskarna var så rädda för ryssarna. Inget stoppade dem. Betänk att slaget vid de blå bergen stod i åtta månader. Hela Narvafloden var svart av döda soldater. Vi besökte bergen och fältet där de sovjetiska soldaterna kom rusande rakt emot de tyska vapnen. Och ingen stannade eller försökte retirera. Det spelade väl ingen roll vems kulor man dog av.

 

I dagens Estland förbereder man övergången till Euro med ett program som ska göra att priserna inte höjs, som de gjorde i många av de andra länderna.

Man har också börjat bygga nytt i Tartu, vilket känns som en början på de nya bättre tiderna.

Det har just varit estniska kulturdagar i New York.

Trackback
RSS 2.0