aug 20 2013. Återbefrielsens dag.

 Får jag presenter: Estland!!! I dag firas Återbefrielsens Dag.
 
 
 
 
 
 
Jag hade svårt att somna i natt. Jag låg och tänkte på att vi är upprörda över att Ryssland ändrar historien. Ingen kan göra något för att få dem att skriva historien som vi anser vara rätt. Som vi kan visa med dokument och vittnesbeskrivningar är den rätta beskrivningen. Ändra de ryska historieböckerna till den version som skrevs under Jeltsins tid som president. Att fortsätta med de felaktiga böckerna i undervisningen är ett stort brott och dessutom kränkande för många, många människor.
 
I Sverige däremot berättar man inte hela historien. Vi lär ut delar av det historiska skeendet i dagens skolor, de får t.ex. endast lära sig allt om nazismens brott under andra världskriget. Ingenting om de kommunistiska brotten. Därför är de naturligtvis mottagliga för alla felaktigheter som kan läsas på internet. En lärare får inte idka “katederundervisning”, eleverna ska hitta svar på sina frågor själva - på nätet. Alla har en dator, men inte alla har böcker. Var har den mannen som jag citerade i går lärt sig att esterna var de värsta nazisterna i Europa? Hur kan denna fruktansvärda anklagelse bevisas? Varifrån har han fått uppgiften? Vad ska vi göra för att skoleleverna ska kunna bemöta sådant?

Grunden till att de upprörande uppgifterna om esters politiska uppfattning blir en “sanning” är, att man inte i skolan har fått lära sig hela historien om andra världskriget och därför inte kan förstå skeendet.

Jag gav er inte alla ärekränkningarna jag såg i går. Jag förmår inte föra vidare allt. Och något som kan förändra svenskars kunskaper är skolans undervisning. En stor omläggning i de svenska skolorna skulle vara att bedriva undervisning. Jag har så stor glädje av det jag lärde mig i skolan. Jag kunde återberätta hela lektioner för sjuka klasskamrater därför att jag tyckte det var så roligt att lära mig. Jag visste varför jag gick i skolan. Jag vet att det finns svenska skolbarn som tror att de går i skolan för att mamma ska kunna arbeta.

Det har getts bra program om Estland i svensk TV. En serie av Lasse Holmqvist i början av 1990-talet var verkligen positiv och full av information. Men så många andra inslag har varit kränkande, och man kan konstatera att de haft ett större genomslag. Hur skulle det vara om TV tog på sig ansvaret för alla ärekränkningar av en liten grannstat de gjort sig skyldiga till. Jag har redan berättat om flera av dem t.ex. i en film om fängelser i Baltikum efter friheten 1991 där ett stort inslag om de estniska fängelserna handlade om judemorden under den tyska ockupationen 50 år tidigare, där man la skulden helt och hållet på esterna.  

Vill vi att våra skolbarn ska lära sig sanningen i svenska skolan, eller bryr vi oss inte om vad de gör där? Hur ska vi kunna döma någon för ärekränkning när vi tillåter det i svensk TV mot en grannstat? Jag vill gå så långt att jag anser att det under en tid var rena förföljelsen. Per Ahlmark fick sitta i svensk TV och beskylla de ester som gått in i WaffenSS för Hitlertroende och nazister, medan de under Nürnbergrättegången fick arbeta som vakter därför att där visste man att esterna gått med i WaffenSS för att rädda sitt land från en ännu värre fasa, Sovjetunionen. Var det rätt att låta sig mobiliseras till en “ond” armé för att skydda sig från än ännu “ondare”? Estland hade ockuperats av båda, och valde den tyska sidan , inte pga. ideologin utan för att rädda sitt land och sin överlevnad. Hur skulle Sverige gjort i en liknande situation? Skulle vi valt den sidan där flest svenskar hade haft störst möjlighet att överleva? Dessutom hade de tron att om Tyskland vann, då skulle de bli medborgare i en fri stat igen. Det var nog ändå inte Hitlers avsikt, har det visat sig. Tänk er att de två stormakterna anser att ditt land är deras. Den enda som inte ska ha några rättigheter där är du själv och landets egna medborgare. Har man då rätt att kämpa för sitt och sina efterkommandes liv? Ska man bara finna sig i att begränsade människor inte tar reda på sanningen utan bara spyr ut sina ärekränkningar.
I Estland finns minnesmärken både för ester i Waffen SS och ester i Eesti Corpus (avd. i Röda armén), veteraner från båda lägren träffas regelbundet. Varför skriver inte de svenska tidningarna om sådant? Är de från Eesti Corpus ocksa nazister i svenskarnas ögon? De flesta var lika tvångsvärvade i bägge arméerna.

Jag skulle önska ett opartiskt program i TV som på ett korrekt vis berättar sanningen och talar om varför det ljugs så mycket om Estland. Som berättar om hur sådana missuppfattningar blir möjliga. Som tar upp problemet med att en stor stat bombarderar världen med propaganda och om hur vi kan skydda oss genom att bli medvetna om vad som händer. Det är nog det svåraste av allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0