.

August Rei 1889–1963

• 1917 – Vice-Chairman (Chairman K. Päts) and Chairman of the Supreme Committee of Estonian Servicemen
• September 1918 – Minister of Labour and Welfare of the Temporary Estonian Government; from 27th of November 1918 to January 1919 – also the Deputy to Prime Minister Konstantin Päts and Acting Minister of Education substituting for Karl Luts, who was imprisoned in Russia
• Legal Advisor to the Ministry of Labour and Welfare starting in February 1919
• Member of the Constituent Assembly as a representative of the ESDWP and Chairman from 23rd of April 1919 to 20th of December 1920
• Member of the Riigikogu 1920–1937 (primarily in the General, Foreign Affairs, and Financial Commissions)
• Chairman of the Second Riigikogu from 9th of June 1925 to 22nd of June 1926
• State Educational Advisor starting in 1923
• Leader of the Estonian delegation to the Estonian-Latvian Border Commission 1923–1925
• Leader of the Estonian delegation to the Plenary Meetings of the League of Nations in Geneva in 1925
• Prime Minister from 4th of December 1928 to 9th of July 1929
• Chairman of the Tallinn City Council, 1930–1934
• Consultant to the Ministry of Roads starting in 1931
• Foreign Minister from 2nd of November 1932 to 19th of May 1933
• Candidate for Prime Minister in 1934 (along with Konstantin Päts, Johan Laidoner, and Andres Larka)
• Deputy Foreign Minister from 17th of August 1936 to December 1937
• Estonian Ambassador in Moscow from 15th of January 1938 to July 1940

• Member of the Foreign Delegation of the Republic of Estonia starting on 25th of September 1940
• Member of the Foreign Centre of the National Committee of the Estonian Republic 1944
• Foreign Minister in the Otto Tief’s Government from 18th of September 1944 to 9th of January 1945
• Prime Minister and Acting President of the Estonian Government in Exile after the death of Jüri Uluots on 9th of January 1945 until his death on 29th of March 1963

Apropå vapen riktade mot oss från Sovjet:

Vid slutet av den andra världskriget 1945 var Tyskland det enda land som hade ballistiska missiler klara att användas (V2 eller A4). När kriget nådde Tyskland började de allierade (speciellt USA och Sovjet) samla information och exemplar av missilerna i både de amerikanska och de sovjetiska zonerna. Alla detaljer samlades in och sändes till Sovjet.

Missilerna började produceras I den speciella konstruktionsbyrån Artillerifabrik nr 88 (I nov 1945 med S. Koroljov som chef.) Testmiljö byggdes i Kapustin-Jar 100 km från Stalingrad 1947. I oktober 1947 färdigställdes den första V2:an I Sovjetunionen där. Den döptes till R-1, och togs i bruk av sovjetarmén 1950.

Massproduktion av missilen R-1startades! Och många andra började framställas.

Jag övergår nu till att tala om hur det såg ut i Estland:

De enda strategiska missilerna som utplacerades i Estland var R-12 och R-12U. Missilerna kunde flyga 200 mil och bar kärnvapen på 1 eller 2,3 megaton (1 megaton = 1 miljon ton)

R-12, Man använde en blandning av salpetersyra och –oxider (nitro oxide). Detta gjorde den snabbare att framställa.)

R12U fanns bara i Vilaski i Valgamaa, där missilerna fanns i underjordiska schakt. Det fanns fyra regementen i Sovjet-Estland.  Ett låg på Arkna tee i Rakvere, med Kadila och Tohu under sig. De andra fanns i Võru (med bataljoner i Sänna och Nursi), i Niirsalu i Haapsaludistriktet (bataljoner i Piirsalu och Siimika) och det fjärde fanns i Valga (bataljoner i Roono, Uniküla och Vilaski.) De lades ned mellan åren 1978 och 1989.