.

Jag råkade på en studentuppsats och måste bara läsa den. Den skrevs 2008.

C-UPPSATS

Politisk socialisation, institutionell utveckling och etnicitet i Estland och Ryssland

Andreas Holmberg Niklas Korva

Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap

Det är en intressant uppsats som diskuterar demokratin, vad som krävs för att ett land ska få kallas demokratiskt, vad som underlättar för ett land att genomföra demokratin, och hur det fungerat i Estland och Ryssland. Att de valde just Estland av de tidigare sovjetstaterna beror på att Estland har lyckats bäst.

De menar att en diktatur som ska ombildas till demokrati har det svårast om landet aldrig har levt så tidigare, och när det gäller Ryssland har landet aldrig varit demokratiskt. Det var ju bara ett byte av ansikten när landet gick från tsarregim till kommunism. Maktstrukturen var i stort sett densamma. En tsar, en hemlig polis, en krets runt tsaren och långt därunder människor.

I Estland hade man haft de ca 20 fria åren tidigare på 1900-talet, och det var så man skapade den nya demokratin. Man återinförde nästan samma institutioner som då. Den mest synliga skillnaden var att man bara har en kammare.

I Estland hade många minnet av friheten kvar. Många föräldrar hade, trots faran berättat för sina barn om den fria tiden, så kunskapen fanns. Dessutom kom många utlandsester till de esternas hjälp.

Presidentens roll skiljer sig väsentligt i de båda länderna.

 

 

Estland:

en parlamentarisk demokrati, som officiellt leds av en president. Makten utgår ifrån parlamentet och regeringen medan presidenten har betydligt mindre maktbefogenheter. Parlamentet, Riigikogu, är den lagstiftande makten i Estland. Regeringen, den verkställande makten, bildas utifrån majoriteten i parlamentet och leds av en premiärminister. Det är denne som utser de ministrar som ska ingå i dennes regering.

Presidenten är Estlands ansikte utåt och fungerar som en balanserande och medlande kraft mellan landets lagstiftande, verkställande och dömande makt. Presidenten utses via omröstning i parlamentet vart femte år och har vetorätt i lagstiftningsfrågor, vilket gör att det parti som innehar presidentposten kan stoppa eller försena lagar.

Den ytterst dömande makten i Estland finns hos Riigikohus som även är författningsdomstol.  Estlands styrelseskick liknar således de västeuropeiska ländernas modell där makten är jämnt fördelad mellan tre olika instanser.

Ryssland

Ryssland är en semi­presidentiell federal representativ demokratisk republik. Presidenten är statschef i Ryssland och har en mycket stark maktställning. Det är presidenten själv som tillsätter regeringen (verkställande makten), förutom regeringschefen som skall godkännas av Duman. Ryssland har inte parlamentarism, alltså behöver inte regeringen utses från majoriteten i parlamentet. Presidenten har enligt den ryska konstitutionen sista ordet i alla konfliktfrågor med parlamentet.

Det är presidenten som lägger upp inriktning och innehållet för både utrikes­ och inrikespolitiken. Presidenten ansvarar och styr över alla ministerier som har med Rysslands inre­ och yttre säkerhet att göra, t.ex. försvars­-, justitie-­ samt in-­ och utrikesministerierna. Presidenten är därigenom också landets militära överbefälhavare.

Systemet är mycket invecklat och komplicerat, möjligheterna att kunna avsätta presidenten är mikroskopiska.

Putin har dragit åt tumskruvarna ännu mer sedan detta skrevs 2008.

När det gäller korruption slår Ryssland Estland med stor marginal. I Estland har man faktiskt lyckats stävja korruptionen som var helt naturlig i Sovjetunionen. Ville man ha en bra behandling hos doktorn eller välja frisyr själv hos hårfrisörskan t.ex. då var man tvungen att betala extra för det. Vi har upplevt det i Estland för flera år sedan, men nu är det inte så längre, tack och lov.

