.

De två sista inslagen i dagens ”Studio 1” var särskilt intressanta.

 

1.      Ska vi säga ”hen”  istället för han eller hon? Feministen som intervjuades menade att det skulle bli en lättnad för alla barn att själva komma underfund med vem de är. Mot honom stod socionomen som menade att det finns ingen forskning som bekräftar detta. Slutrepliken blev mannen. Han sa att det finns länder som har könsneutrala ord för personliga pronomen. Han nämnde några länder, men glömde Estland. Min fråga är: Är barnen i dessa länder olika än barnen i Sverige? Är de friare i sina lekar? Behandlas de annorlunda än de svenska barnen? Ätligt talat: Jag tror inte det. Jag har aldrig lagt märke till något sådant, men kanske vore det intressant med forskning i ämnet.

 

2.      Befolkningen i Lettland röstar i morgon om landet ska bli tvåspråkigt. Ryssarna i landet har skrapat ihop 175 000 namnunderskrifter och på så sätt fått fram en folkomröstning.

 

När Lettland blev fritt talade 40 % av befolkningen inte lettiska, i dag är de färre än  10 %. Jag tror att det är alldeles för tidigt att rösta om språket. Sovjettiden ligger för nära. Tänk er att tyska skulle bli officiellt språk i Israel!

 

Man får inte glömma att den ryska befolkningen var i överläge under ockupationen. Att letterna längtade efter att få ett eget land där de hade fullt människovärde. Däremot växer det fram en mer naturlig hållning till den rysktalande befolkningen med tiden. Tvåspråkig reklam, nationell information, information på dagligvaror och mediciner t.ex. är självklar redan.

 

Även i Estland har man arbetat för att alla elever ska ha vissa lektioner på estniska, och redan på 90-talet hade vi besök av Ave tillsammans med ryska lärare från Estland som skulle lära sig estniska. Tyvärr var lärarnas intresse alldeles för ljumt. De lärde sig inte språket trots allt. Fortfarande protesterar de ryska skolorna, och tror att det aldrig ska bli verklighet. Ibland verkar det som om de är övertygade om att Ryssland tar över landet igen, och då ska ju alla istället tala ryska!

…..

 

Det har varit mycket prat om de estniska lärarlönerna. Demonstrationer och andra protester har vi sett mycket av.

 

Strejkande lärare.

 

Nu har hälso- och sjukvårdspersonal beslutat att sympatistrejka med lärarna.

 

Jag tänker då på den där lunchserveringen i Tallinn jag såg i början på 90-talet. Den hade mycket låga priser där för att läkare och lärare hade så låga löner. Här skulle till och med de ha råd att äta!

 

"Vårdpersonal har god förståelse för lärarnas problem med de höga arbetsbelastningen och mycket låg lön. Vi vill uttrycka vår solidaritet i handling. Det är dags att lärarens viktiga och ansvarsfulla arbete belönas efter förtjänst ", säger läkarnas fackliga ordförande, Andres Cork, VD för Cork Medicinska Centrum. Han menar att detta skulle vara en solidaritetsstrejk.

"Målet är inte att patienterna ska lida utan vår aktion är avsedd att stödja lärare," sade Cork. Alla sjukhus i Tallinn och Tartu deltar, sade han.

…..

 

 

Museet.

Vi skrev om Väike Maarja Muuseum. Jurgen och jag. Där Marju, vår vän, är ny chef. Hon hittar på nya spännande saker hela tiden, och nu ska museet ge ut en årsbok som e-bok.
Boken kommer att innehålla personliga berättelser, bilder och beskrivningar som förra årets utställningar och skrifter mm.

Boken ska kunna läsas på nätet, men kommer också ges ut i bokform för skolorna och biblioteken.

 

 

 

På museet finns också en bok att köpa av Asael Truupõld, Sind Surmani.

Den berättar om olika personer från trakten. Deras öden under åren 1939 – 1941 samt 1949 – 1991. Det är en hemsk bok, men mycket lärorik. Tråkigt nog är den inte översatt ännu, kanske Marja Talgre kan göra det? Alla borde läsa den för att förstå hur livet var under sovjetisk ockupation. Svenska vänstermänniskor skulle väl inte tro att det är sant! Men så var det. Fruktansvärt! Hemskt!