.

 

I går kunde man på Tallinn TV se ett program om Leningrad/Petersburg och de ester som studerade där under sovjetåren.

 

Det var en svårighet för de estniska studenterna att få studera vidare. Deras bakgrund undersöktes noga av kommunisrerna i landet. Man måste i det sammanhanget komma ihåg att om någon blivit dömd som folkfiende var alla hans efterkommande lika skyldiga in på femte generationen efter honom. En folkfiende fick inte gå några högre studier. Det betydde att det var problem för mänga ester att få studera vid högre läroanstalter. Men det fanns en utväg: I Leningrad/Petersburg kontrollerades de inte. Många sökte sig därför dit. (De talar själva om staden som Petersburg.) 

Flera av dem som läst där fick bra befattningar i Estland när de kom tillbaka. En av dem var stadsarkitekten Dimitri Brus, som talade mycket väl om den fantastiska staden. Han studerade i staden 1946- 53. Han blev alltså utsedd till stadsarkitekt eftersom han gick med i kommunistiska partiet. Det gjorde inte Elmar Leetmaa, som vi träffade i Tallinn 1978, och därför fick han nöja sig med att bli vice stadsarkitekt. Han har sagt: "Inte mycket skulle bli rätt om man följer Brus direktiv." Liia Leetmaa, den berömda ballerinan hon kallade stadsarkitekten för "den där djävla kommunisten!". Vi pratade om stadsarkitekten och hans arbete vid vårt besök. Apropå restaureringarna av de gamla husen i Gamla Stan med anledning av seglingsolympiaden i Tallinn 1980 sa Elmar Leetmaa: "Kom tillbaka två år efter olympiaden och ni ska se att allt är raserat igen."

 

Något annat man noterade som student i Petersburg var att människorna var så vänliga. I Estland var kommunisterna fruktannsvärda sadister men här såg de esterna som trevliga utlänningar. I Petersburg måste man inte vakta sin tunga på samma sätt som i Estland.

 

Flera år behöll man de nationella kompanierna i Röda armén. I Estland hette de Eesti Korpus. Det fanns för de andra nationerna också. Men 1956 gjordes en revolution i Georgien. Deras Korpus vände sig emot Röda armén, och då såg Moskva riskerna med att behålla systemet. Korpus upplöstes och höga officerare flyttades över till Röda armén, vilket var av godo för många ester. Officerer som hade något hjärta kvar kunde då se till att de estniska soldaterna slapp utföra de värsta uppdragen som: lägervakt, deporterare eller avrättare.

 

Vår släkting Hanno berättade i programmet att han efter sex års studier kunde konstatera att Petersburg inte var en asiatisk stad som Moskva utan en europeisk stad med famntastisk arkitektur. Han var mycket ofta i Erimitaget och skulle kunna berätta varenda detalj där fortfarande i dag.

Ofta tog han spårvagnen till universitetet och passerade då Brottarhallen (den estniska kyrkan). På samma gata finns en luthersk, en katolsk kyrka, en synagoga och en teater. På den tixden användes de alla till annat än sin ursprungliga uppgift. Nu är allt restaurerat. Redan under Jeltsins tid började man renovera byggnaderna. T.o.m. Sankt Petersburgs vice borgmästare (en Putin-kvinna) sa vid återinvigningen av den estniska Jaani Kirik att det utförts ett fantastiskt arbete!

 

Avslutningsvis: Om möjligt: besök Petersburg. Du kommer aldrig ångra dig!