.

Jag hittade ett litet häfte på biblioteket som hette Gulag. Det är klart att man undrar hur man kan samla all information om Gulag i ett litet häfte. Egentligen är det en bok av  Gudrun Persson, som är doktor vid London School of Economics and Political Science. Hon undervisar vid Slaviska institutionen, Stockholms universitet, och är en av de främsta Rysslandskännarna i Sverige.

Den handlar om det fasansfulla dödandet i Sovjetunionen, och de lika fasansfulla lägren dit människorna skickades av någon anledning, eller … för att Stalin ville det. Det fanns läger redan under tsartiden. Det fanns dödsstraff och fångar då också, men den terror som utspelade sig i det kommunistiska riket går ändå inte att jämföra med det. Vid sekelskiftet 1800/1900 fanns otroliga 309 265 förvisade personer i Sibirien och Sachalin. Av dem var 1 325 dömda för politiska brott.  I början av 1917 var 155 134 människor fängslade.  De flesta släpptes fria i februari när tsaren abdikerade, och man avskaffade företeelsen förvisning. Men innan året var slut hade bolsjevikerna börjat återuppbyggnaden av fängelser och läger. De kallades i början för koncentrationsläger. Det var tjekan som fick till uppgift att befolka dem. Och den röda terrorns tid tog sin början.  Det var massterrorn som kallades så. Man började ta gisslan. D.v.s.  Man ville förinta vissa människogrupper som "bourgeoisien", militären, ämbetsmannakåren och prästerskapet.  När den röda terrorn avblåstes efter två månader hade  i genomsnitt 250 människor per dag fallit offer för verksamheten.  Författaren skriver: Det är tydligt att den nya regimen var betydligt mer blodtörstig och våldsbenägen än tsarregimen.

En annan stor angelägenhet var att "avkosackisera" landet. Det betydde att Don- och Kubankokosackerna i Ukraina utplånades som grupp. Det var en välplanerad aktion beslutad av partiets centralkommitté den 24 januari 1919.  Beslutet: "I ljuset av erfarenheterna från kriget mot kosackerna är det nödvändigt att som enda korrekta politiska åtgärd betrakta en skoningslös kamp, en massiv terror mot de rika kosackerna, som bör utrotas och fysiskt likvideras till siste man."

Mellan 1919 och 1920 hade lägren i antal vuxit från 21 till 107 stycken! 

1927 fanns omkring 180 000 människor i lägren.

1930 var siffran 300 000 och

1934 hade siffran stigit till 510 300.

En annan viktig sifferuppgift:

1929 fanns 25 miljoner småjordbruk i Sovjetunionen. 3 - 5 % utpekades som kulaker.

Kulaker  var:

1.      Kontrarevolutionära aktivister. Skulle avrättas eller sättas i läger. De var 60 000. (politbyråns siffra)

2.      Andrakulaker. Deporteras. 60 000. (politbyrån)

3.      Lojala mot regimen. Gården beslagtas, placeras på dåliga jordar. Ca 400 000.

Det fanns ett andra Gulag.  Stora områden som inte var omgivna av taggtråd. Först förvisades kosacker dit 1919 - 20. Sedan kulaker. Därefter etniska deporteringar: polacker, ester, letter, litauer, ukrainare, tjetjener och Volgatyskar. De fick oftast börja med at bygga sig någon form av bostad. Det fanns absolut ingenting i området. Min väninna Õie kom till ett sådant läger. Jag ska försöka berätta om henne senare.

Författarinnan skriver om den stora hungern under trettiotalet när många miljoner människor dog därför att allt ätbart togs ifrån dem och skickades fr.a. till Moskva och som export till utlandet. Det är en annan terror, men lika vidrigt genomförd.

Därefter kommer den stora terrorn. Den 2 juli skickade politbyrån ett telegram till lokala myndigheter som föreskrev att "omedelbart gripa alla kulaker och kriminella … skjuta de mest fientliga  bland dem efter det att en trojka (en slags politisk domstol) undersökt deras fall och deportera de mindre aktiva men icke desto mindre regimfientliga elementen …"

Den 30 juli 1937 kom verkställighetsordern nr 00447. Exakt 259 450 människor skulle gripas. 72 950 av dem skulle skjutas. Jag minns när Ave berättade att man inte kunde gå ut på söndagskvällen (jag tror det var söndagen) därför att om milisen inte hade häktat rätt antal berusade personer, då tog de första bästa till fängelset. "Någon" visste alltid i förväg det rätta antalet människor skyldiga till alla möjliga brott).

Ja, hon skriver mer i sin bok, men så här långt har jag kommit nu, och jag blir förtvivlad över vad människor i vår tid gör med varandra.

Till denna fruktansvärda värld inbjöds mina vänner esterna 1940, utan möjlighet att tacka nej.. De räddades några år av att tyskarna tog över, det var en mildare ockupation, men på hösten 1944 var det dags igen. Och ingen gjorde något! Plötsligt var alla goda löften glömda. Stackars, stackars alla som var tvungna att leva i den här världen med så sjuka ledare.

Det är underbart att möta den nya världen de har intagit sedan snart tjugo år. De var ett folk som bara ville leva, de är ett folk som bara vill leva. Ett värdigt liv.