.

juni 24 2012. Stalin hatade polacker.

Det är midsommardagen. Jag måste visa er en fin bild från midsommarbrasan som ser ut som en sådan ska se ut. Det ska vara grenar lagda på just det här sättet. Inget slarv som en svensk majbrasa.

 

 

Felix och Jessica undrar hur långt jag kommit i boken. Det gäller romanen “Flykten från Stalins läger” av Slavomir Rawicz från 1956. Den bok de läste när de var hos oss.

 

 

Jag har alltså läst om den polske soldaten Rawicz vars brott var att han växt upp i Polen för nära gränsen till Ryssland. Om man gör det och sedan blir soldat i polska armén, då är man utan tvivel spion. Han spionerade på Sovjetunionen. Så var det bara. Den 19 november 1939 anhölls han, och därpå följde fruktansvärda påfrestningar. Först utsattes han för “förhör”. Jag kallar det tortyr. Det gällde att få honom att falla till föga och erkänna. Om han var skyldig eller inte, det var inte relevant. Han skulle erkänna. Han fick tillbringa tiden när han inte var i förhör i de där små betongutrymmena där man bara kunde stå upp. De var för smala för att man skulle kunna sitta. Tortyren blev värre och värre. Han flyttades mellan fängelserna och hamnade hos en fullkomligt omänsklig förhörsledare. Att han kunde tiga är verkligen beundransvärt. De allra flesta föll till föga till slut. Den slutliga lösningen blev att ge honom förgiftad mat så att han inte visste vad han gjorde. Därefter kunde han dömas till 25 år i fängelse.

 

 

En bild från filmen med samma namn.

 

Stalin hatade polacker. Jag skrev den 7 april 2010: 1920 skulle ryssarna genomföra Världsrevolutionen, och var på väg genom Polen mot Biscayabukten för att ”tvätta sina stövlar” där. En general Michail Tuchatjevskij skulle ta Polen på vägen dit. Detta var en del av det bortglömda polsk-sovjetiska kriget 1920-1921 Han blev stoppad av Josef Pilsutskij, en av Polens hjältar. Stalin var politisk kommissarie och var i Polen tillsammans med en röda armégeneral. De fick order från Moskva att hjälpa Tuchatjevskij. De skulle marschera dit. Men Stalin ignorerade ordern och övertalade generalen att fortsätta mot väster. Han kände revolutionens vibbar, och ville vinna den stora revolutionära segern. När polackerna gjort mos av Tuchatjevskij gjorde de också slut på större delen av Stalins mannar. Stalin m.fl. flydde tillbaka till Moskva. Där Lenin och chefen för röda armén, Trotskij, var mycket upprörda över nederlaget. Varför hade det gått som det gått? Jo, Trotskij upprepade många gånger: ”Stalin lydde inte order utan orsakade den nesliga förlusten.”  Om resultatet varit annorlunda, om Stalin försökt undsättaTuchatjevskij vet man ju inte om det blivit annorlunda.  Lenin höll med, och Stalin kände sig förfördelad.

Nåväl efter stora lidanden var det dags att forsla Rawicz och andra dömda till lägret som låg nära Jakutsk i Sibirien.
Hur är då lämpligaste sättet att göra det? Först åker man i boskapsvagnar. Så tätt packade att alla står oförmögna att röra sig. De som står längst ut, närmast vagnens yttervägg får det mycket kallt eftersom det är vinter i Sibirien. Inga möjligheter ges till toalettbesök, men det gavs ju inte i fängelserna heller. De bara lät allt rinna nedför benen. En hand var förresten hela tiden upptagen med att hålla ihop byxorna. Av säkerhetsskäl. Det är svårt att rymma om man måste hålla upp byxorna hela tiden.
Vid Irkutsk får de kliva av vagnarna och istället låstes de fast i en kedja som satt fäst i en lastbil där rysk personal satt medan fångarna fick gå i snöoväder och kyla i två månader drivna av lastbilar som hela tiden drev dem frammåt. På dagarna gick de, på nätterna fick de vila. Utomhus. Naturligtvis kom inte alla levande fram till målet.
“Ledbrutna, trötta och rödögda började vi röra oss av gammal vana redan i gryningen. En del av männen var så sjuka att deras kamrater måste lyfta dem i stående ställning. /.../ Framför mig låg den första dagen av mitt liv i ett sovjetiskt slavläger.”
Jag har funderat så mycket över att så få talar klarspråk. De var slavar. I Sovjetunionen hade man slavar. I det rike där jämlikhet skulle råda fanns den största ojämlikheten. Överst på toppen var Stalin. Därefter sorterades människor som i en trappa och längst ner fanns slavarna. Det var inte bara de i läger. På landsbygden levde människor också som slavar. De hade ingen frihet. Inte ens tankens frihet.

Jag har också läst om livet i lägret och flykten. Jag har läst att de är i Mongoliet nu. De har gått över gränsen från Sovjetunionen, de sju männen som vågade följa Rawicz. En ung kvinna har tillkommit. Hon flydde från ett annan läger i Sovjet. Hennes föräldrar mördades på sin gård i Ukraina, men de var också polacker. Jag har svårt att förstå att någon av dem kunde överleva, men tydligen gjorde de flesta det. Jag ska läsa färdigt nu.

Felix blev inte förvånad när han läste boken, efter allt han har hört från farfar och dig. Men jag tyckte att det var helt sjukt och förstår inte hur de klarade av all skit! Både fysiskt men jag tror att det värsta måste vara hur det påverkade dem psykiskt. Kunde inte lägga ifrån mig boken... Du har mycket intressant läsning kvar! Hur hemskt det än var för dem kan man inte skuta le åt alla de snälla och oerhört gästvänliga människor de möter på flykten.