.

President Ilves med sin partiordförande Sven Mikser.

President Toomas Hendrik Ilves sade på fredagen i Nelijärve på socialdemokratiska partiets (SDP) sommardagar  att ett land har låga skatter inte självklart betyder att landet har  framgång,  utan framgång har det land där människor vill bo.

"Jag vågar säga att alla dessa fyra post-kommunistiska länder har blivit mer eller mindre välbeställda: Slovenien, Tjeckien, Polen och Estland", fortsatte han.

"En mycket viktig sak är att i Estlands korruption på nationell nivå är mycket, mycket låg, tyvärr är den fortfarande mycket hög på kommunal nivå", sade han.

Saxat ur Postimees.

.....

DDR blottades i sitt nakna förfall.

En kolumn på Nyhetssidan i SvD.se, skriven av Rolf Gustavsson

På lördagsnatten den 13 augusti sattes planen i verket. Östtyskland började bygga Berlinmuren, symbolen för kalla krigets delning av Europa, Tyskland och dess huvudstad.

En av de mest avslöjande beskrivningarna om DDR:s sönderfall finns nu sammanställt på grundval av säkerhetspolisens hemliga rapportering till partiledningen: ”Die DDR im Blick der Stasi 1961”. På tungfotad byråkrattyska beskriver Stasi det demoraliserade sönderfallet.

Redan 1952 hade Östtyskland stängt gränsen till Västtyskland, men i Berlin rådde ett speciellt styre (med de fyra segrarmakterna). Folk kunde bo i Östberlin men arbeta i Västberlin, som var en västlig enklav i Östtyskland. Genom Västberlin kunde östtyskar lämna sitt land. Diktatorn Ulbricht hade formulerat det storslagna löftet att Östtyskland till 1961 skulle överträffa Västtyskland i materiellt välstånd, i konsumtion av livsmedel och andra konsumtionsvaror. Allt tack vare sjuårsplanen.

Verkligheten var annorlunda. I Stasi-rapporterna beskrevs det osminkade eländet. Ingenting fungerade. Livsmedelsförsörjningen var en katastrof på alla områden: mejeriprodukter, fläsk, korv, fisk, fjäderfä, ägg, potatis, grönsaker, bröd och brännvin. Bristen på smör orsakade protester och Stasi rapporterade om populära vitsar bland befolkningen, som den att kosmonauten Gagarin gjort sin rymdfärd på jakt efter smör. Bakom försörjningseländet låg planekonomin och tvångs- kollektiviseringen inom jordbruket.De bönder och lantarbetare som kunde lämnade landet. På gårdarna rådde kaos.

Även bostadsstandarden var katastrofal. De flesta bostäder saknade modern uppvärmning, bad och WC, många saknade vatten inomhus. En femtedel av bostäderna beskrevs som otjänliga.

Till detta kom parti- och statsapparatens kadrar och tjänstemän som Stasi beskrev som odugliga, korrupta, omoraliska och okunniga. På alla nivåer. Ända upp i regeringen.

Rapporterna gick i huvudsak bara till Erich Mielke, som var Stasichef, till Walter Ulbricht, partichefen, Erich Honecker, säkerhetschefen – samt till sovjetiska KGB.

Den härskande klicken beslöt bygga Berlinmuren, stängde till alla öppningar mot Väst och inledde en brutal repression mot alla försök till protester och flykt från republiken. Diktaturen militariserades.

När Michael Gorbatjov 1989 drog undan det sovjetiska beskyddet brakade Östtyskland och Berlinmuren samman. DDR blottades i sitt nakna förfall. Kaputt.

Denna kolumn handlar om DDR, Östtyskland. Det landet som var ett föredöme för flera av Sydamerikas stater. Jag minns när Cedrik, från Chile, sa till mig när Berlinmuren föll. ”Men dom som hade det så bra!!” Man kan säga att muren hade gjort sin plikt. Han och många av hans landsmän trodde verkligen på DDR-kommunismen.

Jag kan intyga att skillnaden inte var så stor i själva Sovjetunionen. Åtminstone inte 1978 när jag var där. Livsmedelsförsörjningen var en katastrof på alla områden: mejeriprodukter, fläsk, korv, fisk, fjäderfä, ägg, potatis, grönsaker, bröd och brännvin. Det fanns så lite att köpa i vanliga butiker att expediterna blev irriterade på oss när vi tittade på de tomma hyllorna. Där stod inlagda grönsaksprodukter. När Liia L kom till hotellet och bjöd oss hem på middag, då måste hon få minst två dagar på sig för att säkert hitta något hon kunde bjuda oss på. Och det vi fick, det var gott, men det var precis samma mat som vi fått på i de andra hemmen vi besökte. Ülo hade fått tag i ett paket kex en gång några år tidigare. Stolt tog han fram dem och bjöd oss. De smakade tvål! Ants frågade varför. Jo, han hade viktiga saker på samma hylla i samma skåp för att ta fram vid högtidliga tillfällen. Det var de här kexen och så en tvål och lite annat.

Även bostadsstandarden var katastrofal. De flesta bostäder saknade modern uppvärmning, bad och WC, många saknade vatten inomhus. Ja, så var det där också. Men hos Anne och Ülo fanns det faktiskt både WC och vatten. Annars kände vi den fruktansvärda stanken av avföring när vi gick in i andra portar. Och Tanja berättade om de ryska familjerna från Leningrad som hade lagt beslag på några av rummen i den lägenhet där hon bodde. De bajsade i badkaret. De var visserligen "utbildade" människor, men de hade inte sett en toalett förr.

Till detta kom parti- och statsapparatens kadrar och tjänstemän som Stasi beskrev som odugliga, korrupta, omoraliska och okunniga. På alla nivåer.

Ja, det stämmer med Sovjet också. Utan tvekan.

.....

Visste ni att Bayern har varit en sovjetrepublik. Det visste inte jag, men jag läste det nu i tidningen ”Världens Historia” nr 1/2010. Den 7 april hade den sovjetiska republiken utropats. Den exilryske Augén Leviné grep sin kommunistvän sex dagar senare och övertog makten själv.

Eugen Leviné

Han inför dödsstraff för de bayerbor som inte lämnar in sina vapen. Vapnen lämnas så till partitrogna, som använder dem för att ta maten från borgarna.De stora husen beslagtas av soldater, och de blir kollektivboende åt stadens arbetare. Privatbilar konfiskeras. Regina Palace Hotel ska hädanefter inhysa arbetslösa. Soldaternas löner fördubblas och de får kalla sig rödgardister.

Leviné slickar ett telegram till Lenin: ”Proletariatets sanna diktatur har etablerats i Bayern.” Han får ett svar med en lista på vad som ska göras. Det mesta var emellertid redan gjort. (Här får jag definitivt svar på min fundering över hur det hann hända så mycket i Estland under 1940 – 1941, den första sovjetiska ockupationen. Allt var redan förberett. Det var bara ett verkställande som återstod. I Bayern tog den mindre än 20 dagar! Redan den 29 april störtades kommunisterna av de tyska trupperna, ”de vita” som de kallades av rödgardisterna.

Det kan nämnas att den man som var utrikesminister i den kommunistiska regeringen hade tillbringat flera omgångar på sinnessjukhus. Kan det vara förklaringen till att han förklarade krig mot Schweiz? Och att han allvarligt funderade på att förklara Vatikanstaten krig också.