.

Någon, en man, fängslades (och vi vet att det inte behövdes några bevis om brott, bar ett behov att fängsla, döda), det dröjde en tid innan hustrun fick veta orsaken. Ovisshet och tvivel. Sedan gällde det för henne att ta avstånd från makens "synder", vare sig hon trodde på dem eller ej. Hon måste brännmärka mannen. Därefter blev hon av med sitt hem och alla ägodelar, nästan. Hon måste hitta någonstans hon och barnen kunde bo. Därefter blev hon själv arresterad, och barnen måste själva hitta någonstans att bo. I de flesta fall var det mormor eller farmor som till sist tog hand om dem. Barnen, och alla andra släktingar till den arresterade, var dessutom pestsmittade och behandlades illa av klasskamrater och lärare resp. arbetskamrater och vänner. Som tur var fanns det undantag.

Svetlanna Tverekova, vars föräldrar arresterades 1937, bodde hos sin pappas bror och gick i skola i Leningrad. Hon berättar:
" I min klass fanns det inga folkfiender - det var vad vår lärare hävdade. För henne var det viktigt att ta hand om barn vars föräldrar hade försvunnit. Det fanns massor av dem. Vi hade exempelvis en pojke som levde på gatan, utan skor och kläder, för det fanns ingen som brydde sig om honom. Hon (lärarinnan) köpte honom en rock för egna pengar och tog med honom hem så han fick snygga till sig.

Vi ska vara medvetna om att barnen hade noga lärt sig historien om Pavel Morozov, pojken som skvallrade på sina föräldrar. han var en hjälte! All barns förebild och hjälte. Hans föräldrar arresterades och dog i Sibirien.

Två bilder på Pavel M som alla sovjetiska barn kände till.