.

Signerad ledare i dagens DN som jag naturligtvis fastnade för av Annika Ström-Melin:

Landet mot strömmen

Estland: Euron som tillhörighet och säkerhet.

Hon intervjuar chefen för Estlands Riksbank Jaan Männik.

Han berättar den historien som vi så väl känner till, och som ändå är så okänd i Sverige.

Föräldrarna flydde 1944 till Sverige med sitt äldsta barn. Farföräldrarna blev som straff deporterade mot en säker död i Sibirien.

Ja, det var alldeles för vanligt att det var så. Ants farmor kom hel från KGB:s hus i Tallinn. Men hon var torterad, och blev aldrig mer densamma. Varför de släppte henne var en gåta för alla.

Jag minns också när Hanno berättade om en förvirrad kvinna som blev utvald att bestämma vilka som skulle deporteras i hennes by. Hon valde ut dem hon inte gillade och speciellt de som varit ”dumma”  mot henne i skolan.

Eller mannen som spelade utvecklingsstörd och gömde sig i en kolchos för att han inte skulle tas ut i kriget. Han blev också utvald trots att han var utvecklingsstörd. Kanske hade sovjeterna erfarenhet av att vanliga normala människor gjorde allt för att slippa, och någon måste ju ha jobbet.

Minnet av övergreppen lever kvar och är fortfarande ett slags referenspunkt i Estland. I jämförelse med förtrycket under ockupationen blir de flesta av dagens problem överkomliga. Skriver Annika Ström Melin.

.

– Jag började mitt uppdrag som ordförande i centralbanken i juni 2008, tre månader före den amerikanska banken Lehman Brothers fall, berättar Jaan Männik. För Estland blev följderna dramatiska. Tillväxten störtdök och landade 2009 på minus 14 procent och underskottet i statens budget på minus 8 procent. Men planen att byta valuta låg fast. Politiken inriktades på att eurosamarbetets inträdeskrav på maximalt 3 procents budgetunderskott skulle uppnås – så snart som möjligt.

– Jag hade bott så länge i Sverige att jag inte trodde att det skulle gå, erkänner Jaan Männik.

MEN ETT OMFATTANDE besparingsprogram drevs igenom. Momsen höjdes och avgifterna på tobak, alkohol och bensin likaså. Och de offentliganställdas löner sänktes. Det var tuffa tider. Framför allt för för grupper som sjuksköterskor och lärare. Men också Jaan Männiks lön skars ned – med en tredjedel. (Det visar esternas vishet.) Och Estland kämpade sig tillbaka.

Estland har för det första visat att det går att göra något åt stora budgetunderskott – och att det kan gå fort att vända utvecklingen.