.

Ryska kvinnor i folkdräkt.

När Ants och jag träffades för en himla massa år sedan, då upptäckte jag snabbt, att hans största intresse var Andra världskriget. Jag tyckte att det var helt ointressant. Jag visste redan vad jag behövde veta, tänkte jag. Och hur är det nu? Här sitter jag och läser den ena boken efter den andra om just Andra världskriget. Varför? Jo, om man ska kunna sätta sig in i esternas livsvillkor måste man söka kunskaper om ryssarna; hur de tänkte och agerade i olika situationer. Hur de kunde ruinera landet Estland på så kort tid. Jag måste försöka förstå hur esterna resonerar i dag, med kunskap om vad de varit med om. ”Sådana som vi var under den estniska tiden, dröjer det länge tills vi blir igen,” sa bananförsäljerskan i början av 1990-talet.

Vad hände egentligen i Sovjetunionen? Hur var förändringen efter det kommunistiska maktövertagandet? Blev det någon skillnad?

Ja, det blev skillnad. Efter att ha dödat alla ”folkets fiender” d.v.s. alla som hade bildning eller mycket pengar, efter det flyttade de nya makthavarna in i jättelägenheter i Moskva och bestämde att varje människa behöver 3,5 kvadratmeter bostadsyta för sin egen del. Man bytte bara privilegierad klass. Jag läser Moskva 1941 av Rodric Braithwaite, 2006. Han berättar om vad som hände med Moskva när kommunisterna tagit makten, men fr.a. berättar han om när tyskarna förklarade krig mot Sovjet 1941. I Moskva fanns 9 katedraler, 15 munkkloster, 10 nunnekloster, nästan 300 ortodoxa kyrkor och 40 kyrkor för de gammeltroende! De byggnader som inte raserades började man använda till annat, som upplag, boxningslokal o.a. Så gjorde man också i de ockuperade länderna. Jag kommer ihåg när Anne berättade om att på ett läger med pionjärerna i Palmse fick i uppdrag att förstöra den kapitalistiska herrgården så mycket de kunde. Och det gjorde de naturligtvis. Den är renoverad nu.

Livet under Stalin var ett veritabelt helvete. Man var tvungen att odla ett slags nödvändig schizofreni. Också i Estland. Det har Hanno talat om så många gånger. En rysk författare vid namn Vasilij Grossman skriver i sn bok Liv och öde om livet i Stalingrad:

Hur många gånger, (frågar en huvudperson sig själv)hade han skrivit en sak, när hans hjärta ville något annat? Men medan han talade och skrev … trodde han att han sa vad han tänkte. Och ibland sa han till sig själv: ”I vilket fall som helst är det vad revolutionen kräver.” … För att uppnå sina mål hade revolutionen gjort sig kvitt alla moraliska principer i de moraliska principernas namn; den hade rättfärdigat fariséerna, angivarna och hycklarna i framtidens namn; den hade förklarat varför de oskyldiga slängdes ner i en grav i den framtida lyckans namn, en lycka som skulle omfatta folket i dess helhet.

Liidia Ginzburg såg tillbaka på sin ungdom när hon blev gammal. Hon tog tiden i försvar:

Folk gör fel när de föreställer sig den olyckliga tid som ligger bakom oss som en tid som helt behärskades av olycka. Den tiden består också av så mycket annat – den sortens saker som livet alltid består av, även om det hela utspelades mot en mycket speciell fond. Trettiotalet var inte bara hårt arbete och skräck, det handlade också om en grupp begåvade människor med ett mål för ögonen.

Kanske skriver jag mer om den här tiden när Stalin inte ville ha krig med Tyskland, utan var beredd att göra eftergifter för att slippa. När han hotade sina trupper med att förgöra dem om de inte lydde hans order att inte göra sig stridsberedda.

Och om det vansinniga klimatet makten arbetade i. Var någonstans utom i Sovjet kan man sitta kvar som minister om de sätter hustrun i hårt arbetsläger? Aldrig visste man om arbetskamraterna skulle komma till jobbet följande dag, eller hade de blivit folkfiender?

Vi övergår till dagens Postimees:

Resultat av en undersökning i Ryssland vi kan läsa om i Postimees:

73 % av ryssarna ser USA som ett aggressivt land. (resultat av propaganda)

8 % säger att USA är fredens, demokratins och ordningens bevarare.

19 % vet inte.

Världsbanken har höjt Rysslands tillväxt till 5 – 5,5 % nästa år mot prognosen 3.2 %.

Estniska Jaani kirik i S:t Petersburg håller på att renoveras tack vare en insamling av ester. De har fått ihop 91 000 EEK. Tornspiran har fått ett nytt förgyllt kors. 6 000 kronor blev över, och det ska användas för att renovera orgeln.

Rakvere spritfabrik återupptar sitt arbete efter att ha gått i konkurs p.g.a. finanskrisen. Spriten ska exporteras till de Skandinaviska länderna, Baltikum och Ryssland. Planerar att tillverka tre miljoner liter sprit per år.

Paris Hilton mår bra.