.

 

Det bolsjevikerna gjorde mot de länder de ockuperade är inte tillräckligt debatterat. För att beskriva deras ondska tar man gärna upp alla mördade människor, alla som fick betala experimentet med sina liv. Det måte vara det experiment som kostat flest liv. Men det finns fler vinklar på problemet som måste dras fram.

Vi ser Estland, där de efter tsartiden hade själva skapat ett land med god levnadsstandard och ett på alla sätt fungerande samhälle. Ett land som levde mycket efter Europas livsmål. De kunde utbilda sig, de kunde välja yrke själva, de hade mat och förnödenheter. Jordbruket blomstrade, industrin gick framåt. Framför allt hade alla ett människovärde.
1939 när ryssarna begärde att få områden för sin militär, då började en total omstruktuering av deras samhälle. De områden ryssarna ville ha tvingades esterna lämna direkt utan någon form av kompensation. Ett märkligt sätt när man som utomstående begär något från ett annat land.
Allmänna och demokratiska val begravdes. 1940 var det ockupationsmakten som bestämde vem som fick sitta i statsledningen. Fortfarande utan någon krigsförklaring eller något liknande tog de alla rättigheter från esterna i Estland; allt de hade uppnått togs ifrån dem.
Esternas banktillgodohavanden stals. Man införde rubeln och gav den estniska kronan ett värde som var så lågt det någonsin gick.
Bostäderna var inte längre en privat angelägenhet. Vilken ryss eller bolsjevik  som helst kunde flytta in var som helst, och krävde sina rättigheter där. Inget privatliv tolererades. Alla var alltid bevakade, eller: de var aldrig säkra på var de inte var bevakade.
Mord och deportationer förändrade människors liv totalt.
Men det som inte sägs är att den tunga filt som lades över esterna också innebar att de inte hade någon möjlighet att få tänka själva. Deras eventuella intelligens fick de inte använda. Absolut inte. Jag försäkrar att det är ett fruktansvärt straff att helt underordna sig andra som inte kan eller inte vill tänka logiskt. Att inte få, inte tillåtas att, använda sin hjärna skapar en förvirring i människorna. Att se hur allt skulle kunna bli bättre, men bara hålla tyst. Att visa att man har en hjärna kunde vara detsamma som dödsstraff.
Det fanns två samhällsklasser och ett socialt skikt  i Sovjetunionen:
1. bönder
2. arbetare

3. intelligensian. De hittades i partitoppen eller på NKVD/KGB. De skulle arbeta för en stark propaganda och ta livet av misstänkt intelligenta och andra människor.

 

Ska vi fråga varje enskild kommunist, stalinist, leninist i Sverige var han/hon passar in?

Hanno är en mycket bra representant för den intelligenta delen av befolkningen. Han visste att han inte skulle kunna använda sin hjärna till det som intresserade honom, historia. Han skulle inte få vara fri, utan tvingas underordna sig lögner och falsarier. Han skulle hela tiden vara iakttagen så att han bara lärde ut den accepterade varianten av historien. Han valde att bli spritingenjör därför att han antog att där fanns inga politiska svåra ställningstaganden att göra.

Vad för samhälle mår vi alla bäst av att leva i? Ett samhälle som strävar till att alla ska få leva ett meningsfullt liv med de framsteg vi gjort under tidens gång. Sovjet innebar en tillbakagång till träldom och ofrihet.
Det finns mycket vi skulle kunna förändra i dagens samhälle för att få ett bättre liv. Javisst. Men inte en tillbakagång! Ingen vill vara ofri.
Alla vill ha mat på bordet och ett arbete man trivs med.
En bred humanistisk livssyn. Alla ska vara sedda.
Redan under skolans första år ska lärarna se alla sina elever. Från allra första början ska läraren förklara varför barnen går i skolan och vända sig till deras förnuft. Många av problemen i dag beror på att barnen inte känner att läraren har sett det. Vänd er till varje enskilt barn varje dag!
Jag minns en gång när jag gick med min dotters klass, läraren och några andra föräldrar till bussen för en utflykt. Några pojkar började tjafsa och prata. Både läraren och någon förälder sa åt dem skarpt på det vanliga viset: över deras huvuden men inget hände. Då böjde jag mig fram till pojkarna såg dem i ögonen och bad dem allvarligt vara tysta för allas skull. De gick sedan ordentligt och de andra vuxna tittade på mig. Men jag vet att man kan vädja till alla människors förnuft om man visar att man talar till just dem. Och jag vet också att alla barn är en människa som vill att man pratar med dem. Jag har nämligen själv varit barn.

 

-----

Och så något helt annat. Ett tips om hur ni ska uttala estniska ord. Jag hörde på Ekot en som kallade Estlands utrikesminister för Pät. Det stavas Paet. Och så enkelt är det: uttala det precis som det stavas. 

Jag såg en rubrik i en tidning: Körglädje. Ett sådant ord skulle aldrig kunna finnas i estniskan. K uttalas alltid som K, aldrig med ett tjeljud. Vad artkeln handlade om? Bilar.