.

Dödens ideologi är fortfarande rumsren.

Han skriver om röda kmererna och två miljoner kambodjaners död. Han skriver om vad svenska FNL.gripperna skrev på den tiden:  ”Vilken spännande och stimulerande tid har vi ändå inte framför oss! Att vara med och stödja vietnameser och kambodjaner när de bygger upp ett helt nytt samhälle och ett helt nytt liv.” Om den då tömda kambodjanska huvudstaden Phnom Penh konstaterades att ”sophögarna bränts”, och ”staden tvättats fri från imperialismens ’kultur’ [...]” (Vietnambulletinen, nr 6 1975).

Trots stödet till de röda khmererna skildras den svenska FNL-rörelsen ibland genom ett slags nostalgiskt skimmer. Före detta aktivister och frontpersoner ställs sällan till svars. Den kanske mest kända vännen av de röda khmererna, Jan Myrdal, har genom åren vägrat att ta avstånd. I en artikel i Aftonbladet (28/3 2006) refererade Myrdal till en av de åtalade i Kambodja, Ieng Thirith, som sin ”vän”.

Och visst kan åtminstone jag förvånas över det Leninpris som Jan Myrdal instiftat har tagits emot med stor tacksamhet av Mattias Gardell, Roy Andersson och Maj Wechselmann. (Jag minns artikeln Maj Wechselmann skrev i DN en gång om det fantastiska landet Sovjetunionen, men hon kan ju inte vara blind. Den som såg det förfallna landet Estland 1991 och jämför det med landet i dag måste förstå skillnaden mellan Sovjet och det fria Europa. Det repareras och förbättars hela tiden. Vägarna asfalteras och målas, ordentliga trottoarer ordnas, vägräcken och varningsskyltar finns där och poliserna kontrollera nykterheten regelbundet. Tidigare stod de små kioskerna vid vägkanten för att bilisterna skulle kunna ta sig en sup på vägen… Och ett pris i Lenins namn! Tja, det gamla vanliga: Vem skulle bli hedrad över ett pris i Hitlers namn?

Artikeln fortsätter:

Det är svårt att inte se allt detta i ett vidare svenskt perspektiv. Kommunismens illdåd och dess medlöpare bedöms annorlunda än nazismens. Detta trots att båda ideologierna är totalitära och har skördat miljontals människoliv.

Att attityden även finns hos såväl akademiker som gymnasielärare bekräftas av en ny studie av Valter Lundell vid Lunds universitet (Den goda tanken och den onda erfarenheten). Genom omfattande intervjuer har Lundell dragit slutsatsen att det i vissa akademiska sammanhang fortfarande är känsligt att tala om en ideologisk förklaring till kommunismens massmord.

Forum för levande historia visade i en undersökning 2008 att gymnasielärares kunskap om Sovjetunionens Gulagläger är undermåliga. Att vissa lärare inte kan eller vill förklara ideologins betydelse är därför kanske inte konstigt, men likväl absurt.

Sant är att många andra faktorer än ideologiska har spelat in där kommunismen härjat. Samtidigt är förtrycket ingen slump. Jämlikhetsidealen och utopin anses så frälsande att medlen kan ursäktas. Vi har sett det i Kambodja såväl som i Kina och Sovjetunionen. Vi ser det än idag i Nordkorea. Den som inte erkänner det riskerar att sälla sig till medlöparnas skara, och blunda för kommunismens terror.

När vi tar en tur till Rakvere är det inget annat än lycka jag känner när vi passerar de stora lysande gula rapsfälten i solskenet, sädesfälten med den gulröda vallmon och välgödda kor och får som betar på de saftiga betesmarkerna. Jag tittar efter den gamle mannen som bor/bodde i det fallfärdiga huset utan hela fönster, det sista riktigt dåliga huset på den här vägen, men jag ser honom inte. Jag vet ingenting om honom. Kanske var han en av de sista torterarna? Kanske var han bara en vanlig kolchosarbetare. Jag vet inte. Han har suttit och njutit av solen i dörröppningen i alla år, men nu är han inte där. Kanske han inte längre lever.

…..

Utbildningsministern.

Utbildningsminister Jaak Aviksoo har skärpt tonen. Staten har sagt att de ryska gymnasierna på sikt ska ha sin undervisning på estniska. Det vill inte rektorerna. De har haft ganska många  år på sig att förbereda detta, men har inte gjort något märkbart åt det. Nu säger en rysktalande rektor att det är odemokratiskt av esterna att ställa ett sådant krav. Aaviksoo svarar genom sin statssekreterare: De ryska skolorna är statliga, och ska följa de direktiv som bestäms av staten. Dessutom: När ni bestämde i det här landet, då fanns det absolut ingen demokrati, och då tvingades alla estniska barn att gå ett år extra i skolan för att lära sig ryska.