.

Det är intressant att läsa om sovjetsystemet beskrivet av olika fölrfattare, uttolkare. Just nu är det alltså Gudrun Perssons bok jag läser.

 

 

Först bara. Jag har inte riktigt fattat förut att det rör sig om två olika stora svälttider i Sovjetunionen. Den första skedde i Ryssland 1920-21 under Lenins tid, och den andra under 1932-33 under Stalin. Båda perioderna var det medveten terror riktad motr bönderna.
Tänk er en stat. En ny ideologi. Vad händer. Man säger att det handlar om att göra livet bättre för alla(?) eller bara för arbetarna. Vad gör man? Man gör en stat som har all kontroll. Som har en säkerhetstjänst som ska vara en terrororganisation. Man ska besegra bönderna! Är det bönderna som är folkets fiender alltså? Ja, och det handlar inte heller om att bara ge sig på några bönder som har skadat landet på något sätt. (Hur skulle de gjort det?) Nej, alla bönder är folkfiender.
NKVD, eller vad de heter vid olika tillfällen, bestämmer hur många människor som ska hämtas och straffas från ett område. Ett godtyckligt antal. Någon som bor i just det området får ansvaret att hitta på vilka som ska straffas. Hur väljs den människan ut? Hur väljer han/hon ut de olycksaliga? Vi har exempel från Estland där de valde en mindre begåvad angivare. Hon valde ut dem som varit dumma mot henne i skolan! Bl.a. En annan gång var det en man som var förståndshandikappad (han spelade det för att slippa använda vapen), som valdes ut.

Ett exempel på antalet "kulaker" som skulle tas omhand 1929:
Det var trec kategorier. Man bestämde att det var så:
1. Kontrarevolutionära aktivister. Arresteras och sättas i sökerhetstjänstens läger eller avrättas. 60 000
2. Andra kulaker: Gripas och deporteras. 150 000.
3. Lojala mot regimen. Gården beslagtogs. Familjen fick bo i utkanten av området Gällde hela familjen. 400 000 bönder och inräknat hela familjerna blev de ca 1 000 000.

När männen kom för att hämta de utvalda var de tvugna att ta folk som fanns tillgängliga, därför var det både äldre och barn som blev straffade. För vad? För att de var hemma. Något riktigt brott hade inte begått. Eller, det får vi egentligen aldrig veta eftersom sådant inte var av intresse.
Så gjorde man i Sovjetunionen när man skulle skapa den ideal statsbidningen. Och här i Sverige säger man att "den som har hjärtat på rätta stället har det till vänster." Vari ligger det "goda" i den historien?
- Vad skiljer de svenska kommunisterna från de sovjetiska? Få de makten vad händer då? Läs t.ex. om Cirkus Cirkörs rektor på nätet.

Sovjetunionens hörnstenar talar hon om.
1. Ideologins roll -marxismen-leninismen.
2. Planekonomin - det militariserade folkhushållet.
3. Terror och rädsla.

Allt bygger på terror. Ingen ska kunna koppla av.
Planekonomin är ett gissel. Hur man producerar spelar ingen roll, det är antalet produkter som räknas. Eller vikten. Det var mer lönsamt att tillverka grova spikar än vanliga tunna, därföer var det stor brist på sådana.
Jag minns också historien jag hörde att skjortfabriken låg efter med produktionen av skjortor, så man skickade ut ärmlösa skjortor till butikerna för att hålla programmet. Då klarade man av år A. Sedan fick man tillbaka de ärmlösa; satte ärmar på dem och så ingick de i år B:s resultat. Dessutom tillverkades mycket, väldigt mycket, för den svarta marknaden som var mycket stor. Den omfattade i stort sätt alla i unionen.
Kvalitet spelade inte heller någon roll, och det var orsaken till att de flesta produkter som tillverkades var urusla. Utom militärt material. Det fick kosta. Där tävlade man med västvärlden och framför allt med USA. Vilket man inte hade råd med.
En orsak till att Gorbatjov inte kunde förändra villkoren mot en mer logisk produktion var att korruptionen var så stor. Så orimligt stor. Folkk ville ha kvar sina förmåner och var inte samarbetsvilliga i det fallet.

Vad Sovjetunionen lämnade efter sig var ett betungande bagage för det nya Ryssland: en statlig byråkrati, korrumperad av den gamla planekonomins "genvägar", en mängd olönsamma företag, en ekonomisk brottslighet som stigit fram ur sin sovjetiska bakgrund och blivit alltmer hänsynslös.

De delade med sig av alla dåliga sidor till de ockuperade staterna. Vilket betyder att det var inte helt lätt för de baltiska folken att omforma sina länder till länder med europeisk kultur. Det tog en tid, men nu tror jag att Estland har kommit dit. Estland är inte sämre än de andra nordeuropeiska staterna.
Jag har berättat tidigare om hur förvånade och illa berörda ester blev som kom till Sverige och såg 1 maj-tågen. I ett fritt land!