. -

okt 13 2012. Värderingar skiftar liksom sanningar.

Det finns inget som heter fritt tänkande, eller kanske, tänka får vi, men inte tala fritt.. Det är yttrandefriheten som inte fungerar. Det har väl alltid varit så.

Det viktigaste vi kan lära av historien är tydligen att vi aldrig lär oss något av historien.

Allt vi upplever och lär oss värderar vi. Medvetet eller omedvetet. Någon kanske ger oss värderingarna, och vi anammar dem och låter allt som hänt gå igenom kroppen, som Clarence Crafoord lärde oss, det passerar också genom värderingarna, och så har vi fått en uppfattning.

Det handlar inte om att alla människor är lika värda. Det handlar verkligen inte om att alla människor är lika värda.

Det handlar om att det vi har lärt oss värdera högst är mest värt.

Det gäller också människor.

Vi ser det så tydligt i dag. Under 1900-talet genomlevde Europa två stora krig. Människor led oerhört i hela Europa. Det mördades och deporterades och stals. Men det var en stormakt som förlorade kriget, och en annan stormakt som var med på vinnarnas sida. Det är just det som är grunden för våra värderingar. Min önskan är att det ska bli tydligt för alla att detta fortfarande färgar vår syn på det mesta.

Många "kulturarbetare" i debatten i Sverige kallar sig "stalinister". T.ex. Aftonbladets kulturchef. De flesta ser det som något i grunden positivt.

Ingen människa i Sverige kallar sig "hitlerist". Det vore rena vansinnet.

Kan någon tala om för mig vad det är för positiv skillnad på alla de liv som Stalin ödelade mot dem som Hitler ödelade. Varför värderar vi Hitlers mord som Ondskan och Hitler själv som "den Onde", medan Stalins mord inte talas om egentligen? Vi får naturligtvis inte göra hitlerhälsning eller använda oss av de nazistiska symbolerna. Varför får vi kalla oss "stalinister", och använda Stalins symboler? Varför svimmar alla om en nazist uttalar sig, men låter alla stalinister delta allmänt i debatten? Kan man tänka sig att de som överlevt Stalins mord blir lika illa illa berörda av symbolerna som överlevarna från de nazistiska morden.

Jag vet att jag skrivit om detta förut, men jag blir så fruktansvärt frustrerad när jag ser att någon kallar sig stalinist. Jag försäkrar: för dem som genomlevde helvetet under Stalins tid vid makten finns bara fruktansvärda minnen kvar.

Hitler :   Förintade judar, romer o homosexuella   (grupper som lätt kan identifieras)

Stalin: Förintade intellektuella, fria bönder o oliktänkande (grupper som inte lika lätt identifieras, och som man   har svårt att samla till en gemensam protest.)

Hitler:   Ca 13 miljoner förintades.

Stalin:   Det beräknas att ca 50-70 miljoner människor förintades.

Hitler mördade människor med annan religion, icke-ariskt utseende, "fel" sexualitet

Stalin mördade människor med kunskap och utbildning.Människor som hade visat sig dugliga efter
livegenskapens avskaffande och skapat sig en bondgård man kan försörja sig på.
Andra yrkesgrupper som dödades: journalister, läkare, jurister, akademiker, lärare, rättsvårdare och många fler. Detta skapade stora bekymmer för landet. Alla kunskaper måste läras om från början, och misstagen blev många.

Hiler: Detta skadade märkligt nog inte landets ekonomi.

Stalin: Ekonomin skadades i grunden. Ständigt nya slavar placerades i de nya fabrikerna.Man rekvirerade folk från hela riket via deporteringar.

Vad gjorde då Stalin som var bra?

Jag vet inte. Han skapade paranoia i hela landet. Han tog bort allt privat ägande, och skapade visserligen nya industrier, men utan människor med kunskap fick man ingen kvalitet. Han införde kollektivjordbruk, vilket betyder att alla måste vara beredda att avstå sina ägodelar till staten och anpassa sig efter gruppen. Det låter så lätt, men vi är faktiskt olika, och de som lyckats i sitt arbete var inte villiga att ge upp allt. Nekade de blev de mördade eller deporterade.

Jag har en känsla av att det är här den springande punkten finns. Det kan låta så vackert att äga allt tillsammans, men hur ser verkligheten ut? Vi ska tänka: "Om vi äger tillsammans blir vi mer rädda om allt."

Men vi tänker istället så: "Om vi äger tillsammans spelar inget någon roll!"

Jag menar att värderingar skiftar precis som sanningar. Om vi förstår det, kanske vi förstår allt som hänt lite bättre.

Den kultur Stalin skapade innebar att människor som levt på en bra nivå fick det mycket sämre. Om de överlevde. Är det positivt då att vara stalinist när vi nu vet. Alternativen var: "Gör som vi säger eller du dör liksom dina grannar och släktingar!" "Vi ska skapa en ny värld med en ny sorts människa! Välj själv!"

Vi kan säga att hade Sverige blivit ett stalinistiskt land skulle många, många av oss inte leva nu. Vi skulle inte ha fått adekvat utbildning och kunskap. All litteratur som inte godkändes skulle refuserats och brännts, dv s. det mesta. Nya läroböcker skulle gjorts med andra sanningar. Vår kultur skulle varit död. Allt som påminde om en annan tid skulle förstörts. Allt. Det fria liv vi lever nu med fördelar och nackdelar skulle vara inrutat enligt kollektivismens ramar. Detta, om något, vet finnarna, de baltiska folken och de andra ockuperade staterna i Stalins Sovjet.

Jag skulle själv inte klarat det kollektiva livet. Så är det bara. Jag skulle inte kunnat se hur människor dödades av någon mystisk anledning. Jag vill leva som en FRI människa!

2012-10-13 @ 17:00:00 Livet i Sovjetunionen Permalink

Kommentarer

Trackback