I Ryssland har man kvar extrabetalningen. Vi hörde just om en man som fastnade i hastighetskontroll med sin bil i Estland. När polisen stoppade honom grävde han automatiskt efter sin plånbok.

“När jag blir stor ska jag bli polis, de blir så rika.” En liten pojke i Ryssland förra året.

Hur har Putin kunnat bli världens rikaste man? Inte genom sina löner i alla fall.

Men det jag egentligen vill komma fram till är en fruktansvärd missuppfattning de här författarna visar. Enligt en bok av Daatland och Svege, diskrimineras de rysktalande i Estland. Det är det stora problemet, skriver de.

Där börjar snömoset:

 Esternas syn på den rysktalande minoriteten är klar; de måste anpassa sig efter vad som nu gäller i Estland. Den generella trenden är dock att de rysktalande tycker att de har mycket gemensamt med esterna och vill kunna anpassa sig, om rätt förutsättning och hjälpmedel fanns. Esterna och staten Estland visar däremot endast vaga tecken på att välkomna och hjälpa den rysktalande minoriteten. Den etniska frågan har även format en något negativ bild av landet på det internationella planet, vilket kan kopplas till landets tämligen låga resultat i demokratiskt index. Den starka intressekonflikten verkar dock fortsätta att dela upp Estland i estländare och rysktalande. Detta styrks genom att bara 5 % av esterna gifter sig med någon ur den rysktalande minoriteten.

Är det vad man lär ut på svenska universitet och högskolor? Diskuterar man inte sådana missuppfattningar, eller är det som jag läste i en recension om en bok om Estland: “De vågar tala om det som är dåligt också. Det som andra har så svårt för!” Jag menar att även om man ska tala om det som är dåligt ska man faktiskt inte ljuga för att bli accepterad.

NEJ! Många ryssar vill inte bli en del av det estniska samhället.

JA. Men de som är intresserade är det redan.

Problemet är att så många inte vill det. De har svårt att acceptera att de inte längre är “övermänniskor” och vill kunna leva sina liv med sitt språk och sin kultur. Att esterna fick ändra sig helt, och att allt de byggt upp raserades under sovjetåren, det betyder faktiskt en hel del för dem. Många rysktalande vet ingenting om Estlands frihetstid.

Landets språk är estniska. Är det konstigt? De accepterar naturligtvis att de rysktalande talar ryska med varandra. De presenterar all statlig och kommunal information på både ryska och estniska. Alla varor presenters på estniska och ryska. Den största dagstidningen ges ut i en rysk version. 

Ryska turister åker gärna till Estland för att “Alla är så vänliga, och alla talar ryska”. Enligt intervjuer med turister från Ryssland.

Men esterna vill att alla i landet ska tala estniska hjälpligt och förstå varandra. (Många av dem tvingades att lära sig ryska genom att skoltiden förlängdes med ett år för dem.)

Jag tänker på de rysktalande lärarna i estniska som kom på besök till Sverige. De kunde inte många estniska ord. Och många, många ryssar vägrar att arbeta för estniskan.

Det här är alltså det negativa om Estland som uppsatsförfattarna kommer med. Det betyder att Estland är ett fantastiskt land, som  man måste ljuga om för att det inte ska bli för bra.

Jag ska ta ett exempel. En dag kom en rysktalande grupp till Tallinn. Utanför parlamentet började de skrika slagord. “De rysktalande har mycket lägre pension än esterna!” En parlamentsledamot gick ut och försäkrade att alla har samma pension. Han var est. Ingen trodde på honom. Då gick en rysktalande parlamentsledamot ut och sa samma sak. Då först vände de om och gick hem.

Varför trodde de rysktalande så fel? Kanske hade de sagt något om det i rysk TV. De här människorna tittar nästan uteslutande på rysk TV och tror på de lögner om Estland som sägs där. I den TV:n presenterar man den "ryska sanningen” om allt som sker och har skett. Den överensstämmer inte alltid med den estniska eller europeiska. När journalister ser på den TV:n tror de också på det, och så sprids lögner över världen.