.

Vi har just sett dokumentären "Dudajev i Tartu". Dudajev var chef för flygbasen i Estland under åren 1987-1991. Han blev Tjetjeniens förste president 1991-1996.

Han föddes 1944 i Tjetjenien, men 8 dagar gammal deporterades han, hans familj och tiotusentals andra tjetjener till Kazakstan. Det var en straffaktion från Sovjets sida. Därefter kände Dudajev ett ständigt starkt hat mot ryssar. Han skulle aldrig kunnat få någon utbildning om det inte stod i hans pass att han var född i Kazakstan, en tjetjen fick aldrig sådana möjligheter.

Dudajev.

Nåväl han blev flygare, och skickades till Estland som flyggeneral. Han besökte alla kulturella arrangemang tillsammans med sin fru Alla, och ansågs vara en vänlig man. Inte många visste att han var militär. När han gav order gjorde han det på ett lugnt och tyst sätt, men alla order utfördes omedelbart. Han var djupt respekterad. Hans mannar var helt korrekta, bäst i Sovjet. Där fanns ingen korruption t.ex.

När han kom till Estland upplevde han ett helt nytt europeiska sätt. Han imponerades av esterna. Reste runt i landet, som vi också gjort, och lärde känna många människor och deras tankar. Jag kan intyga att det har varit mycket givande. En annan som också förändrades av att vara i detta land är Solsjenitsyn som har skrivit om hur han i ett läger i Sibirien träffade en est som han diskuterade demokrati med vilket förändrade Solsjenitsyn hela världsbild. Efter tiden i läger for han till sin lägervän i Estland och skrev sin bok "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Han älskade verkligen Estland då. Men tog tillbaka allt vänligt om landet när han återkom från USA och blev anhängare av idén om det tsaristiska Ryssland, och då var Estland förrädarland som brutit sig ur det heliga landet.

När esterna sjöng på Sångfestivalplatsen gjorde Dudajev ingenting. Han respekterade dem. När de stod i den långa kedjan från Tallinn till Vilnius, gjorde han inget heller. Vid en flyguppvisning lät han tillverka en fallskärm i blått-svart-vitt. Kan ni tänka er esternas reaktion när en soldat hoppade ut ur planet och fallskärmen breddes ut och där var de estniska färgerna, som var totalförbjudna i Sovjetunionen!

Det kom order från Moskva att Dudajev och hans män skulle provocera det estniska folket så att det uppkom möjlighet att börja skjuta mot folket. Det hade man redan gjort i både Vilnius och Riga med dödsoffer som följd. Men Dudajev vägrade. Det krävdes inga dödsoffer i Estland vid befrielsen från Sovjet. Som ett tack till Dudajev är en minnestavla uppsatt i Tartu.

Han återvände till Tjetjenien 1991, valdes till president, förklarade Tjetjenien självständigt och var hela tiden jagad av ryssarna. Han visste att han skulle dödas av dem. Förr eller senare. Det första Tjetjenienkriget bröt ut 1994 och i en intervju sa han att ”En normal människa kan aldrig förstå vad som händer här. Det är fullständigt omänskligt.”

Han dödades av en missil som skickades på honom när han lockades ut på en öppen plats vid ett telefonsamtal med Moskva 1996.

Hans hustru Alla bosatte sig sedan i Estland. Hon har beskrivit Estland som "världens mest fantastiska land".